Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Flottning i lättmetallränna, av Ullrich Thran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kp/mm2
Antal slagperioder
Fig. 11. Wöhler-kurva för skårad lättmetall stav under
slag-böj-belast-ning; • parallellt med valsriktningen, o vinkelrätt mot valsriktningen.
Förutom de två nämnda första svepen
utbyttes senare ytterligare två — de havererade
undantagna. Dessutom reparerades 24 svep av de
983 befintliga med argon-bågsvetsning.
Materialet har i övrigt visat sig helt uppfylla
de ställda fordringarna. Ingen spricka har
uppstått på svetsarna. Även vid de enorma
påfrestningarna under haveriet har materialet
uthärdat, så länge som inte ståldetaljer eller
sprängsten från banken rivit upp det (fig. 9
och 10). Ävenså har den valda förskruvningen
hållit för alla belastningar.
Med hänsyn till vad som relaterats bestämde
man ännu under pågående flottning att
spänn-banden av 12,7 mm rundstål skulle utbytas mot
40 x 2 mm plattband av lättmetall. Samtidigt
pågående utmattningsförsök med
slag-böjbe-lastning på Vattenfallsstyrelsens mekaniska
laboratorium gav följande resultat, fig. 11. Be-
Anta/s/aqperioder
->5
Tvärs provet Längs provet
Fig. 12. Antal uthärdade slagperioder för stål- och lättmetallstavar med
olika skåror; låttmetall (omax = 24,5 kp/mm’): • i valsriktning, o tvärs
valsriktning; stål (omax = 45 kp/mm1): A "Västerås", □ "Midskog".
lastningen utgjordes av hammarslag med ca
3 m/s fallhastighet. I orepat tillstånd visade
sig stål och lättmetall nästan likvärdiga.
Anbringade skåror nedsätter dock lättmetallens
utmattningshållfasthet mycket starkare än
stålets, fig. 12. Dessutom repas lättmetall lättare
än stål resp. åstadkommer samma föremål
djupare repor i lättmetall än i stål. I flottgodset
förekommande gruskorn nötes dock snabbt
bort och efter ca 25 m repningslängd är
resterna av de avtrubbade gruskornen inte farligare
för lättmetall än för stål. Spik eller andra
järnföremål bibehåller dock sin
inträngningsför-måga och är tydligen i hög grad riskabla för
flottningsrännor, fig. 13.
För att verifiera den angivna hypotesen för
anledningen till sprickorna •— att
spännban-dens styvhet var för stor — utförde man på
laboratoriet ingående försök, först på modell
i skala 1:20 och sedan 1:6 och slutligen efter
säsongens avslutning på själva rännan på
platsen. Därvid undersöktes rännans benägenhet
att utveckla bucklor på grund av
spännban-dens åtdragning, vattenlast och stötar genom
stockar, varvid huvudsakligen det
gemensamma inflytandet av dessa olika angrepp
studerades.
Det konstaterades, att bucklorna i rännan icke
uppkommer genom stockarnas stötar mot
rännväggen under flottningen utan genom för hård
åtdragning av spännbanden. Svepet bucklar
under spännbandens åtdragningskraft
naturligtvis lättast vid de ställen, där den
hydrauliska kedjelinjen har sin största krökningsradie
och där plåten närmast verkar som en plan
tryckt skiva och icke längre som ett
cylinderskal. Dessa ställen ligger olyckligtvis strax
nedanför vattenlinjen, där stockarna vidrör
rännväggen. Samtidigt med att bucklingsrisken ökar
så avtar tätningstrycket från spännbanden vid
de ställen, där krökningsradien är stor, varför
risken för otäthet där växer. Man kan då
förledas att dra åt spännbanden ytterligare i
förhoppning om att större tätningstryck skall
erhållas. Denna åtgärd leder emellertid i
verkligheten endast till utbildning av en buckla eller
åtminstone till benägenhet för utbildning av en
sådan.
Så snart stockarna under flottning stöter mot
vissa punkter av rännväggen i närheten av de
ömtåliga ställena, uppstår i befintliga bucklor
böjpåkänningar parallellt med svepkanten av
sådan storleksordning, att risk för
utmattningssprickor vinkelrätt mot kanten föreligger.
Denna risk förstoras avsevärt genom inverkan av
repor i rännans längdriktning. Dessutom
uppträder repor lättast på hjässan av bucklan som
ligger mest i vägen för flottgodset.
Påkänningarna ökar även med spännbandens åtdragning,
men är dock nästan oberoende av med vilken
profilform eller av vilket material
spännbanden är utförda.
På grund av att elasticitetsmodulen hos
lättmetall endast är en tredjedel av stålets, är
benägenheten för bucklor vid samma
åtdragningskraft tre gånger större i lättmetall än i
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 13 325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
