Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 6 - Ryska personbilar, av Einar Bohr - Världens största elektrostålverk - De brittiska järnvägarna elektrifieras - Magnetiska tätningslister för kylskåpsdörrar - Ytterligt ren indiumantimonid - Andras erfarenheter - Transformatorer utan utjämningslindning, av R Gn - Volfram som glödtråd i ellampor, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Priset är nominellt 40 000 rubel eller ca 10 000
Maximala hastigheten uppges till ca 135
km/h. Denna bilmodell sägs ersätta den förut
tillverkade Pobjeda-typen.
Moskvitj (Moskoviten) är en småbil och har
som Volga-typen tydliga västeuropeiska drag.
Den har sedankarosseri av ungefär samma
konstruktionstyp som Volga, men är avsedd för
4 personer. Längden är 405 cm, bredden 154
cm och hjulbasen 240 cm. Alternativt utförs
den även som stationsbil. Vikten för
sedan-bilen är ca 980 kg, för stationsbilen ca 60 kg
mer. Motorn är en 4-cylindrig toppventilmotor
av radtyp med 1,36 1 volym, som maximalt
ger ca 45 hk vid 4 500 r/m.
Kompressionsförhållandet är ej högre än 7, motsvarande
oktankravet ca 72 "research". Maximala
vridmomentet är 8,8 kpm vid 2 600 r/m. Växellådan
är rent mekanisk och har tre växlar framåt,
av vilka de båda högsta är synkroniserade. Det
uppges att den före årets slut skall få en ny
helsynkroniserad fyrväxlad låda. Liksom i
Volga-bilen har bakväxeln vanliga
spiralkuggar. Under 1960 uppges dessa dock komma
att utbytas mot hypoidkuggar. Maximala
hastigheten är ca 115 km/h. Moskvitj är den enda
av de fyra biltyperna som har handbroms
verkande på bakhjulsbromsarna. De övriga tre har
handbroms verkande på kardanaxeln.
Det nominella priset är liksom för Volga för
västerländska förhållanden mycket högt eller
25 000 rubel, enl. officiell kurs 6 250 | fob
rysk hamn.
De ryska bilarna har samtliga pontonform,
dvs. raka sidytor samt svängda vindrutor med
säkerhetsglas. De båda större typerna är
mycket amerikanska, de båda mindre motsvarar
mer konventionella västeuropeiska biltyper
t.ex. Morris, Hillman, Opel o.d. Några speciella
tekniska nyheter av ryskt ursprung finns icke.
I huvudsak är allt västerländska kopior.
Utförandet förefaller vara gott, med stort utrymme
för passagerare och bagage. Strålkastarna har
tvåtråds glödlampor för hel- och halvljus. EBr
Världens största elektrostålverk lär uppstå i
Rotherham och Templeborough, England, där det
nuvarande verkets 21 martinugnar skall ersättas med
6 ljusbågsugnar, var och en för 110 t. Det nya
verkets årsproduktion blir 1,35 Mt stålgöt.
De brittiska järnvägarna elektrifieras nu
successivt. I början av 1959 var totallängden av spår
utrustade för elektrisk drift 1 400 km, och fram
till slutet av 1963 tillkommer ytterligare 1 000 km.
Investeringen i spårutrustning, lok och vagnar
beräknas för dessa år uppgå till nära 4 000 Mkr.
Magnetiska tätningslister för kylskåpsdörrar
av böjliga vinylplastmagneter attraherar dörren så
mycket att inget lås behövs.
Ytterligt ren indiumantimonid till transistorer
för låg temperatur har framställts vid Battelle
Memorial Institute genom zonsmältning och
tillverkning av enkristaller i en speciell apparat.
Produktens renhetsgrad uppges vara över 99,999999 %>.
andras erfarenheter
Transformatorer utan utjämningslindning
Y/Y-kopp!ade transformatorer förses oftast med en
extra, D-kopplad lindning. Den D-kopplade
lindningens uppgift är att bilda en kortsluten krets för
den tredje övertonen, varigenom denna utjämnas
och försvinner i spänningskurvan. Vid
transformatorer, som är kopplade Y/Y-O, uppstår i
utjäm-ningslindningen dessutom en cirkulationsström som
återställer amperevarvsbalansen, och dessa
transformatorer kan då också användas för osymmetrisk
belastning med nollföljdsström.
Utjämningslindningens verkan beror i hög grad på
transformatorns konstruktiva utförande. Några
amerikanska kraftföretag har i sitt ledningsnät
provat Y/Y-kopplade transformatorer utan
utjämningslindning, och de har funnit, att det inte medför
någon olägenhet i kraftledningsnäten eller
angränsande telenät, om trefastransformatorer med
tre-bent kärna utförs på detta sätt. Den förbättring
som den tredje lindningen ger är nämligen för
denna typ av transformator mycket liten. Vid andra
typer av transformatorkärna ger däremot
utjäm-ningslindningen stora fördelar (Electrical
Engineering sept. 1959 s. 890). R Gn
Volfram som glödtråd i ellampor
Numera utvinns volfram i kommersiell skala bara
ur mineralen volframit (Fe,Mn)W04 och scheelit
Ca\V04. I allmänhet behandlas volframiten med stark
natriumhydroxidlösning. Man kokar blandningen
och späder sedan ut den för att järn- och
mangan-hydroxiderna skall falla ut fullständigt. Efter
filtrering fälls kalciumvolframat (scheelit) ut ur
natrium-volframatlösningen genom tillsats av kalciumklorid.
Scheeliten sönderdelas vanligen direkt med
klorvätesyra, varvid volframtrioxid W03 erhålles. Denna
löses i ammoniak, varefter lösningen renas genom
tillsats av magnesiumklorid och ammoniumsulfid för
utfällning av arsenik och metaller; såsom molybden
och järn. Kristaller äv ammoniumparavolframat
erhålls sedan genom indunstning av filtratet. Slutligen
glödgas paravolframatet, varvid volframtrioxid
erhålls. Man kan också fälla denna ur lösningen med
saltsyra.
Oxidens kemiska och fysikaliska egenskaper måste
regleras noga för att man skall erhålla ett
användbart volframpulver vid dess reduktion. Före denna
införs tillsatser, t.ex. toriumoxid, alkali, kiseldioxid
eller aluminiumoxid, i små kvantiteter för att
vol-framtråden skall få önskade egenskaper.
Man reducerar oxiden med vätgas i tre steg för
att få noggrann kontroll över metallpulvrets
egenskaper. Den använda ugnen har därför tre zoner.
I den första drivs reduktionen till blå eller brun
oxid vid 450—700°C, och slutreduktionen utförs vid
650—850°C.
Det erhållna volframpulvret pressas till stavar med
kvadratiskt tvärsnitt. Stavarna sintras vid ca 3 000°C
140 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
