Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Bearbetbarhet, av Owen Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten för hög, varför nedbrytning inträffar
redan efter ca 7 min effektiv bearbetningstid.
Förhållandet mellan halterna ferrit och perlit
kan påverkas genom
normaliseringstemperaturen. En hög temperatur ger hög perlithalt.
Stråk- eller skiktbildningen motverkas av snabb
svalning till isotermisk
omvandlingstemperatur.
Vid värmebehandling av legerade
sätthärd-ningsstål av typ SIS 2511 blir kornformen lätt
ogynnsam och risken för restaustenit efter den
isoterma omvandlingen är stor. Den struktur,
som erhålls utan noggranna bestämningar av
lämpliga temperaturer och hålltider, kan
normalt möjligen accepteras vid
svarvningsopera-tioner men inte vid mer komplicerade
skärförlopp.
I USA och senare även i Tyskland har man
i viss utsträckning börjat ersätta
mangan-krom-sätthärdningsstålen med
molybdenlege-rade stål, som uppges ha bättre
härdnings-egenskaper. Dessa stål framställs med upp till
0,055 % svavelhalt för att förbättra
bearbetbar-heten. Tillfredsställande ytjämnhet erhålls och
hållfasthetsegenskaperna förblir oförändrade.
Seghärdningsstålen uppvisar bäst
bearbetbar-het, när perlitkornen ligger inbäddade i ett
nätverk av ferrit.
Den eftersträvade ferrit-perlitstrukturen fås
för rostfria stål efter långsam kontinuerlig
svalning från ca 860°C. Svalningshastigheten
uppges böra understiga 30° C/h.
En okontrollerad kylning, som ofta erhålls i
samband med smidesoperationer, kan medföra
helt olika strukturer för olika partier av
arbetsstycket. Ytskiktet kan bestå av 90 % perlit
och 10 % ferrit, medan man längre in, där
svalningen skett långsammare, kan finna lika
mängder ferrit och perlit och ändå längre in
sfärodiserade karbider. Bearbetbarheten av ett
sådant ämne kommer naturligtvis att bli
mycket ojämn.
Normalt är halten fri ferrit i grått gjutjärn
mindre än 10 %. Genom glödgning under flera
timmar vid 750—875°C kan man emellertid
öka ferrithalten till över 50 % med påtaglig
förbättring av bearbetbarheten som följd. En
hög halt fjällformig grafit har samma
gynnsamma effekt.
Vitt gjutjärn består av ungefär lika delar
fin-lamellär perlit och fria karbider, vilket
förklarar de stora svårigheterna att bearbeta detta
material. Fria grafitkorn förekommer i
allmänhet i alltför små mängder för att ge någon
påvisbar effekt.
Aducerat gjutjärn har oftast en ferritisk
grundmassa med insprängd flockig, fjällformig
grafit. Ytskiktet blir emellertid i viss
utsträckning avkolat och perlitiskt. Man eftersträvar
ur bearbetningssynpunkt en struktur, som
varken är kletande som den rent ferritiska eller
hård och nötande som den rent perlitiska. I
viss mån är det möjligt att erhålla en sådan
genom reglerad avkolning i lämplig atmosfär.
Segjärnens grundmassa utgörs av perlit och
ferrit med insprängd kulformig grafit. Genom
mjukglödgning vid varierande hålltider och
temperaturer mellan 700 och 900°C kan
strukturer med bara 5—20 % perlit och mycket
god bearbetbarhet erhållas.
Ett materials struktur och därmed också
bearbetningsegenskaperna kan alltså avsevärt
förändras genom en värmebehandling. Det är
emellertid långtifrån enkelt att fastställa det för
ett visst bearbetningsförfarande lämpligaste
tillståndet. En för svarvnings- eller
borrningsoperationer gynnsam struktur kan vara direkt
olämplig, om driftnings-, fräsnings- eller
gäng-ningsoperationer skall utföras. Under alla
förhållanden kan optimala resultat inte påräknas.
Stråkbildning ferrit-perlit bör helst inte
förekomma i material, som skall fräsas eller
drif-tas, såvida skärriktningen inte är vinkelrät mot
stråkriktningen.
Kornstorlekens jämnhet har vidare vid
kugg-bearbetning visat sig vara av större betydelse
vid hyvling än vid driftning.
Vid tillverkning av detaljer, som fordrar flera
bearbetningsmetoder, t.ex. kugghjul, får en
kompromisstruktur väljas. Värmebehandlingen
får anpassas till analysen, så att en
biandstruktur av kornig cementit och icke sönderdelad
perlit erhålls. Det sker i princip genom
normalisering, följd av isoterm omvandling inom
perlitområdet -samt glödgning med svalning i
ugn.
Utvecklingstendenser
Möjligheterna att ingripa för att förbättra
bearbetbarheten av inköpt material är tämligen
begränsade.
Utvecklingsarbetet och erforderlig forskning
för att få fram materialkvaliteter med ökad
eller åtminstone jämn, bestämd bearbetbarhet
måste överlåtas på tillverkarna. Det är
emellertid i detta sammanhang av oerhört stort
värde att verkstadsindustriens erfarenheter
och önskemål redovisas.
Materialtillverkarens svårigheter att ta fram
en kvalitet med viss önskad bearbetbarhet är
för närvarande mycket stora.
Förutsättningarna att bl.a. hålla snävare analysgränser och
värmebehandlingsprocessen under bättre
kontroll ökar emellertid i allt snabbare takt.
Enklare verkstadsprovningar för att bedöma
nya skärkvaliteters och skärmaterials
egenskaper, fastställa bearbetningsdata samt
eventuellt också hålla arbetsmaterialets
bearbetbarhet under kontroll kommer med stor
sannolikhet att få utföras även framdeles. En
förutsättning för att en sådan provningsverksamhet
skall kunna tillmätas större värde är
emellertid, att för olika materialtyper och
bearbetningsmetoder lämpliga provningsförfaranden,
standardprov, finns utarbetade. För
närvarande använder varje företag sin egen metodik,
som dessutom ofta varieras från provning till
provning. Inte heller utomlands har man ägnat
detta problem någon större uppmärksamhet.
Dagens bearbetbarhetsproblem gäller i
allmänhet material med måttliga hållfasthetsford-
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 7 J(f3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
