Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 12 - Andras erfarenheter - Sågning av plaster, av SHl - Stål enligt LD-metoden, av CS - Termisk utmattning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Cirkel-sågblad med [-hårdmetalltän-der.-]
{+hårdmetalltän-
der.+} Varannan
tand har fasade
hörn.
Tabell 1. Ledning vid val av hårdmetalltandade
cirkelsägar för skärning av plaster
Sågning av plaster
Vid skärning av plaster med cirkelsåg bör denna ha
hårdmetalltänder. Visserligen kostar sådana sågar
15 gånger så mycket som stålsågar, men de har
40 gånger så stor livslängd. Det är därför billigare
att använda sågar med hårdmetalltänder. Dessutom
skär dessa lättare varför arbetet vid sågningen blir
lättare.
För olika ändamål bör olika klingor användas. Vid
den vanligaste utformningen av tänderna är
varannan fasad i båda hörnen (fig. 1). En annan
sågbladstyp, som uppges vara bättre för skärning av
tunt material, är försedd med sicksackskär (fig. 2).
Denna typ har emellertid mycket kortare livslängd
än den förra. Spånvinkeln bör vara 15° och klingan
av stål av hög kvalitet. Den skall ha slitsar (fig. 1
t.v.) som hindrar buckling vid uppvärmning av
periferin.
Plaster, som är armerade med nötande material,
såsom glasfiber, aluminiumoxid eller kiselkarbid,
kan inte skäras med hårdmetall. För dem måste man
använda diamantskivor. Dessa skär mycket
långsammare och ger i allmänhet sämre ytfinhet. Vid
skärning av relativt tunt material med låg halt av
glasfiber är det därför i regel bäst att använda
hårdmetallsågar, men diamantskivorna har betydligt
större livslängd.
Bortser man från piaster som är armerade med
nötande material, kan man ändå inte vänta att
samma klinga skall göra ett gott arbete vid alla
plast-tjocklekar utan klingor med olika diameter och
tanddelning bör användas (tabell 1).
Vid sågningen används en periferihastighet på
3 000—4 500 m/min, och maskinen skall ha full
hastighet innan man börjar såga. Vid användning av
tunna klingor börjar man sakta för att undvika
distorsion av bladet. Detta skall ställas in så att 10—15
mm når ovanför det skurna materialet. Man bör
undvika att stanna av under sågningen så att klingan
kommer att nöta mot plasten.
Vid behov skall klingan befrias från fastklibbande
material. Ett bra sätt är att låta den ligga över
natten i en lösning av 60 g trinatriumfosfat per liter
vatten. Vid skärningen kan man använda kylvätska,
men detta är inte nödvändigt.
Under användningen nöts tänderna först mycket
långsamt, men efter en viss tid minskas klingans
effektivitet snabbt. Det är då på tiden att man slipar
Fig. 2.
Cirkel-sågblad med
sicksackskär av
hårdmetall.
[-Materialtjocklek-]
{+Material- tjocklek+} mm Klingans diameter
tand-mm antal Delning mm Spånbredd mm
0,79—2,14 250 96 8,3 1,65—3,33
250 84 9,5
2,28—3,96 250 84 9,5 1,65—3,33 ’
250 72 11,1
4,75—9,5 250 72 11,1 1,65—3,33
300 84 11,4
11—18 250 60 13,3 2,39—3,33
300 72 13,3
22—37 300 60 15,9 3,33
350 72 15,5
Enkla plattor
eller travar
med angiven
tjocklek
tänderna. Det är nämligen mycket oekonomiskt att
låta dem blir starkt nedslitna (G S Mackrin i Modern
Piastics nov. 1959 s. 132, 134, 139, 197). SHl
Stål enligt LD-metoden
Österrikiska inetallurger har varit banbrytare vid
utvecklingen av LD (Linz-Donawitz)-processen för
framställning av allmänna konstruktionsstål ocli
tryckkärlsstål genom färskning med ren syrgas
(blåsning uppifrån) i basisk konverter (Tekn. T.
1956 s. 903). Hittills har ca 5 Mt stål framställts i
Österrike på detta sätt.
Erfarenheten har visat att konstruktionsstål av
typen St37, St44 och St52 samt specialstål för
svetsning tillhörande Aldur-serien (aluminiumbehandlade
stål) Aldur 41, 44, 47, 50, 55, 58 samt 50.65,
framställda enligt LD-metoden, har lika god svetsbarhet
och lika stor lämplighet för dynamiskt belastade,
svetsade konstruktioner som martinstål av samma
typ. Speciellt gynnsamma har erfarenheterna varit
vid svetsning av gasledningar, vattenturbiner,
fartyg och tryckkärl. Metoden lämpar sig även för
framställning av hårdare kolstål och vissa
låglege-rade stål.
Under 1959 var 14 LD-verk med tillsammans 31
konvertrar i arbete i Österrike, Kanada, USA,
Tyskland, Frankrike, Japan, Holland, Spanien och
Brasilien med en produktionsförmåga av minst 8 Mt/år
(Industrie-Anzeiger 23 febr. 1960; Murex Review
1960 h. 21). CS
Termisk utmattning
Huvudorsaken till högtemperaturlegeringars brott
anses av många vara termisk utmattning. Detta
fenomen har blivit ett viktigt problem vid
utnyttjandet av legeringar i ångkraftanläggningar,
kärnkraftanläggningar och petroleumraffinaderier. Den
termiska utmattningen verkar sällan ensam utan åtföljs
av oxidation, uppkolning och ändringar i materialets
struktur.
Termisk chock, dvs. snabb temperaturändring, är
inte detsamma som termisk utmattning. Den kan
orsaka deformation av duktila metaller och brott
hos spröda material. Upprepade snabba
temperaturväxlingar kan orsaka termisk utmattning, men
också upprepade långsamma upphettningar och
avkyl-ningar kan göra det, om spänningar härvid uppstår
i materialet.
De vanliga värmebeständiga legeringarna utvidgas
1,10—1,60 %> vid upphettning från 20 till 870°C.
Kan materialet härvid inte röra sig fritt, uppstår
tryckspänningar i det. Överskrider dessa flytgränsen,
flyter materialet plastiskt. Vid avkylning uppstår
under samma betingelser dragspänningar vilka, om de
313 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
