Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 13 - Nybyggen - Det franska elloket BB-16000, av A Rissmar - Ång-gasturbinanläggning för koldrift, av Wll - Andras erfarenheter - Framställning av diamanter, av SHl - Plastbelagd motortorpedbåt, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ignitronlikriktarna är av samma typ som de som
används i elloket BB-12000, men har utrustats med
tre galler och bättre kylning av katoden. Därmed
kan man hålla nere trycket i kvicksilverångan, som
eljest praktiskt taget trefaldigas då
kylvattentemperaturen ökar från 45 till 60°C. Dessa förbättringar
medför att närmare 6 000 hk kan tas ut från de
fyra grupperna likriktare, dvs. mer än tillräckligt
för de tillgängliga motorerna (Génie Civil 15 mars
1959 s. 125). A Rissmar
Ång-gasturbinanläggning för koldrift
En gasturbin som skall drivas i kombination med
en ångturbinanläggning skall installeras i kraftverket
Muskigum River Plant i USA. Gasturbinen, som får
5 MW effekt, skall drivas med gas och anslutas till
en 215 MW ångkraftanläggning. Gasen till turbinen
skall erhållas genom koksning av kol, varvid även
tjära erhålles (jfr Tekn. T. 1959 s. 757). De heta
avloppsgaserna från gasturbinanläggningen används
till förbränning av tjäran i en cyklonbrännare, och
avgaserna härifrån leds in i den kolpulvereldade
ångpannan. Man räknar med att i en kombinerad
anläggning få 4 %> bättre verkningsgrad än i en ren
ånganläggning. I detta fall krävs emellertid en
betydligt större gasturbinanläggning — turbinen på
5 MW får betraktas som en experimentanläggning.
Gasturbinen beräknas kunna tas i drift under våren
1961 (Ohio Power Review febr. 1960 s. 1, 11). Wll
nya metoder
Kd[j/ysol or
Metall, karbid
och diamanter
Fig. 1.
Framställning av
diamanter
med
metall-katalysator.
Ny
diamant
flytning. Pyrofyllit har den unika egenskapen att
dess smältpunkt stiger från 1 320 till 2 650°C när
den utsätts för tryck. Erforderlig temperatur
uppnås genom att elström leds genom apparaten.
Som utgångsmaterial föredras grafit men också
kimrök eller sockerkol kan användas. Katalysatorn,
som kan vara krom, mangan, järn, kobolt, nickel,
rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium eller
platina, placeras i kammarens båda ändar. Tantal
gynnar särskilt små diamanters tillväxt men är inte
alltid lika effektiv som de nämnda katalysatorerna.
Inga ympkristaller behöver användas.
Diamanterna växer med upp till 0,1 mm/min.
Katalysatorskiktet är ca 0,1 mm tjockt. Diamanter, som
är täckta med 1 mm katalysator, växer knappast.
De erhållna kristallernas form beror på
temperaturen. Vid den lägsta bildas mest kuber, vid
medelhöga oktaedrar och dodekaedrar och vid de högsta
oktaedrar. Diamanterna blir svarta vid låg
temperatur, och deras färg ljusnar över mörkgrön,
ljusgrön och gul till vit med stigande temperatur
(Chemical & Engineering News 23 nov. 1959 s. 24—25).
SHl
Framställning av diamanter
Sedan oktober 1957 har man vid General Electric,
USA, tillverkat diamanter kommersiellt. Härvid
använder man en katalysator som kan vara en smält
metall eller salter som ger metall i kontakt med
kol vid hög temperatur. V;d reaktionstemperaturen
bildar metallen ett tunl skikt i gränsytan mellan
kolet och den växande diamantkristallen (fig. 1).
Denna bildas på den sida av metallskiktet som är
vänd från kolet. Om metallfilmen råkar brista,
upphör diamantens tillväxt.
Man uppskattar att ett tryck på 210 Mp/cm2 och
en temperatur på mer än 3 870°C skulle behövas
för tillverkning av diamanter utan katalysator (jfr
Tekn. T. 1956 s. 273). Med katalysator lär
diamanter bildas på några minuter vid 55—125 Mp/cnr
och 1 200—2 400°C. De erhållna diamanterna är
vanligen på mindre än 0,1 karat och ofta femuddiga
stjärnor. De uppges vara av utmärkt kvalitet och
bättre än naturliga diamanter för många industriella
tillämpningar.
Vid tillverkningen används en apparat som består
av en rörformig kammare, innehållande kolet och
katalysatorn. Som stöd för kammaren används
förspända ringar och det erforderliga trycket alstras
av koniska kolvar som trycks in från båda ändarna.
Packningarna är gjorda av pyrofyllit, ett naturligt
aluminiumsilikat som tillåter en viss rörelse hos
kolvarna på grund av sin sammantryckbarhet och
Pfastbelagd motortorpedbåt
Ett intressant försök med plastbeläggning av
skrovet på en norsk motortorpedbåt har 1957 utförts
för norska marinen av en svensk firma. Båten är
en 15 år gammal motortorpedbåt byggd av
mahogny med diagonal bordläggning i kraveli. Den
var vid tiden för plastbeläggningen i så dåligt skick
både vad trävirket och skrovstrukturen beträffar,
att den var avsedd att utrangeras.
Glasfiberväv och polyesterharts laminerades
skiktvis på träskrovet, varvid särskild omsorg ägnades
förankringen av hartskomponenten i trämaterialet.
Dessförinnan renslipades hela träytan och
grundbe-handlades. Skrovet har fått större styrka än det
någonsin har haft, det har blivit fullständigt
vattentätt och man har uppnått praktiskt taget fullständig
underhållsfrihet.
Efter beläggningen har båten varit i oavbruten
342 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
Fig. i.
Plastbe-lagd norsk
motortorpedbåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
