- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
245

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 11 - Grundprinciper för framställning av järnsvamp, av Sven Eketorp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grundprinciper för
framställning av järnsvamp

Bergsingenjör Sven Eketorp, Domnarvet

Fig. 1. Vagnsätt
med
kiselkar-bidkapstar för
framställning av
järnsvamp
enligt Höganäsmetoden.

Järnsvamp får man, när malmen reduceras
utan att järnet eller bergarten smälts.
Reduktionen sker i området 500°C ända upp mot
1 200°C, men vid alla dessa temperaturer
reduceras endast järnoxiderna, medan
bergartsmineralen förblir oförändrade. I hyttan
däremot reducerar man in både kisel, fosfor
och mangan från bergarten. Egentligen är
järnsvampsmetoderna också våra ursprungliga
järnframställningsmetoder, därför att man i
äldre tider helt enkelt inte kunde uppnå den
höga temperatur vid vilken flytande tackjärn
bildas.

Varför järnsvamp!

Under de senaste 50 åren har intresset för
järnsvampen varit mycket livligt, inte minst i
Sverige, som blivit ett föregångsland på
området. Vad kan nu detta bero på? Man kan
givetvis säga att järnsvampframställning är en
mera direkt metod än den indirekta över tack-

Provföreläsning vid KTH den 19 november 1959.

669.181.4

järn, vid vilken kol, kisel, fosfor och svavel
måste avlägsnas i en följande process för att
smidbart stål skall erhållas. Det är emellertid
en sanning med modifikation att
järnsvamps-vägen är en direkt väg, eftersom man måste
befria svampen från bergarten och smälta den
för att få stål. Dessutom blir sällan malmen
fullständigt reducerad vid
järnsvampsprocesserna, och restsyret måste avlägsnas i ett smält
bad.

Huvudanledningen till intresset för
järnsvampsprocesser är givetvis, att man har
hoppats att med dem få fram ett billigare järn än
med smältmetallurgiska metoder. Man har
särskilt velat ha järnsvampen som ersättning för
högvärdigt skrot.

Bränslefrågan är den andra viktiga faktorn
och den har väl särskilt i Sverige varit
betydelsefull. Järnsvampsmetoderna förbrukar
ibland mindre bränsle, framför allt mindre
mängd högvärdigt bränsle, än t.ex.
masugnsprocessen, och detta är viktigt, då tillgången
på goda, koksande stenkol minskar. Vid
järnsvampsmetoderna kan man också använda olja
eller naturgas för framställning av järn ur
malm, och detta har kanske mest bidragit till
svampmetodernas renässans i utlandet just nu.
Framställd med hjälp av syrgas, som nu kan
framställas billigt, har också vätgas blivit ett
möjligt reduktionsmedel.

Allt detta har gjort, att uppfinningarna och
idéerna på järnsvampsområdet representerar
en ymnig flora och bara i USA finns det för
närvarande ca 1 000 beviljade patent, som
gäller järnsvamp. Det fanns en tid, då varje
svensk metallurg med självaktning måste ha en
egen järnsvampsprocess, och de olika
metoderna måste i dag föras på kortsystem, om man
skall kunna hålla reda på dem.

Järnsvampsmetoder

I denna snårskog av idéer kan det vara svårt
att urskilja de principer, som ligger till grund
för processerna eller borde göra det. En
naturlig indelningsgrund är dock att gruppera
dem efter det använda reduktionsmedlet, och

TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:21:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1960/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free