Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 7 - Stenmalning, av Per H:son Fahlström - Nybyggen - Oljeförgasningsanläggning vid Stockholms Gasverk, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommande utveckling
De kvarnar, som för närvarande används för
direkt stenmalning i ett steg är modifierade
trumkvarnar med diametern större än dubbla
längden. Sådana kan nu byggas med en
diameter av upp till ca 9 m och förmår omsätta
en effekt på 2 000—3 000 kW. En ökning av
kvarnlängden är även tänkbar, men torde
fordra speciell utformning av infodringen för
att chargen skall bli homogen i kvarnens
längdriktning.
Sedan man helt eller delvis eliminerat
mal-kroppsslitningen återstår en önskan att även
eliminera mantelslitningen. Därvid kan man
t.ex. låta kvarnarna arbeta med sådant
över-kritiskt varvtal, att ett lager av skyddande sten
kommer i vila vid manteln. Minskningen av
mantelslitningen måste vägas mot den
eventuella försämringen av verkningsgraden.
En kvarn, som arbetar på detta sätt, bör vara
försedd med lyftare eller medbringare för det
yttersta lagret. Aktuella varvtal torde vara
100—150 % av det kritiska. En sådan kvarn
torde emellertid inte kunna ges mindre
dimensioner än en som arbetar med underkritiskt
varvtal.
Ett annat önskemål är små kvarnar med stor
avverkning per volymenhet, som är billigare
i anskaffning. Eftersom avverkningen är
direkt proportionell mot den effekt kvarnen
förmår omsätta, kan den ökas endast genom
ökning av chargens hastighet. Tänkbara
lösningar är därvid olika slags rotorkvarnar, i vilka
malgodset drivs runt av en rotor i ett
stillastående malhus, såsom föreslagits vid
Outo-kumpu, samt gyrerande eller vibrerande
kvarnar. Eftersom dylika kvarnar saknar kritiskt
varvtal, begränsas effekten endast av
konstruktionens hållfasthet. På detta område torde
man kunna vänta en stark utveckling under
det närmaste årtiondet.
Regleringen av malförloppet, som utgjort och
utgör det största problemet vid stenmalningen,
kräver utarbetande av automatiska system,
som styrs av den färdigmalda produktens
sikt-analys. Härvid kommer en utveckling även av
anordningar för cirkulation och sortering av
cirkulerande malgods att bli nödvändig.
Slutord
Stenmalningen, vars princip är känd sedan
över 50 år, har först under det senaste
årtiondet fått ökad användning. De
erfarenheter, som nu erhålls, visar att denna
malnings-metod praktiskt taget generellt kan tillämpas
vid krossning eller målning. Man har allt
klarare insett att målningen är en
energiomvandlingsprocess vid vilken malkropparnas täthet
och hårdhet icke är av avgörande betydelse,
medan däremot förhållandet mellan malgodsets
och malkropparnas styckestorlek och vikt är
dominerande för processen.
Genom användning av stenmalning sänks
malningskostnaden, och man når renkrossning
vid grövre korn samt får ingen
järnförorening av malgodset. Man kan förutspå en snabb
utveckling på området genom övergång till
direkt enstegs stenmalning eller sekundär
stenmalning i nya eller ändrade äldre
anläggningar samt i samband därmed en ökad insats på
området för speciella kvarnkonstruktioner och
reglersystem.
Litteratur
1. Djingheuzian, L E: Forum ön ball milling. Can. Mining
& met. Bull. 60 (1957) s. 504.
2. Wartenweiler, F: Development of milling and
cyanida-tion ön the Witwatersrand. Träns. amer. Inst. met. Eng. 112
(1934) s. 760.
3. Hall, R G: The Hadsel mill. Träns. amer. Inst. met.
Eng. 132 (1934) s. 15.
4. Chocker, B S: Fine-grinding wilh screened ore at Lake
Shore Mines. Can. Mining & met. Bull. 57 (1954) s. 115.
5. Beals, R A: Aerofall mill finds increasing application.
Mining Engng 7 (1955) s. 842.
6. Fleck, R G & Eastman, E A: Löw grade iron ore and
the Aerofall mill. A.I.M.E.-meeting New York 20—23 lebr.
1956.
7. Waspe, L A: Recent African expcrience with the
Aerofall mill. Mining Mag. 98 (1958) mars s. 142.
8. Svensson, J: An empirical relationship between vork
input and particle size distribution before and after grinding.
Träns. Int. Miner. Dressing Congr. Stockholm 1957.
9. Tanner, H & Heikkinen, T: Crushing and grinding at
Outokumpu. Träns. Int. Miner. Dressing Congr. Stockholm 1957.
10. Hardinge, H: Autogenous grinding, Mining Congr. J
U (1958) okt. s. 102.
11. Crocker, B S: Recent development in pebble milling.
Mining Engng 11 (1959) s. 527.
12. Hukki, R T: Fine grinding at supercritical speed. Mining
Engng 10 (1958) s. 581.
nybyggen
i
Oljeförgasningsanläggning vid
Stockholms Gasverk
Som komplement till kammarugnarna för
kolavgas-ning har Stockholms gasverk installerat en
oljeförgasningsanläggning med två kompletta aggregat som
togs i drift i juni 1959 (Tekn. T. 1958 s. 522). I
anläggningen, som arbetar enligt den i England
utvecklade Segas-processen och som byggts av Power-Gas
Corporation Ltd (PGC), kan man som råmaterial
använda petroleumprodukter inom ett stort område,
från bensin till tjock eldningsolja.
Igångkörnings-tiden är kort, endast 12 h till full gasproduktion,
50 000 m3 gas per dygn för varje aggregat.
Till vardera aggregatet hör en gascentrifug för
kylning och tjäravskiljning. Till oljegasverket hör även
en utjämningsklocka med 400 m3 volym, en
ångpanna för avgaser med extra oljebrännare och två
ångturbindrivna luftfläktar.
Segas-processen är en termisk-katalytisk
konvertering av kolväten vid närvaro av vattenånga, varvid
en gas liknande stadsgasen erhålles. Aggregatens
gasproducerande del, fig. 1, utgörs av tre svetsade,
cylindriska stålbehållare, nämligen en ångöverhet-
162 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
