Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 14 - Nya metoder - Trycksintring av blymalmskoncentrat, av SHl - Rötgas för gasturbindrift, av Wll - Elkontakter för tryckta kretsar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
produktlön
t/m*
dyqn
20 cm
Både/höjd
Fig. 1.
Produktion och
bäddhöjd viel
-tryck-
sintring och
––sug-
sintring.
fallet ville man ha avgaser med hög
svaveldioxid-halt för svavelsyratillverkning.
Den nya tekniken uppges ha betydande fördelar
framför den gamla. Den förra medger sålunda
användning av dubbelt så hög malmbädd som den
senare och ger därför större produktion (fig. 1);
vidare blir tryckfallet i bädden mindre, varigenom
fläktarna drar ca 20 °/o mindre effekt. Vid
tryck-sintring skonas apparaturen mera än vid
sugsint-ring därför att ren och kall luft i förra fallet blåses
in i sintermaskinen, medan de avsugna gaserna
i senare fallet innehåller både damm och
korrode-rande ämnen.
Sinter avsedd för smältning i schaktugn skall
innehålla erforderlig mängd flussmedel, och dess
blyhalt är därför bara 40—45 °/o. Sinter för
rostreak-tionsprocessen har däremot låg halt av flussmedel
och ca 70 °/o blyhalt. Denna höga halt vållar
svårigheter vid sugsintring därför att benägenheten för
utsmältning av bly växer med blyhalten. Problemet
kan inte lösas genom sänkning av
sintringstempera-turen därför att ca 1 000°C fordras för att
reaktionshastigheten skall bli tillräcklig.
Vid sugsintring droppar sålunda en del av det
utsmälta blyet genom malmbädden, stelnar i dess
undre del och hindrar gasens passage. I allmänhet
blir bäddens genomsläpplighet ojämn, varigenom
det är svårt att erhålla mer än 3—4 °/o S02 i
gasen. Vid trycksintring orsakar utsmältningen inga
större besvär därför att kall luft blåses genom
bädden underifrån, varigenom det smälta blyet
stelnar genast och inte droppar genom bädden.
Vid trycksintring kan man erhålla en gas med mer
än 6 «/o S02 med 70—80 °/o svavelutbyte, beroende
på att malmbädden har jämn genomsläpplighet och
att gaserna dras bort från den med bara 1 mm
H<jO undertryck mot upp till 500 mm vid sugsintring.
I senare fallet späds gaserna ut med inläckande
luft.
Vid ett antal anläggningar för sugsintring av
zinkmalmskoncentrat används nu gasåterföring,
varigenom man kan komma upp till 7 °/o S02 i avgaserna.
För blymalmskoncentrat uppstår däremot
svårigheter genom att temperaturen i bädden stiger och
utsmältningen växer. Vid tillämpning av
trycksintring uppstår inga sådana besvär och gasåterföring
kan tillämpas.
Den återförda gasen håller 1—2 °/o S02 och är
200—400°C. Det senare medför högre temperatur
i malmbädden och starkare smältning. Därför mins-
kas produktionen genom alt gasens syrehalt blir
mindre. Härvid har en ökning av gasens
svavel-dioxidhalt mindre effekt än höjningen av dess
temperatur. Produktionen kan höjas genom införande
av vattenånga som verkar kylande genom sitt höga
specifika värme.
Den erhållna sinterns kvalitet blir jämnare vid
trycksintring än vid sugsintring därför att bly inte
avsätts i bäddens undre skikt. Genom trycksintring
kan man vidare erhålla en produkt med låg
svavelhalt och 50 ®/o Pb, medan sugsintring kan ge låg
svavelhalt bara vid mindre än 45 %> Pb.
Tryck-sinter av nästan outspätt malmkoncentrat har
visserligen mycket sämre fysikaliska egenskaper än
sinter, innehållande stor mängd flussmedel för
smältning i schaktugn, men den är dock
tillfredsställande för smältning i roterugn eller elugn (H B
Wendeborn, M O Peucker & W P Massion i
Journal of Metals nov. 1959 s. 748—751). SHl
Rötgas för gasturbindrift
I ett reningsverk för avloppsvatten, London County
Council’s Northern Outfall Works, som betjänar
290 km2 av Londons yta och har en
torrväders-kapacitet på 800 000 m3/dygn, har man installerat
åtta gasturbiner som drivs med rötgas. Dessa
levererar all elenergi och allt värme som behövs för
reningsverkets drift. Rötgasen utgörs av en blandning
av 70 »/o metan och 30 °/o koldioxid (Engineering
Notes from Britain nr 78 s. 5). Wll
Elkontakter för tryckta kretsar
Tryckta kretsar användes ursprungligen bara som
ersättning för ledningstråd i elektroniska apparater.
Man fordrade då bara att det ledande materialet
skulle ha god konduktivitet och att det lätt kunde
tennlödas. Koppar uppfyller dessa fordringar
ganska bra.
På senare tid har man emellertid börjat använda
tryckta kretsar som huvudkomponent i omkopplare
och till pluggbara enheter. I förra fallet ersätter det
ledande materialet den vanliga omkopplarens
segment eller släpringar. I senare fallet är ena kanten
av den trjxkta kretsen konstruerad för inpluggning
i en hylsa. I båda fallen tillkommer en fordran på
goda kontaktegenskaper hos det ledande materialet.
Koppar är emellertid inget idealiskt
kontaktmaterial därför att det oxidskikt som bildas på dess
yta kan orsaka en hög och instabil resistans. Vidare
är metallen för mjuk särskilt för omkopplare. Man
har därför studerat elektrolytisk beläggning av
kopparn med silver, guld, rodium eller palladium.
Av dessa har silver fått liten användning därför
att det anlöps relativt lätt. Guld eller guldlegeringar
gör utmärkt tjänst på inpluggningskontakter som
inte utsätts för större påfrestningar. Tyvärr är de
elektrolyter som används vid utfällning av guld
starkt alkaliska, varför de lätt förstör bindningen
mellan kopparn och plastbasen.
Rodium är utmärkt för omkopplare och ger lång
livslängd på grund av dess stora hårdhet (800
Vic-kers). De höga inre spänningarna i
rodiumbelägg-ningar gör emellertid att dessa ibland spricker eller
lossnar. Vid beläggningen används en starkt sur
elektrolyt som visserligen inte påverkar bindningen
mellan kopparn och plastbasen men som kan
angripa metallen.
Palladium används i allt större utsträckning,
särskilt för inpluggningskontakter. Elektrolytiskt
utfällt har det hårdheten 300—400 Vickers.
Beläggningen blir tämligen porfri; ett 1,25 tjockt skikt
367 TEKNISK TIDSKRIFT- 1960 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
