Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 14 - Försörjningen med bränsle och tungt vatten vid en svensk atomkraftutbyggnad, av Rune Edman och Dag Jungnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en kostnad av högst 115 kr/kg.
Optimisterna räknar med att man från ännu icke
upptäckta fyndigheter skall få fram ytterligare 2
Mt till den angivna kostnaden. I Europa har
bl.a. Portugal och Spanien stora tillgångar.
Samtliga uranfyndigheter, från vilka uranoxid
kan framställas för högst 600 kr/kg, uppgår
till ca 25 Mt.
Enligt en rapport2 från Atomic Energy of
Canada Ltd råder för närvarande i den
västliga världen en överproduktion på uran, som
kommer att bestå till slutet av 1960-talet, om
nuvarande produktionskapacitet bibehålles
oförändrad. Under hösten 1959 har såväl US
Atomic Energy Commission som UK Atomic
Energy Authority beslutat att inte utöva
optionsrätt för leverans av urankoncentrat från
Kanada, sedan nuvarande kontraktstid utlöpt3,
vilket för AEC:s del inträffar under 1962. I
stället har man träffat överenskommelser om
att utsträcka kontrakterade leveranser till
slutet av 1966.
Publicerade prisuppgifter avser i allmänhet
urankoncentrat. AEC:s genomsnittliga
inköpspris* för inhemskt urankoncentrat har under
perioden 1948—1959 varit 116 kr/kg U308.
Priset har stigit från 82 kr/kg 1948 till 143 kr/kg
1954 samt därefter åter sjunkit till 106 kr/kg
1959. Priset på av AEC inköpt urankoncentrat
uppges15 efter 1962 sjunka till 70—92 kr/kg
U3Os. Från Storbritannien har liknande
uttalanden gjorts8. Vidare har Sydafrikanska Unionen7
erbjudit Internationella Atomenergiagenturen
upp till 1 000 t/år uranoxid till 92 kr/kg.
För att reaktorbränsle skall erhållas, krävs
raffinering av koncentratet och överföring av
det till metall eller urandioxid. Kostnaden
härför är inte säkert känd. I AEG:s nu gällande
priskurva (fig. 2) för anrikat uran anges ett
pris av ca 200 kr/kg för naturligt uran i form
av uranhexafluorid. Uranmetallpriset är
sannolikt beräknat med utgångspunkt från ett pris
av 120—140 kr/kg U3Os motsvarande 140—165
kr/kg uranmetall. Raffineringskostnaden bör
alltså vara 35—60 kr/kg för uranmetall. För
urandioxid bortfaller flera processteg, varför
man uppskattat nuvarande pris i USA till 175
kr/kg uran8.
Man har alltså anledning att vänta sig, att en
fri världsmarknad för urankoncentrat uppstår
under 1960-talet och att priset nedgår till 80
—90 kr/kg U308. Råvaruproducenterna kommer
troligen i framtiden att sälja uranet i denna
form. Priset på uranmetall kan väntas sjunka
till ca 150 kr/kg.
Det svenska uranet torde bli avsevärt dyrare
i framställning än det nuvarande
marknadspriset. Av ekonomiska skäl är det därför inte
motiverat att använda svenskt uran i ett första
skede av atomkraftutbyggnaden. Beslutet om
anläggningen vid Billingen för en produktion
av 120 t/år uran kom till, då utvecklingen av
den internationella uranmarknaden bedömdes
mera ogynnsamt än nu, och motiverades ur
beredskapssynpunkt. Produktionskapaciteten
är dock obetydlig i jämförelse med uranbeho-
vet vid den atomkraftutbyggnad, som ligger till
grund för fig. 1.
Längre fram i tiden, när breeder-reaktorer
kommit i bruk, kan en svensk uranproduktion
bli mera motiverad, dels därför att uranpriset
spelar en mindre roll för elenergipriset vid
dylika reaktorer, dels därför att tillgången i
världen på billigt naturligt uran om ett antal
decennier troligen blir mera knapp.
Tillgången på anrikat uran
Anrikat uran kan för närvarande framställas
i större skala endast i stora
diffusionsanlägg-ningar. Försök pågår visserligen med andra
anrikningsmetoder, främst centrifugering, som
möjligen, även om det är osannolikt, skulle
kunna bli mera ekonomiska. Då problemen vid
dessa metoder ännu är långt ifrån lösta, måste
man för närvarande vid en diskussion om
anrikat uran förutsätta, att anrikningen sker i
diffusionsanläggningar. Då dessa är dyra i
anläggning och kräver stora elenergibelopp för
driften, har de hittills uppförts endast i
Sovjetunionen, Storbritannien och USA och avsetts
i första hand för kärnvapenproduktion. En
anläggning är under byggnad i Frankrike. I USA
har diffusionsanläggningarna en så stor
kapacitet, att behovet av militärt uran nu börjar
bli mättat.
AEC:s pris för anrikat uran8 (fig. 2) bygger
på 200 kr/kg för naturligt uran som
uranhexafluorid och 0,22 % uran 235 i avfallsuranet.
Med ledning av dessa värden kan man beräkna,
att kostnaden för inmatat naturligt uran utgör
Fig. 2. AEC:s
pris på anrikat
uran, upptill
höganrikat,
nedtill låganrikat.
350 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
