Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Binga kraftverk, av Gunnar Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yard (0,77 m3). Från betongkanonen
transporterades betongen till formens hjässa, där
tömningsröret var inbäddat i betong till en längd
av 1—3 m. Några ändformar förekom ej, utan
den nygjutna betongen hade sin naturliga
lutningsvinkel i formens framkant.
Avlastningsanordningen med blandare och kanon med
tillhörande rör flyttades i 2 m långa etapper med
tillhjälp av två lufthasplar. Med denna
anordning uppnåddes en gjutningskapacitet av 500
m per månad. Den största kapaciteten per dygn
var 32 m, vilket motsvarade 18 m3/h.
Arbetskraft och sociala anordningar
Arbetskraften har under den 28 månader långa
byggnadstiden uppgått till mellan 2 000 och
3 000 man. För ett mycket litet fåtal förmän
har man ordnat bostäder. Övriga har klarat sitt
bostadsbehov själva, och flera pittoreska
arbe-tarbyar har uppstått, i vilka man igenkände
tidigare använt formvirke och
förrådsemballage.. Den korrugerade plåten dominerade.
Några värmeisoleringsproblem existerar
självfallet inte och friskvattenförsörjningen
ordnades med vattenbilar av PESI. Då emellertid
övriga sanitära anordningar var bristfälliga,
påverkades ibland luktorganet oangenämt vid
besök i byarna. De filippinska arbetarna och
deras familjer (6—10 barn) var ytterst renliga
och prydliga av sig och större delen av
husmödrarnas arbetstid gick åt till tvätt.
Yrkeskunnigheten hos arbetare och förmän var god.
Detta gäller speciellt bergarbetarna, som i
generationer hållit på med gruvverksamheten i
samma trakt. Även träarbetarna visade stor
yrkeskunnighet, även om produktionen per
man knappt var hälften av vad en svensk
träarbetare förmår. Man lade också an på mycket
noggrannare detaljarbete än vad man är van
vid i Sverige.
Provisoriska byggnader uppfördes, såsom
mässbyggnad, bostäder för tjänstemän, affärer,
kiosker m. m. Även kyrka och biograflokal
fanns. Flertalet filippinare är romerska
katoliker och strängt religiösa, varför en kyrka
var absolut nödvändig. Som de i allmänhet var
stora fatalister, förefanns ej något större
intresse för arbetarskydd, och olycksfrekvensen
blev därför onödigt hög. På platsen fanns även
en sjukstuga med inte mindre än tre läkare.
Sjukstugan användes för vård av lättare fall,
medan de svårare fallen transporterades till
Baguio (34 km), där det fanns flera utmärkta
sjukhus. För maskinister och den permanenta
personalen har beställaren NPC byggt ett
permanent samhälle, som under byggnadstiden har
använts av NPCrs kontrollorganisation.
Den lagstadgade arbetstiden var 8 h per skift,
som dock lätt genom övertidsarbete kunde
utsträckas till 10 h. Dagsförtjänsten låg mellan
5 och 8 pesos per dag, vilket motsvarar 13—21
kr. per dag enligt officiell kurs. Den filippinska
valutan är emellertid bunden till USA:s dollar
utan reell bakgrund, varför den verkliga
köpkraften motsvarar 7:50—12 kr. per dag.
Arbetslösheten var mycket stor. Det var
mycket lätt att rekrytera erforderlig arbetsstyrka.
Varje dag fanns det köer av folk, som sökte
arbete. Fackföreningsrörelsen låg i sin linda
och saknade all effektivitet.
Arbetsmaskiner och
serviceanordningar
Vid starten av Binga hade man fördel av att
Ambuklao tidigare hade utbyggts och NPC
ägde maskiner från denna utbyggnad. För
berglastning fanns t.ex. två Bucyrus Erie 150 B,
tre 54 B och ett antal mindre maskiner, för
transport trettiofem 20 t Euclid-truckar.
Dessutom fanns det ett tjugotal D8 traktorer. För
borrning i utskovet ocli andra
ovanjordsarbeten nyanskaffades tre Gardner Denver
Crawler-drills HT 143 och fem Gardner Denver
Air-tracs AT 123. För underjordsarbetena
användes bl.a. fem Eimco 105, två Conway mucker
Goodman 100 och tre Eimco 630 för
utlastning samt för transport tolv Koehring
dump-truckar. För bergborrningen anskaffades ett
nittiotal Atlas Copco bergborrmaskiner och
bl.a. sju Atlas Copco AR 3 kompressorer.
Borrstålet för underjordsborrningen var uteslutande
svenskt och till största delen Sandvikens
Coro-mant. Dessutom anskaffades ett flertal svenska
mindre maskiner såsom pumpar, fläktar etc.
För underhåll och service byggde man en
större verkstadsanläggning med modern
maskinpark. Man lyckades skaffa yrkeskunnigt
folk som hade förmågan att hålla igång detta
arbete på ett tillfredsställande sätt.
Byggnadstid och arbetsplan
Enligt kontraktet påbörjades arbetet i april
1957 och skulle fullföljas på 28 månader. På
grund av vissa finansieringsproblem och
avsevärt ökade masskvantiteter förlängdes denna
tid till 32 månader. Förutom med provisoriska
anläggningar startades arbetet med vägar,
omloppstunnlar, mellansänke till avloppstunneln
samt med maskinstationsschakten. Vattnet
kunde ledas genom första omloppstunneln i
oktober 1957. Då vidtog genast fångdammsarbetena
för dammen. Jordschaktning och injektering
för tätkärnan hade påbörjats redan tidigare.
För underjordsarbetena pågick arbetena
kontinuerligt med start av tilloppstunneln i
oktober 1957. I slutet av oktober 1959 var nästan
alla byggnadsarbeten avslutade och montaget så
långt framskridet att man beräknade, att de
två första aggregaten skulle kunna lämna kraft
i slutet av år 1959.
Uppdämningen påbörjades den 15 november
1959 och man nådde utskovets tröskelnivå i
början av december.
Kostnader och arbetsorganisation
Den totala entreprenadsumman uppgick till ca
45 milj. pesos eller 22,5 M$, och den totala
kostnaden av anläggningen till 105 milj. pesos.
336 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
