Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 10 - Andras erfarenheter - Elektrolytisk kopparraffinering med hög strömtäthet, av SHl - Magnetiska material av järnlegering och ferrit, av SHl - Rullningsdämpande fenor på motortorpedbåt, av C Fo - Antibiotikum mot sjukdomar hos svin och höns, av SHl - Fiskars och valars fart, av C Fo — GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3.
Flytsche-ma över
halvstor anläggning
med kanalcell.
Elektrolysör
3
Mellankärl Pump Tryckfilter
Pump
minskar den ångmängd som behövs för värmning
av elektrolyten. Huruvida detta resulterar i en vinst
eller förlust beror på relationen mellan ång- och
strömpriset.
Kapitalkostnaden avtar med stigande strömtäthet
därför att anläggningens storlek är omvänt
proportionell mot strömtätheten och mängden i processen
bunden metall avtar med stigande strömtäthet. Å
andra sidan har man funnit att halten ädelmetaller
i katodkopparn växer med stigande strömtäthet,
vilket innebär en ekonomisk förlust (S J wallden,
S T Henriksson, P G Arbstedt & Th. Miöen i
Journal of Metals aug. 1959 s. 528—534). SHl
Magnetiska material av järnlegering och ferrit
Man kan göra magnetiska material av järn, legerat
med nickel, kobolt eller andra metaller, och en
magnetisk oxid vilka i pulverform blandas och
formas till detaljer enligt pulvermetallurgisk teknik.
Härvid är det emellertid praktiskt taget omöjligt
att hindra magnetisk och elektrisk kortslutning av
metallkornen. Visserligen har man gjort kärnor av
metallpulver överdraget med aluminiumoxid, men
detta icke-magnetiska material försämrar
produktens magnetiska egenskaper.
Enligt uppgift har man emellertid nu löst
problemet genom att oxidera metallpulvret ytligt t.ex. med
luft eller ånga och därefter blanda det med
metall-oxider som vid presskroppens sintring reagerar med
järnoxiden till ferriter. Det härvid erhållna
magnetiska ferritskiktet hindrar kortslutning av
metall-kornen (Engineers’ Digest nov. 1959 s. 437). SHl
Rullningsdämpande fenor på motortorpedbåt
Sedan något år pågår försök på en motortorpedbåt,
T 105, med rullningsdämpande fenor enligt ett
system konstruerat av den engelska firman Vosper Ltd.
Fig. 1.
Rullningsstabilisatorer pä
torpedbåt.
Installationen består av två fenor om ca 750X900
mm, vridbart fästade i slaget, fig. 1. Fenorna lutar
30° mot lodplanet och vridningsaxeln går vinkelrätt
ut från bordssidan. De manövreras hydrauliskt av
en pumpanläggning, driven av en 11,5 hk elmotor.
Fenornas rörelse dirigeras via en servoanläggning
av två gyroskåp så, att de vrider sig längs sin axel
åt var sitt håll i proportion till fartygets
rullningshastighet. Genom de sålunda snedställda fenorna
bildas vid framfart ett rätande moment, som
hjälper till att dämpa rullningen.
Hittills utförda prov visar, att relativt god
rullningsdämpande förmåga har uppnåtts utan menlig
inverkan på farten (G Schoerner i Tidskrift i
Sjöväsendet okt. 1959 s. 662—663). C Fo
Antibiotikum mot sjukdomar
hos svin och höns
I jordprov från Thailand har man i USA hittat en
ny form av Streptomyces fradice, som odlad i ett
medium, innehållande glykos, sojamjöl, stöpvätska
och oorganiska salter ger tylosin. Detta är ett nytt
antibiotikum, vars konstitution ännu är outredd. Det
är stabilt under lång tid vid rumstemperatur och
pH 4—9, men övergår till ett annat antibiotikum,
desmycosin, med liknande egenskaper vid pH
under 4.
Även i mycket låg koncentration hindrar tylosin
många grampositiva och några gramnegativa
organismers växt. Det har visat sig effektivt mot
djursjukdomar som alstras av spirocheter, och det
uppges öka svins och höns tillväxthastighet. Dess
viktigaste användningsområde anses bli bekämpning av
kroniska sjukdomar i andningsvägarna hos höns,
vilka nu vållar stora förluster i hönserierna
(Chemical & Engineering News 21 sept. 1959 s. 37). SHl
Fiskars och valars fart
Sötvattensfisk med en längd av 10—20 cm kan
simma med en högsta fart av 3—5 knop. En forell med
30 cm längd kan uppnå 9 knop. En lax, som kan
hoppa 2 m ur vattnet i 45° vinkel, måste röra sig med
nästan 17 knops fart i det ögonblick då den lämnar
vattenytan. Två meter långa hajar kan nå endast
10 knops fart. Den snabbaste fisk man har upptäckt
är barracudan. Ett 1,2 m långt exemplar har visat
sig kunna uppnå 23 knop.
Farten hos delfiner, tumlare och valar har
uppskattats från fartyg till sjöss, men det finns få
uppgifter grundade på mätningar av vetenskaplig
noggrannhet. Blåvalar har emellertid konstaterats
kunna hålla ca 20 knops fart under tider upp till 10
min, men man har ej vid försök lyckats få
frisim-mande delfiner att prestera mer än 11 1/2 knop.
Det är emellertid vanligt, att man ser delfiner
simma framför fartyg som går med 20 knop. I ett
amerikanskt friluftsakvarium har man förmått delfiner
att hoppa upp och ta mot mat nära 5 m över
vattenytan, vilket förutsätter att de kan uppnå ca 30
km/h eller nära 14 knop efter en
accelerationssträcka på ca 15 m. Det är sålunda ej otroligt, att
delfiner kan uppnå 20—25 knop på korta sträckor.
Den mekaniska effekt som en levande varelse kan
avge är proportionell mot muskelvikten. Idrottsmän
och hundar har konstaterats kunna prestera 0,2 hk
per 10 kg muskelmassa under kortare tid. En 30 m
lång blåval vägande 120 t skulle behöva prestera
520 hk för att nå 20 knops fart, om
propellerverk-ningsgraden för valens stjärt är ungefär densamma
som för goda propellrar, dvs. ca 0,75 (Tekn. T.
1951 s. 316). Därför behövs endast omkring hälften
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
