Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 4 - Nya metoder - Transport av fasta material i rörledningar, av Magnus Smedberg - Jonbrytare av cellulosa, av SHl - Kärnbränsleelement för tvärflöde, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörledning mera ekonomisk än annat transportsätt
om följande förutsättningar är för handen: stora
kvantiteter gods, mångårig garanterad drift och
relativt långt transportavstånd.
Under årens lopp har ett stort antal rörledningar
för transport av fasta material byggts. Det mest
berömda torde vara Pittsburgh Consolidation Coal
Co:s 170 km långa ledning för pumpning av 1,2
Mt/år kolstybb från Georgetown-anrikningsverket
till ångkraftverket i Cleveland (Tekn. T. 1957 s. 726).
Ryssarna har publicerat ett flertal uppgifter om
hydraulisk transport och synes ha en kolgruva
i gång, där kolet bryts med vattenkanoner och
efter viss nedkrossning pumpas upp ur gruvan
direkt till ett anrikningsverk, som planerats att
betjäna ett flertal, runt omkring belägna "hydraulgruvor".
Många rörledningsprojekt är under utarbetande
eller utförande. Sålunda tänker man sig att pumpa
vete från Kanadas prärier till hamnar vid de Stora
Sjöarna. Träflis skall på liknande sätt föras från
skogsdistrikten (i stället för flottning eller
biltransport av massaved). Nära massafabriken tillsättes
kemikalier i rörledningen, som upphettas på viss
sträcka så att flisen blir delvis defibrerad. På Kuba
tänker man pumpa anrikad nickel-kobolt-slig direkt
i tankbåtar, och när dessa anländer till Louisiana,
pumpas sligslamman till raffinaderiet (Moa
Bay-Port Nickel Project). Avvattnad trämassa
transporteras i 12 000 t tankbåtar från Brittish Columbia till
Kalifornien. Efter tillsats av vatten pumpas lasten
i land till pappersmassefabriken (J Nabdi i
Engineering & Mining Journal sept. 1959 s. 93 och Mining
Engineering sept. 1959 s. 901). Magnus Smedberg
Jonbytare av cellulosa
Man använder numera i stor utsträckning jonbytare
av cellulosa i form av tyg, garn, fiber,
pappersmassa eller papper för att fraktionera och rena
proteiner, enzym, nukleinsyror, hormoner, virus,
peptider och aminosyror. Cellulosajonbytarna har flera
fördelar framför plastjonbytarna. De är mera
finfördelade och ger därför större yta. Deras öppna,
porösa struktur gör att stora molekyler, som
svårligen adsorberas av plastjonbytare, kan tränga in
i dem och fastna.
Cellulosajonbytarnas användbarhet begränsas dock
av att deras kapacitet är mycket mindre än
plast-jonbytarnas. I USA har man emellertid nu minskat
denna olägenhet genom tvärbindning av cellulosan
före eller vid dennas modifiering. Härvid har
materialets lämplighet för kromatografi kunnat
vidmakthållas.
Det har sålunda visat sig att man genom
tvärbindning kan öka utbyteskapaciteten hos aminoetyl-,
karboximetyl- och fosfonometylcellulosa utan att
fibern sväller eller dess löslighet ökas alltför
mycket.
Aminoetylcellulosas utbyteskapacitet har t.ex. ökats
från 0,7 till 1,8 milligramekvivalenter per gram
genom tvärbindning av cellulosan med
di(2-sulfato-etyl)amin före dess aminering tre gånger med
2-aminoetylsvavelsyra i närvaro av natriumhydroxid.
Karboximetylcellulosas kapacitet har på liknande
sätt ökats från 0,4—0,6 till 1,9
milligramekvivalenter per gram genom behandling av bomullslinter
med formaldehyd före karboximetyleringen.
Fosfonometylcellulosas utbyteskapacitet har ökats
från 0,6 till 1,6 milligramekvivalenter per gram
genom tvärbindning av cellulosan med
7,3-dikloro-propanol före dess fosfonometylering med
kloro-metylfosforsyra och natriumhydroxid (Chemical &
Engineering News 28 sept. 1959 s. 48). SHl
Ringformig
hållare-
-Stålband
[–Magnesium-oxidkuts-]
{+-Magnesium-
oxidkuts+}
Kapsel
"Ur an di o
xid-kutsar
Bränsleplatta
Grafithälje
Kärnbränsleelement för tvärflöde
Den vanliga typen av bränsleelement för gaskylda
reaktorer består av ett knippe långa, kapslade
bränslestavar med cirkulärt tvärsnitt. Denna typ har
betydande olägenheter när man använder urandioxid
som bränsle för att kunna höja kylgasens
temperatur. Då urandioxid har låg värmeledningsförmåga,
måste nämligen stavarnas diameter göras liten vid
hög effekttäthet. Är denna t.ex. 40 MW/t U02, får
diametern inte överstiga 7,5 mm, om temperaturen
i stavens centrum inte skall vara mer än 900°C
högre än dess yta.
Med avtagande stavdiameter växer givetvis
mängden kapslingsmaterial i förhållande till
bränslemängden, och fixeringen av stavarna i bränsleelementen
försvåras. Erforderlig mängd konstruktionsmaterial
växer, och gasens passage genom bränsleelementen
försvåras. Vidare blir värmegenomgången relativt
dålig när gasen strömmar längs stavarna.
För att undanröja dessa nackdelar har man i
Storbritannien konstruerat ett bränsleelement, i vilket
gasen flyter vinkelrätt mot bränslestavarnas
längdriktning. Man har funnit att värmegenomgången inte
blir nämnvärt sämre för bränsleplattor med ovalt
tvärsnitt än för cylindriska stavar, medan
tryckfallet blir avsevärt mindre för de förra.
Bränsleplattorna har därför gjorts av
strängpres-sade rör av 18-8-stål med ovalt tvärsnitt och 0,25
mm godstjocklek. Rören är fyllda med
urandioxid-kutsar och porösa magnesiumoxidbitar i ändarna.
De svetsas sedan vid 0,25 mm tjocka band av
18-8-stål till stegliknande konstruktioner (fig. 1).
Stegarna skjuts in i spår inuti ett grafithölje.
Rränsleelement av denna typ beräknas kosta
ungefär lika mycket som element av konventionell
konstruktion. Vid låg effekttäthet blir mängden
rostfritt stål troligen större för de förra än för de
senare, men för effekttätheter över ca 50 MW/t
urandioxid bör den bli mindre, och vid mycket hög
effekttäthet blir t.o.m. antalet erforderliga svetsar
mindre.
I det nuvarande stadiet av utvecklingen kan en
direkt jämförelse av den nya bränsleelementtypen med
den gamla svårligen göras, men den mest påtagliga
fördelen med den nya är det låga tryckfallet vid
gasens passage genom elementet. Det uppskattas
vara hälften så stort som i element av konventionell
typ vid en effekttäthet av 10 MW/t. Då effektbehovet
för gasens transport växer starkt med stigande
effekttäthet, blir givetvis minskningen av tryckfallet
samtidigt av allt större betydelse (Nuclear
Engineering nov. 1959 s. 383—385). SHl
Fig. 1.
Bränsleelement av
tvär-flödestyp.
72 TEKNISK TIDSKRIFT 19é0 H. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
