Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Stenmalning, av Per H:son Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenmalning
Inom gruvhantering och närbesläktade
industrigrenar torde i hela världen
uppskattningsvis malas mellan en och två miljarder ton
råmaterial årligen. Efter krossning mals godset
huvudsakligen i stång-, kul- och rörkvarnar.
Grovt räknat torde härför åtgå i medeltal ca
7 kWh/t. Därtill slits malkroppar med ca
0,1 kg/kWh. Energiåtgången för målning
uppgår till mellan hälften och en fjärdedel av
den energimängd, som årligen produceras i
Sverige. Malkroppsslitningen motsvarar
järninnehållet i den malm, som årligen produceras
i en gruva av Grängesbergs storlek. Det är
därför naturligt att utvecklingen av
målnings-tekniken ägnas ett betydande arbete,
framförallt inom gruv- och cementindustrin.
Sedan man kunnat skönja gränsen för vad
som kan uppnås vid stång- eller
kulkvarns-malning enligt konventionella metoder samt
sedan kravet på billigare malningsmetoder
accentuerats av tillgodogörandet av fattiga
malmer, har utvecklingen av malningstekniken
följt delvis nya vägar. Intresset har särskilt
knutits till stenkvarnsmalningen, "autogenous
grinding, röck grinding", eller i dagligt tal
stenmalningen, som den metod, som på ett
radikalt sätt kan förbilliga målningen.
Allmänt
Med stenmalning förstår man krossnings- och
malningsförfaranden, vid vilka man använder
materialet självt som krossnings- och malkrop-
^
Fig. 1. Direkt
enstegs-malning enligt
Hadsel-Hardinge; 1 malmficka
för okrossad malm, 2
matare, 3 stenkvarn för
samtidig krossning och
målning, 4 sorterare, 5
färdigmald produkt.
Överingenjör Per H:son Fahlström, Boliden
622.73
par. Liksom vid stång- och kulkvarnsmalning
sönderdelas godset i trumkvarnar, i vilka det
bringas att tumla omkring och krossa, mala,
gnida och nöta sönder sig självt. Härigenom
försvinner behovet av främmande malkroppar
och kostnaderna för dem.
Genom undersökningar av kul- och
stång-kvarnsmalning har klarlagts, att de
målnings-betingelser, som medför lägsta energibehovet
för en viss nedmalning, även medför den
lägsta slitningen1. Denna slutsats kan formuleras
som ett axiom, nämligen att de
malningsbe-tingelser som ger den lägsta slitningen av
främmande malkroppar även ger den bästa
kraftekonomin. Därför bör en eliminering av
slitningen av främmande malkroppar även
medföra en förbättring av
malningsverknings-graden.
De framgångsrika resultaten vid
stenmalningen har kastat ytterligare ljus över
målningen betraktad som en
energiomvandlingsprocess. Det väsentliga för denna är, att
mal-kropparnas storlek är lämpligt avpassad i
förhållande till malgodset, medan det är
oväsentligt, om malmediet är tyngre eller hårdare än
malgodset. Under denna förutsättning bestäms
nedmalningen helt av den till kvarnen förda
energin, oberoende av om malkropparna är
av stål, malm eller flinta. När massan sätts
i rörelse, så att viss energi konsumeras,
överförs denna i nybildad yta samt värme.
Metoden att vid krossning och målning låta
malmen själv verka som kross- och
malme-dium ger således teoretiskt många fördelar,
som man sedan länge sökt tillvarata. I
Sydafrika maldes guldkvartsitmalm i rörkvarnar
redan i början av detta århundrade före den
moderna kulkvarnsepoken. Kvarnarna
charge-rades med urplockade malmstycken2.
En metod att samtidigt krossa och mala malm
i en konisk trumkvarn beskrevs 1908 av
Har-dinge (Norskt Pat. 18475). Denna torde dock
endast tillfälligt ha varit i bruk. Ett av de
första stora stegen i utvecklingen var
Hadsel-kvarnen3 som framkom omkring 1930. Från
denna utvecklades nämligen dels Hardinges
kaskadkvarn under 1930-talet, dels Westons
179 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
