Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Stenmalning, av Per H:son Fahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes ej heller innebära något hinder för
någotdera malningsschemat.
Vissa gränsfall, vid vilka önskad
krossnings-och malningsgrad inte kan uppnås med det
egna materialet, kan dock förekomma. Detta
torde vara fallet med mycket löskorniga
malmer av grovkristallinisk typ, om målning till
särskilt liten kornstorlek av någon anledning
eftersträvas, samt vidare mycket elastiska
malmer, för vilka malverkan hämmas av malmens
fjädrande egenskaper. Malmer, som består av
olika bergarter med varierande hårdhet, ger
emellertid normalt inga problem.
Genom lämpligt val av styckestorlek och
varvtal vid målningen är det i flertalet fall
möjligt att avpassa slagverkan och
nötningsverkan så, att den önskade krossnings- ocli
mal-ningseffekten erhålles. Därigenom är det också
möjligt att uppnå praktiskt taget vilken önskad
kornstorlek som helst hos den färdigmalda
produkten.
Torrmalning eller våtmalning
Valet mellan torrmalnings- och
våtmalnings-system avgörs främst av den färdiga
mal-produktens användningssätt. Våt stenmalning
synes liksom våt stångkvarns- och
kulkvarns-malning vara upp till 30 % mindre
energi-krävande än torrmalning. Det finns inga
uppgifter om mantelslitningen vid våtmalning och
torrmalning, men det är sannolikt, att den är
något högre vid våtmalning än vid
torrmalning.
Utom för själva sönderdelningen åtgår energi
för godsets cirkulation och sortering utanför
kvarnen. Vid våtmalning växer cirkulationen
och därmed även energibehovet för denna
med nedmalningen, medan vid torrmalning
större lufthastigheter och energi krävs vid
målning till grovkornig produkt än till finkornig.
Vid våt, direkt enstegsmalning torde
energibehovet för godscirkulationen uppgå till 10—
20 % av kvarnenergin, beroende på
nedmal-ningsgrad, pumptyp, sorteringssätt m.m. Vid
torr, direkt enstegsmalning av t.ex. järnmalm
åtgår 33—25 % av den totala energin i
mal-kretsen till fläktarna i ventilationssystemet.
Totalt sett förefaller energibehovet och
kostnaderna att bli lägre vid våtmalning än vid
torrmalning. Den senare torde därför vara
att föredra endast när den efterföljande
behandlingen kräver detta, medan våtmalning
kan väljas då inget krav ställs på att målning
eller annan behandling måste ske torrt.
Framförallt synes våtmalning vara fördelaktigast
vid flotation.
Inverkan på anrikningen
I många fall har man funnit, att
stenmalning medför att malmerna krossas och mals
rnera selektivt, dvs. renkrossning uppnås vid
en grövre medelkornstorlek. Detta är
synnerligen värdefullt vid de flesta
anrikningsförfaranden, vid vilka en så jämnkornig produkt
som möjligt eftersträvas. Förhållandet medför
dessutom i regel, att kraftbehovet för
renkrossning blir lägre än vid kul- och
stång-kvarnsmalning. Orsaken till att mekanismen
vid slag och nötning mot malstenar av det
malda materialet ocli mot kulor är olika är
inte klarlagd. Möjligen sammanhänger
fenomenet med att malstenarna har samma
hållfasthet, elasticitetsmodul och friktionskoefficient
som malgodset.
Vid anrikningen av komplexa sulfidmalmer
har man funnit, att övergång till stenmalning
medför att man kan förenkla
reagenskombinationerna samt modifiera dessa så att större
selektivitet erhålles vid flotationen.
Malkrop-par av stål ger troligen vid slitningen
kolloidala partiklar med stor reaktionsförmåga eller
går i lösning som järnsalter.
Ej heller kan man bortse ifrån, att man vid
målning med malkroppar av stål får ett
jon-och molekylutbyte genom kontakt i fast fas.
Järn i dessa former är skadligt, t.ex. vid
cyanidering av guldmalmer. Detta är en av
orsakerna till att "pebble"-malning används
för Sydafrikas guldmalmer. Även vid
urananrikning är järnföreningar störande vid
läkningen. Genom målning med det malda
materialet avlägnas denna störande faktor.
Ekonomi
Vid stenmalning bortfaller en större eller
mindre del av malkroppskostnaden, medan
kraftkostnaden blir oförändrad eller något
lägre. Vid lämpligt val av infodringsmaterial blir
dettas kostnad inte större än vid kul- och
stångkvarnsmalning.
Anläggningskostnaderna vid såväl direkt
enstegsmalning som sekundär stenmalning är i
dag något högre än för konventionella
krossnings- och malningsanläggningar på grund av
de speciella anordningar som krävs för
godsets chargering samt reglering av målningen.
När större erfarenhet vunnits torde de
emellertid kunna nedbringas. Vinsten i
anrikningsekonomi vid normalt slitande malmer är dock
så stor att det är lönande att i de flesta
nyanläggningar utnyttja direkt enstegsmalning och
att i äldre anläggningar övergå till
finmalning med malstenar.
Genom att målningen kan utföras till en
lägre kostnad vid stenmalning än vid kul- och
stångkvarnsmalning kan vid anrikningen av
fattiga malmer den ekonomiska avfallshalten,
och därigenom även malmens
brytvärdhets-gräns, sänkas. För sådana malmer finner man
ofta ett hyperboliskt samband mellan
energibehovet per ton malm samt uppnåelig
av-fallslialt. Eftersom malkroppskostnaden är
proportionell mot energiförbrukningen,
uppstår ett läge, vid vilket en ökning av
energiinsatsen vid målningen kostar mera än den
ökning av vinsten, som erhålles genom ökat
utbyte. Den vinst, som kan uppnås på detta
sätt, är givetvis störst för malmer som sliter
starkt på stål.
1960 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
