Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - STF februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid SKR:s sammanträde onsdagen den 17 februari
talade Edy Velander om "automation", ett begrepp
som han vill tyda som en sammandragning av
"automatic production". Den fullständigt
automatiska produktionen är slutstadiet i en fortgående
automatisering. Vid en ökning av denna växer först
produktionen, passerar ett maximum och faller sedan.
Man bör därför inte överdriva automatiseringen.
De primära elementen vid automatisering är en
kännare, ett instrument, en regulator, t.ex. en ventil,
och en servomotor. När flera kännare med
instrument behövs måste de samordnas av en mellan
instrumenten och regulatorn inkopplad
kombina-tor som räknar ut den väsentliga faktorn ur den
från instrumenten inkommande informationen och
sedan ger impuls till servomotorn.
För styrning av t.ex. en kemisk process behövs i
allmänhet flera kombinatorer med
instrumentgrupper och regulatorer. Kombinatorerna måste då
ställas om manuellt så att en slutprodukt av önskad
kvalitet erhålls. Nästa steg mot "automation" är
emellertid att övervakningspersonalen ersätts med
en superkombinator som kan koordinera ett antal
sekundära kombinatorer.
I komplicerade fall blir superkombinatorn en
automatisk räknemaskin (analogi- eller siffermaskin).
Man kan använda standardmaskiner, men de kan
göra mycket mera än som fordras för styrning av
en process, och det lönar sig därför i allmänhet
att bygga specialmaskiner för styrning av kemiska
processer.
Som exempel nämndes användning av en
siffermaskin för styrning av en
polymerisationsanlägg-ning vid ett oljeraffinaderi i Texas samt en
analogimaskin i ett oljeraffinaderi på Kuba.
I Sverige inträffar 200 000—300 000 blixtnedslag
per år, berättade Dietrich Hillebrand, chef för
Institutet för Högspänningsforskning i Uppsala för ett
fulltaligt SER fredagen den 19 februari.
Åskans skadeverkningar beräknas årligen uppgå till
i medeltal 1 000 åskskadade bostadshus, 100
nedbrunna bostadshus och ekonomibyggnader, 160
dödade djur i det fria och 5—10 dödade människor.
150—200 människor chockas årligen.
Kännedom om åskan och dess årliga och
geografiska fördelning baseras i vårt land på
rapporterade observationer sedan mer än 200 år tillbaka.
Åskfrekvensen, åskådliggjord genom antalet
åskda-gar per år, varierar kraftigt över landet med
maximum 10—15 åskdagar per år i trakten söder om
Vättern och i närheten av Västervik. På senare år
har de personliga observationerna kompletterats
med blixträknare. De 93 blixträknare som hittills
har installerats i Götaland och Svealand och de 27
som installerats i Norrland har verifierat de
tidigare observationerna även om antalet registreringar
har blivit något större.
Sannolikheten för blixtnedslag i ett föremål ökar
med dess höjd över omgivningen och höga spetsiga
föremål såsom kyrktorn, skorstenar och höga hus
är därför särskilt utsatta. Speciellt intresse i detta
hänseende erbjuder televisionsantennerna som på
stora avstånd från sändare kan nå avsevärda höjder.
Man kan dock gardera sig för åsknedslag genom att
sätta upp åskledare. Viktigt är då att alla större
metalldelar i den skyddade anläggningen verkligen
förbinds med åskledaren, att jordningen blir
effektiv och att åskskyddet på lämpligt sätt utsträcks att
gälla även inkommande kraft- och teleledningar.
En trafikafton hade ordnats av SVR måndagen
den 22 februari. Bo T:son Björkman, KTH, talade
om trafikplanering, Stig Nordqvist, AB
Vattenbyggnadsbyrån, om trafikleder och Nils Rosén,
Ingenjörsfirman Orrje & Co, om parkering.
Björkman såg förhållandet trafikbehov — trafik
som en balans mellan efterfrågan och utbud.
Pas-sagerartrafiken har en tillväxt som ger en
fördubbling på 12 år och godstrafiken ökar till det
två-faldiga på 18 år. I motsats till förhållandena för
30 år sedan är det nu köparen som bestämmer
trafiken. Balansen mellan utbud och efterfrågan blir
en pris- och ransoneringsfråga. Det är dock svårt
att beräkna räntabiliteten av investeringarna, som
nu utgör ca 20 "/o av den totala svenska
investeringsvolymen. För närvarande utgör
resekostnaderna ca 3 500 Mkr/år. Trafikolycksfallen kostar 1 000
Mkr. 1 000 milj. arbetstimmar spenderas på trafik
vilket kan jämföras med 1 600 milj. i industrin.
Trafikbehovet kan kanske härledas ur ett
samband liknande Coulombs lag. Således utgör
personerna den ena potentialen, deras behov av arbete,
rekreation och shopping exempel på den andra samt
trafikarbetet motståndet mot behovens
tillfredsställande. Mer pengar borde satsas på forskning i detta
ämne, folkomröstningar löser icke problemen och
är dyrare.
Nordqvist fortsatte med att berätta om
trafikleds-planearbetet för Örebro. En ingående
trafikundersökning utfördes genom räkningar och intervjuer.
Man räknade med att biltätheten skulle bli 330 bilar
per 1 000 invånare år 1970 men är nu böjd att höja
denna siffra. Arbetet resulterade i en plan med bl.a.
två centrumtangerande trafikstråk. Man fann också
alt de kollektiva trafikmedlen skulle få svårt att
hävda sig i framtiden.
Rosén visade sedan en rad bilder med exempel
på mindre eftertraktade parkeringssituationer samt
en flora av förbudsskyltar som framkommit
genom ordningsmaktens ingripande. Han menade att
trafikingenjören här kan styra utvecklingen på ett
bättre sätt. Nya parkeringsplatser kan emellertid
kosta mycket pengar, maximalt 50 000 kr. för en
dylik plats vunnen genom fasadflyttning.
Parkeringshus är kanske lösningen. Det är dock
nödvändigt att bilisten betalar fullt pris för parkeringen.
Rosén hävdade vidare att de kollektiva
trafikmedlen för att komma till full rätt borde beredas
lättnader i trafiken gentemot personbilarna, som
kräver förhållandevis mera utrymme.
En film, "Millions ön move" inspelad av General
Electric besågs och visade sig propagera för de
kollektiva transportmedlen, de elektriska
snabbanorna, såsom lösningen på parkeringsproblemen i city.
Den efterföljande diskussionen präglades av denna
motsatsställning, där Nordqvist m.fl. menade att i
åtminstone städer av storleken Örebro och Västerås
personbilarna torde dra det längre strået. Det var,
menade man, erfarenheter av utvecklingen i USA.
Svenska Bergsmannaföreningen hade till sitt
sammanträde fredagen den 26 februari inbjudit
Gunnar Hambræus i Teknisk Tidskrift att berätta om
tidskriften och vad denna erbjuder bergsmännen.
Han började med en programförklaring. Teknisk
Tidskrift skall ge de svenska civilingenjörerna en
allmän information om det viktigaste som händer
inom tekniken, ge en teknisk allmänbildning som
stöd för ingenjörerna i deras speciella uppgifter, ge
direkt nyttig information inom teknikens
horisontella grenar t.ex. energiteknik och mätteknik, sörja
för en korsbefruktning av idéer mellan facken och
slutligen försörja de fack, där en inhemsk
specialiserad fackpress saknas, med mer djupgående
information inom facket.
308 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
