Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Flottning i lättmetallränna, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En exakt beräkning eller åtminstone en
möjlighet till en bättre uppskattning av det
verkliga spänningstillståndet på teoretisk väg
visade sig ogenomförbar, då utvecklade skalteorier
alltid förutsätter ett deformationstillstånd med
radiella förskjutningar understigande skalets
tjocklek. I det här föreliggande fallet når
emellertid de radiella förskjutningarna av skalet en
storlek av omkring tio gånger skalets tjocklek.
Därför tillverkades först två ränndelar i
naturlig skala, vilka utsattes för en statisk
provbelastning. Detta försök visade, att
spänningstillståndet dessutom influeras ytterst starkt av
de oundvikliga, små tillverkningsavvikelserna
från den exakta, geometriska formen. De
uppmätta, sammanlagda spänningarna på
prototypen nådde dock ingenstans otillåtna värden.
Lättmetallens värmeutvidgningskoefficient är
dubbelt så stor som järnets, något som vid
blandade, fast hopfogade konstruktioner ger
upphov till värmespänningar. Hastiga
temperaturändringar ger dessutom
temperaturskillnader mellan stål och lättmetall, orsakade av
de båda materialens olika specifika värme, och
Temperaturdifferens
därmed spänningar. Dessa skillnader
uppmättes vid laboratorieförsök för den föreliggande
geometriska formen, som genom
utstrålningsförhållandet påverkar resultatet, fig. 2.
Värme-spänningarna kunde då beräknas med hjälp av
dessa siffror och kontrollerades på prototypen
i samband med nämnda belastningsförsök.
Som material för svepet valdes lättmetall av
Metallverkens typ 6526 motsvarande SIS
144120-7 med analys:
Mg Cu Si Fe Mn
»/o °/o °/o %> °/o
SIS 144120 1,8—2,8 <0,10 <0,4 <0,4 <0,5
6526 2,40 0,035 0,14 0,29 0,25
Zn Cr Pb Sn Ti + Zr
%> %> %> °/o °/o
<0,2 <0,40 <0,05 <0,05 <0,2
0,01 — — — 0,025
30 W "C
Ändring i lufttemperatur
Fig. 2. Största temperaturdifferens mellan stdl och
lättmetall vid hastig ändring av lufttemperaturen.
och hållfasthetsvärden:
SIS 144120-7
6526-helhårt
<5B Hv
>/mm2 kp/mm2 °/o kp/mm:
24 >27 >3 85
22,5 26,4 13 88
Qrund-
MI6-materia! betyg S
[-TI6-bety<j2-]
{+TI6-
bety<j2+}
Fig. 3. Resultat
av
dragbrotts-prov på
stum-MIQ. svetsade
platt-betLjtj i stänger.
Materialet tillhör de icke uthärdande
legeringarna, varför den nedsatta hållfastheten i
svetsförband inte kan återvinnas annat än
genom motsvarande kallbearbetning. På grund
av svårigheten att genomföra sådan
kallbearbetning och med hänsyn till de låga
påkänningarna i svetsarna använder man dock
konstruktionen efter färdig svetsning utan vidare
efterbehandling.
Plåttjockleken 3 mm ligger på undre gränsen
för att säkra svetsar skall kunna utföras med
argonmetallbågsvetsning (MIG). Försöksvetsar
med argon-volframsvetsning (TIG) och MIG —
ensidiga obearbetade stumsvetsar mot
kopparskena —■ gav som resultat att TIG nedsätter
o02-gränsen betydligt starkare än MIG, vilket
tydligt åskådliggöres med bockprov, fig. 4. TIG
gav dessutom en större benägenhet till porer
än MIG. Dragprov med försökssvetsar av olika
röntgenbetyg, fig. 3, visade en lätt
överlägsenhet hos MIG, vilket bekräftades genom
utmattningsprov under pulserande drag, fig. 6. Då
slutligen MIG är en automatisk svetsmetod,
utfördes — efter en inkörningstid som behövdes
för att säkerställa jämngoda resultat vid denna
tunna plåttjocklek — den övervägande delen
av de 4x983 stumsvetsarna av 3 400 mm längd
Fig. i.
Prov-bockning av
plattstång,
stum-svetsad med två
olika
svetsmetoder.
322 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
