Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 9 - Den högre tekniska utbildningen under 1960-talet, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
successiv och relativt mycket större ökning av
antalet sökande än antalet nybörjarplatser vid
de tekniska högskolorna. Hösten 1959 sökte
1 679 studerande till sammanlagt 1 006
disponibla nybörjarplatser.
Det är av stor vikt att de tekniska
högskolorna också i fortsättningen kan bereda
studiemöjligheter för special- och extrastuderande.
Vidare tillkommer behov av olika kurser för
efterutbildning av civilingenjörer.
Näringslivets behov av naturvetenskapligt utbildade
forskare kan föra med sig ett starkare behov
av särskilda specialkurser i tekniska
tillämpningsämnen för filosofie licentiater och
kandidater och det kan vara motiverat att i viss
omfattning även bereda sådana möjlighet att
erhålla utbildning och avlägga examen vid
teknisk högskola.
Även antalet licentiander och doktorander
tenderar att öka. År 1958 utgjorde antalet
licentiander 340. Sammanlagt får man räkna med
att detta antal fram till 1970 kan öka till 1 600.
Tillsammans med 8 760 studerande för
civilingenjörsexamen skulle de tekniska
högskolorna alltså minst behöva rymma något över
10 000 studerande.
Fackavdelningarnas storlek
Fördelningen av intagningen på olika fack har
studerats inom Industriförbundet, inom
Svenska Arkitekters Riksförbund och Svenska
Väg-och Vattenbyggares Riksförbund.
Universitetsutredningen finner denna fördelning svår att
bedöma på längre sikt. En omprövning av
fördelningen mellan de olika fackavdelningarna
måste göras kontinuerligt och med utnyttjande
av alla de nya fakta rörande teknikens och
näringslivets utveckling som efter hand kan bli
tillgängliga. Ett förslag har emellertid
framlagts, tabell 1, i vilket utredningen utgått från
Industriförbundets studie.
En kraftig vidgning av
utbildningskapaciteten inom avdelningen för maskinteknik är klart
motiverad. Civilingenjörsutbildningen skall ha
en tyngdpunkt inom denna avdelning och
vidgningen är också motiverad därför att
avdelningen inom sig rymmer ett flertal
specialiseringsmöjligheter och att mekanisterna av
erfarenhet visat sig vara eftersökta för många
olika slag av funktioner.
Avdelningen för elektroteknik har mellan
1954—1959 byggts ut mycket kraftigt. Därför
bör den fortsatta utvecklingen här bli något
försiktigare så att avdelningarna för mekanik
och för elektroteknik blir ungefär likstora.
Avdelningen för skeppsteknik och flygteknik bör
utvidgas endast i den mån särskilda
behovsundersökningar ger motiv till detta. För
närvarande vill man icke föreslå någon ökning av
intagningen här.
Ifråga om väg- och vattenbyggnadsingenjörer
har utredningen på Industriförbundets
inrådan föreslagit en avsevärt större intagning än
som motiveras av den prognos som framtagits
av Svenska Väg- och Vattenbyggares Riksför-
bund. Antalet nvintagna på avdelningen för
bergsvetenskap skulle komma att mer än
fördubblas. Efter ingående överläggningar med
representanter för avdelningskollegiet för
bergsvetenskap vid KTH för Jernkontoret och
för särskilt intresserade industriföretag så har
man funnit att ett stort behov av
bergsbyggare föreligger. Utbyggnaden bör emellertid till
övervägande del gälla underavdelningen
metallurgi och bearbetningsteknik. Bl.a. har man
i detta sammanhang beaktat att
materialspecialister för reaktorfrågor sannolikt i stor
utsträckning kommer att rekryteras bland
bergsingenjörerna.
När det gäller kemisterna har man från
industrins sida understrukit att en mycket stark
expansion av den svenska kemiska industrin
ligger inom räckhåll, men att en väsentlig
förutsättning härför är att man får tillgång till
specialister i tillräcklig omfattning. Tillgången
på kemiingenjörer i förhållande till efterfrågan
har under senare år varit något bättre än när
det gällt civilingenjörer från övriga
fackavdelningar. En oförändrad andel för
kemiingenjörerna inom den växande civilingenjörskåren
förutsätter sålunda en starkare expansion på
kemiingenjörernas arbetsmarknad än på
övriga civilingenjörers.
När det gäller utbildningen av kemiingenjörer
måste man också beakta att en utbyggnad av
de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna
vid universiteten kommer att gälla till stor del
de kemiska institutionerna och att industrin
kommer att få möjlighet att i ökad utsträckning
anställa universitetsutbildade kemister. Med
hänsyn till detta så har utredningen förordat
en något mindre intagning till
fackavdelningen för kemi än vad Industriförbundet har
föreslagit.
För behovet av arkitekter har
Industriförbundet och Svenska Arkitekters Riksförbund
redovisat lika stora siffror. Det framräknade
behovet skulle fyllas med oförändrad intagning
vid de tekniska högskolornas
arkitektavdelningar fram till 1970. Utredningen har
emellertid inte funnit det rimligt att den
utvidgning av den högre tekniska utbildningens
resurser som pågått sedan 1955 skulle medföra
en mindre ökning av utbildningskapaciteten
Tabell 1. Nybörjarplatsernas fördelning på fack
enligt Universitetsutredningens förslag
Avdelning för Antal nybörjar- Andel
platser 1965
1959 1965 »/o
Teknisk fysik................50 105 5,8
Maskinteknik ................170 400 22,1
Skeppsteknik ................46 50 2,8
Flygteknik ....................40 40 2,2
Elektroteknik ................265 435 24,0
Väg- och vattenbyggnad 158 370 20,4
Kemi................................90 174 9,6
Bergsvetenskap ............45 90 5,0
Arkitektur ......................122 150 8,3
Totalt 986 1 814 100
TEKNISK TIDSKRIFT 1 9é0 H. 9 202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
