Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 10 - Detektor för brand- och explosionsfarliga gaser och vätskor, av Alfred Billberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detektor för brand- och
explosionsfarliga gaser och vätskor
Sprängämnesinspektör Alfred Billberg, Stockholm
Riskabel hantering av brand- och
explosionsfarliga gaser och vätskor förekommer mer och
mer, och hur väl man än utför anläggningarna
kan man inte undgå en viss risk för
antändning och eventuell explosion. Det är därför av
största betydelse ur säkerhetssynpunkt att ha
tillräckligt känsliga och tillförlitliga organ som
i tid varnar om något onormalt inträffat som
kan innebära brand- och explosionsrisk.
Det fordras en viss minimikoncentration i
luft av en brännbar gas eller av ångorna från
en brännbar vätska, t.ex. bensin, för att
brännbar och explosiv atmosfär skall uppstå (den
undre explosionsgränsen). I händelse av
läckning uppstår det därför icke nödvändigtvis
explosiv atmosfär i hela lokalen omedelbart,
utan det inträder en mer eller mindre hastig
ökning av koncentrationen av gas eller ånga.
Det finns olika metoder att upptäcka och mäta
koncentrationen av brännbara gaser och ångor
i luft, både kemiska och elektriska, men de
sistnämnda lämpar sig bäst för larmgivning
HtH/J
’t t t t t
Fig. 1. Detektor i genomskärning; 1 detektorhus, 2
och 3 inlopps- och utloppsöppningar, 4 och 5
kapillärpatroner, ß apparatlock med explosionstät,
flarn-släckande planslipad tätning, 7 apparatfläns, 8
värmeträd av aktiverad platina, 9 och 10 anslutningar
till centralinstrument, 11 cylinder av Davy-nät.
654.924.5
och registrering. Känsligheten kan drivas så
långt att utslag erhålles långt innan explosiv
koncentration har uppnåtts. Redan ett par
procent av den undre explosionsgränsen kan
upptäckas med dylika instrument.
Den elektriska gasdetektorns princip
Principen för den elektriska gasdetektorn är
gammal. Om en brännbar gasblandning leds
över en uppvärmd platinatråd, så sker en
katalytisk förbränning på dennas yta av den
brännbara gasen med påföljd att värme frigörs så att
trådens temperatur stiger något. Detta medför
i sin tur att trådens motstånd ökas. Denna
motståndsökning kan registreras på lämpligt sätt,
t.ex. i en Wheatstone-brygga. Obalansen i
denna ökas alltmer ju större gaskoncentrationen
är, eftersom platinatråden då blir allt varmare.
Galvanometern i bryggkopplingen ger då
utslag, och om galvanometern kalibreras efter
den undre explosionsgränsen hos gasen ifråga
så kan man direkt avläsa hur många procent
av den undre explosionsgränsen som
gaskoncentrationen uppgår till.
I praktiken har dylika apparater hittills
utförts så, att den atmosfär som skall kontrolleras
sugs genom en slang eller ett rör från
provstället in i apparaten, där den passerar
mät-kammaren med platinatråden. Vill man
övervaka flera mätställen med samma apparat får
man dra rör från varje mätpunkt och anordna
en omkopplare vid instrumentet som i tur och
ordning inkopplar de olika mätpunkterna. Det
finns ett par fabrikat enligt denna princip, som
dock icke har kommit till någon större
användning, i varje fall inte i Sverige. Det finns
nämligen en del olägenheter. Den viktigaste
är att framsugningen av gasprovet till
apparaten innebär en betydande tidsfördröjning,
men härtill kommer att man i många fall
riskerar kondensationsfenomen i ledningarna och
apparaten, och då erhålles givetvis felaktiga
utslag.
Särskilt med hänsyn till behovet av
snabbverkande och tillförlitliga kontrollanordningar i
bergrumsanläggningarna för lagring av petro-
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
