Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 3 - Nya metoder - Klor ur biproduktssaltsyra, av SHl - Torkning med ultraljud, av SHl - Gödsling med molybden, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt uppgift från USA beräknas ge klor till ett pris
av 36 $/t (ca 187 kr/t). Strömförbrukningen blir
1 750 kWh/t, och strömkostnaden har satts till
1 c t/kWh (ca 5,2 öre/kWh).
I USA har man nu studerat en ny elektrolytisk
process grundad på reaktionerna
Luftutlopp
2 HCl +
Ni-NiCL -
• NiCIs + H2
■ Ni + CL
(1)
(2)
Luftvissla
Enligt uppgift blir strömförbrukningen för denna
process bara 1 300 kWh/t, medan
anläggningskostnaden uppskattas bli densamma som för De
Noraprocessen. Bara reaktion (2) är elektrolytisk, och
vid den behövs inget diafragma i cellen liksom vid
direkt elektrolys av klorvätesyra.
Den amerikanska processen utförs i två celler. I
den ena elektrolyseras nickel (II) kloridlösning, i den
andra reagerar saltsyra med nickel under
vätgasut-veckling. När ett tjockt nickelskikt fällts ut på
elek-trolyscellens katod, t.ex. efter 48 h, byter cellerna
roller.
Klorväte i gasform absorberas i utarmad nickel
(II)-kloridlösning från elektrolyscellen; en vattenlösning
av klorväte blandas med nickel (II) kloridlösningen.
Vid De Nora-processen förutsätts att klorvätet
erhålls i gasform (Chemical Engineering 1 juni 1959
s. 33; 24 aug. 1959 s. 60). SHl
Torkning med ultraljud
Ultraljud är en relativt dyrbar energiform, men
trots detta tycks det kunna komma i fråga vid
torkning av värmekänsliga ämnen eller kemikalier
som fordrar mycket långa torktider. En utmärkt
kombination torde vara användning av vanlig
värmetorkning för förångning av lätt avlägsnad vätska
och ultraljud för borttagning av den återstående
delen.
Av de tekniskt användbara ultraljudgeneratorerna
(Tekn. T. 1951 s. 473) är luftvisslan lämpligast för
torkning. I dagens utformning kan den ge över 1 kW
effekt; den är oöm, har inga rörliga delar, är
relativt billig och ger den gasturbulens som fordras;
dess verkningsgrad är ca 20 °/o.
Undersökningar i laboratoriet och i halvstor skala
har visat att ljudintensiteten i huvudsak bestämmer
avdunstningshastigheten. Minst 145 dB behövs för
industriella processer. Det torkande
materialskiktets tjocklek bör inte överstiga 25—50 mm. Den
mest effektiva frekvensen är 6—10 kHz. En
makro-skopisk gasturbulens över det torkande materialet
är nödvändig därför att ultraljudet visserligen ofta
har tillräcklig energi för att lösgöra
vätskemolekyler men inte ger så stor turbulens att de förs bort.
Vid hittills utförda experiment har man vanligen
använt apparater enligt den direkta eller enligt den
indirekta metoden (fig. 1). I senare fallet används
partiellt vakuum i torkrummet för att det torkande
materialet inte skall oxideras.
Som exempel kan nämnas att man har torkat en
mycket värmekänslig hormon med ultraljud på 20
min, medan den vanligen tillämpade metoden
fordrar mer än 1 h torktid. Man använde den indirekta
metoden varvid ljudet passerade genom en 50 (i
tjock Pliofilm, placerad 200 mm ovanför provet.
Enligt den direkta metoden har man torkat ett
jäsningssediment som inte tål över 40°C. Med
ultraljud på 138—140 dB avdunstade hälften av vattnet
på hälften så lång tid när frekvensen var 8 kHz i
stället för 33 kHz. Provets ursprungliga fuktkvot
var 118 °/o (räknat på torrsubstansen).
Vid användning av en luftvissla med ett munstycke
(tryck 4,7 kp/cm2 vid munstycket, luftförbrukning
Ljudtät
packning
Membran
^—v-
/ Ljud fält \
Vibrator
Torkande–-
material
Vibrator
Partiellt vakuum
Fuktig luft
T
850 1/min, frekvens 6,8 kHz, akustisk effekt 60 W)
har man på 15 min avdunstat allt adsorberat vatten
i 40 g silikagel hållande 25 %> vatten.
Ljudintensiteten var 152 dB vid tillämpning av den direkta
metoden och 145 dB vid användning av ett
membran. Torktiden blev i senare fallet 45 min. Dessa
resultat uppges vara betydligt bättre än de som
uppnås vid vanlig upphettning eller torkning i
vakuum.
I Sverige har Le Landais funnit att ett prov på
silikagel hållande 77 °/o H20 kan torkas
fullständigt på 130 min med en luftvissla enligt den direkta
metoden. En frekvens på 6—8 kHz visade sig ge
det bästa resultatet (r M G Boucher i Chemical
Engineering 21 sept. 1959 s. 151—154). SHl
Gödsling med molybden
Molybden behövs i liten mängd för växters normala
utveckling (Tekn. T. 1950 s. 541; 1951 s. 315). Den
är en mikronäring som är nödvändig bl.a. för alla
ärtväxter, då den möjliggör kvävefixering genom de
bakterier som lever i rotknölarna. Vidare spelar
molybden en roll i det enzymsystem som är
ansvarigt för växternas uppbyggnad av äggviteämnen.
På vissa jordar, särskilt de molybdenfattiga, kan
man öka skördeutfallet med upp till 50 °/o genom
att gödsla med molybden.
För detta ändamål har man i USA länge använt
natriummolybdat som påförts med upp till ca 10
kg/ha. En nyfiken agronom vid Washington State
University har emellertid funnit att man kan nå
samma resultat genom att preparera utsädet med
natriummolybdat. Denna metod blir betydligt
billigare än den gamla därför att mycket mindre
mo-lybdat går åt.
Prepareringen av utsädet har emellertid visat sig
erbjuda vissa problem. Man fann t.ex. att det är
svårt att beräkna rätt mängd natriummolybdat, detta
fastnar inte på fröna utan måste blandas med ett
bindemedel, vilket visat sig vara ett smetigt arbete,
och molybdatet kan i vissa fall förta effekten av
utsädets betning mot svampar och bakterier.
Problemen lär emellertid nu ha lösts genom
industriell tillverkning av ett preparat Moly-Gro, som
inte motverkar betningen och innehåller det
nödvändiga bindemedlet. Våren 1959 användes
Moly-Gro-behandlat utsäde till 90 000 ha vilket är mer än
dubbla den areal som 1958 gödslades med molybden
i annan form (Industrial & Engineering Chemistry
sept. 1959 s. 32 A). SHl
Fuktig luft
Fig. 1.
Apparater för torkning
med ultraljud,
t.v. enligt den
direkta
metoden, t.h. enligt
den indirekta.
54 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
