Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 6 - Driftinstrumentering för reaktorn R0, av Georg Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till följd av manipulationerna i kärnan
kommer man mycket ofta att få starta reaktorn
utan att särskilt väl känna till, var den blir
kritisk. Detta medför, att startförfarandet med
hänsyn till säkerheten måste omgärdas med
något större apparativ beredskap än annars.
Eftersom bränsleelementen kommer att
arrangeras på mycket olika sätt för att olika typer
av reaktorkärnor skall kunna studeras, måste
man ha möjlighet att variera antal och
placering av säkerhetsstavarna, så att man får en
för varje kärna lämplig konfiguration.
Reaktorn bör ha en utrustning för
finreglering av effekten vid en konstant nivå. Bl.a. kan
man med dess hjälp göra noggranna
bestämningar av reaktorkärnans kritiska volym.
Reaktorns verkställande organ för
avstängning och reglering bör om möjligt inte störa
neutronflödets rumsfördelning i kärnan under
drift. Därför är säkerhetselementen placerade
så, att de med stavarna hissade helt befinner
sig ovanför den högsta tänkbara
moderatornivån. Vidare regleras effekten inte med
rörliga neutronabsorbatorer (vilket är vanligast)
utan genom variation av moderatornivån.
Stråldosen, som reaktorkärnans material
utsätts för, blir relativt blygsam, och därför
behöver praktiskt taget ingen hänsyn tas till
strålningspåverkan av dessa material. Den
inducerade radioaktiviteten vållar heller inga
besvär vid service och inspektion.
Utrustning för avstängning av reaktorn
Reaktorn stängs snabbt av genom att ett antal
säkerhetsstavar, innehållande kadmium,
bringas att falla ned i reaktorkärnan av sin egen
tyngd. Stavarna har diametern 25 mm och
längden 1,25 m och består av stål, med ett
kadmiumskikt anbragt nära cylinderytan.
Varje stav har en separat drivmekanism, som
svarar för upphissning, utlösning och
uppbroms-ning, fig. 1. Staven är upphängd i en stållina
och hålles i upphissat läge inuti ett skyddsrör
så länge lintrumman över magnetkopplingen
hämmas av hissmotorns kuggväxel. När
strömmen på magnetkopplingen bryts, faller staven
i sin lina och lintrumman förskjutes på sin
gängade axel mot en friktionskoppling. Denna
verkar nära fallsträckans slut och fallrörelsen
bromsas upp med en virvelströmsbroms med
permanentmagnet.
Hela mekanismen är inbyggd i en kåpa. Infäst
i denna är det skyddsrör, inuti vilket
säkerhetsstaven helt befinner sig i upphissat läge.
Fyra sådana säkerhetselement kan placeras på
vardera av de tre säkerhetsbalkar, som finns
i reaktorns överbyggnad (fig. 2). Såväl
elementen själva som balkarna är förskjutbara
horisontellt. Vidare kan elementen fällas upp, om
de skulle vara i vägen vid omflyttningar av
bränsleelementen. Emellertid har man med
särskilda inbyggda positionskontakter alltid
full information om, huruvida ett visst
säker-hetselement sitter på plats ocli i rätt läge med
staven vertikalt.
Ett annat ehuru långsammare sätt för
avstängning av reaktorn är att man tömmer det tunga
vattnet ur reaktortanken till en lägre nivå. Även
detta sätt utnyttjas, som framgår av det
följande, i säkerhetssystemet som automatisk åtgärd.
Man definierar därvid en "avstängningsnivå"
för vattnet, där reaktorn enligt teoretiska
beräkningar är säkert underkritisk, även om
bränslets konfiguration är optimal. Vid denna
vattennivå skall alltså bränsleelementen kunna
flyttas utan risk för oavsiktlig kritikalitet.
Avstängningsnivån anges av ett konventionellt
nivåinstrument, vars givardel är en
differens-tryckcell vid reaktortankens botten. För
säkerhetskretsarna används signalen för stängning
av en nedtappningsventil för vattnet samt för
vidarebefordran av manöverströmmen till
pumpmotorn.
Mätning ay reaktoreffekt och -period
Den mycket ringa effektutvecklingen i RO kan
mätas och kontrolleras endast med nukleonisk
mätutrustning. I detta fall finnes tre olika
typer av mätsystem med två likadana system av
varje dyp. Dubbleringen är gjord av
säkerhetsskäl.
Två likadana pulsräknarsystem täcker ett
effektområde från 10"G—10"1 W. Varje system
innehåller en fissionsräknare som
detektorele-ment. I en sådan erhålles elektriska impulser
från av neutronflödet åstadkomna klyvningar
av ^U-kärnor; sålunda är antalet impulser per
tidsenhet ett mått på neutronflödet. För övrigt
ingår ordinär elektronisk apparatur för
puls-frekvensmätning och mätning av totalt
inkommande antal impulser. Ett gränsvärdesrelä ger
signal till säkerhetssystemet vid pulsfrekvenser
en bit ovanför det inställda mätområdet.
Apparaturen skall användas huvudsakligen
vid starkt underkritiskt tillstånd hos reaktorn.
Två likadana system för mätning av
reaktorperioden täcker effektområdet från 0,001—100
W. Detektorn är av typen integrerande
jonkammare innehållande bor, anrikad med
avseende på isotopen 10B. Den ger en ström på
10~u—10" A, som mäts av en
reaktorperiodme-ter, innehållande en logaritmisk
strömförstärkare och ett deriveringssteg. Härigenom fås
strömmens logaritmiska tidsderivata, alltså ett
Fig. 2.
Säkerhetselementens
placering i
reaktorns överbyggnad.
132 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
