Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Flottning i lättmetallränna, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart stockarna tränges mot rännväggen,
ger det uppstående trycket en liten utböjning
av svepet. Denna eftergivlighet är större mitt
på svepets längd än vid skarvarna, där två svep
ligger på varandra samt styvas upp av
spänn-banden och i någon mån även av
gummität-ningen. Stocken, som glider över detta hårdare
ställe, får en avlänkning ur kursen. Denna
tväracceleration orsakar stöten och slår upp
bucklan i svepet, som här verkar mer som
utkra-gande platta än som cylinderskal.
Resultatet av denna slutledning — som senare
skulle visa sig vara ej helt riktig —- var, att
tätningssystemet och huvudsakligen
spännban-den var för styva. Försök inleddes omedelbart
i syfte att ersätta rundjärnbanden med mera
elastiska band av t.ex. terylen eller
lättmetall-band eller att byta hela tätningssystemet mot
packningar av skumplast eller skumgummi.
Mitt under pågående försök inträffade ett stort
haveri, varvid av ej helt klarlagd anledning
avbrott uppstod mitt under flottningen och ca
60 m ränna med sin bank spolades ner från
den slänt, med vilken rännan löpte parallellt.
Sannolikt har en spricka, analogt de tidigare
på andra ställen observerade, givit upphov till
en större läckning, som så småningom
underminerat banken, varigenom ränndelarna glidit
isär och större delen av banken gett sig iväg
med påföljande kedjereaktion del efter del
uppströms, tills avbrottet observerades och
flottningen stoppades. Genom hårt arbete lyckades
man begränsa avbrottet till fem dygn.
I fortsättningen hölls rännan under minitiös
kontroll. Därvid framkom att sprickorna
utgår från svepkanten, vanligen där svepkanten
var något tillstukad genom viss oaktsamhet
under montage och där de omtalade
plattgum-mistrimlorna hade måst användas. Sprickan
utbreder sig mycket långsamt uppströms och
når efter 5—6 dagar spännbandets läge.
Därefter blir de båda uppstående fria plåthörnen
diagonalt bockade, varigenom sprickan ändrar
riktningen 90° och delar sig. Den spricka, som
nu utbildas vinkelrätt emot
strömningsriktningen, börjar att bli farlig för flottningen.
Stockarna får alltmer benägenhet att haka fast
sig och sprickan förstoras snabbt, fig. 7.
Flottningen måste då brytas genast.
Försök att svetsa ihop sprickorna med vanlig
gassmältsvetsning misslyckades. Insvetsning av
flikar med samma svetsmetod gav inte heller
mycket bättre resultat. Däremot kunde stället
helt återställas med insvetsning av tillräckligt
stora flikar med TIG, särskilt om ett helt nytt
plåthörn insvetsades, dvs. om fliken
begränsades endast av två svetsar i rät vinkel mot
varandra och svetsspänningarna därigenom hölls
så låga som möjligt.
Under säsongen, som varade 45 effektiva
dagar på sammanlagt 500 drifttimmar, flottades
nio miljoner klampar med ert
genomsnittskapacitet av 18 000 klampar per timme.
Beläggningen var dock mycket varierande, stundtals
passerade stockarna med en intensitet av ca
60 000 per timme, fig. 8.
Fig. 8. Strömbild vid varierande flottgodsmängder, t.v. 23 000, t.h. 60 000
stockar per timme.
Fig. 10.
Hop-skrynklad lättmetallplåt.
Fig. 9. Havererade delar av flottningsrännan för Stornorrfors.
324 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
