Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 14 - Händelser - En internationell sommarkurs i plasmafysik - Tolfte Tyska Hantverksmässan - Debatt: Matematikundervisningen, av Lennart Sandgren, Carl-Erik Sjöstedt, Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1960 till International Summer Course in Plasma
Pliysics 1960, Danish AEC, Research Establishment
Risø, Roskilde, som på begäran sänder
kursprogram och anmälningsblankett.
Tolfte Tyska Hantverksmässari, en
internationell mässa för hantverk och hantverkets
leverantörindustrier, anordnas den 11—22 maj 1960 i
München. Upplysningar lämnar Messeleitung Deutsche
Hantwerksmesse, München 12, Theresienhöhe 14.
debatt
Matematikundervisningen
I uppsatsen "Matematikundervisning i utförslöpa"
(Tekn. T. 1958 s. 980) har skolans
matematikundervisning kritiserats. Med anledning av vissa
uppgifter i artikeln lämnades från Skolöverstyrelsen
upplysningar om bl.a. kursplanerna, vilket dock
enligt nu erhållet meddelande inte har föranlett någon
ändring i artikelförfattarens uppfattning. På grund
härav vill vi framhålla följande:
Det är främst mot två kategoriska uttalanden, som
en initierad måste reagera: "Inom skolmatematiken
har kurserna obetydligt ändrats under de senaste
femtio åren." "Metodiken i
matematikundervisningen i Sverige har ej heller undergått några större
förändringar."
Låt oss beträffande kurserna jämföra, vad en
abiturient på reallinjen år 1908 och år 1958 hade
läst i matematik. För att inte belasta utrymmet kan
man kanske nöja sig med att ånge de kursmoment,
som den senare läst och som saknar motsvarighet
i den förres kurs:
Näst högsta ringen: "Det enklaste om
satinolikhets-kalkyl. Något om statistikens grunder. Regreppen
gränsvärde och derivata. Studium av rationella,
irrationella och trigonometriska funktioner samt
konstruktion av motsvarande kurvor."
Högsta ringen: "Fortsatt studium av funktioner
och funktionskurvor. Obestämda integraler jämte
tillämpningar på yt- och volymberäkningar."
Dessa kursmoment lorde fylla mer än hälften av
de båda högsta ringarnas kurs. Enligt författaren
till nämnda artikel skulle alltså detta kunna
betecknas som obetydliga ändringar.
Redan 1909 utfärdades nya kursplaner, där det
första steget togs i riktning mot de nu gällande
kursplanerna. I näst högsta ringen tillades: "Studium av
några mycket enkla kurvor med användning även
av begreppet derivata." I högsta ringen tillkom:
"Fortsatt användning av begreppet derivata på enkla
geometriska uppgifter."
Hur stor skillnaden är mellan denna utvidgade kurs
och den nuvarande, kan belysas av omfattningen av
ett par läroböcker i funktionslära: Josephson (1910)
58 s., Sjöstedt-Thörnqvist (1959) 221 s. Ett närmare
studium av dessa (eller andra motsvarande) torde
visa, att skillnaden i kursen är än mer betydande
i kvalitativt avseende.
Vad sedan beträffar metodiken, kan olikheterna
belysas genom omfattningen av de metodiska
anvisningarna för undervisningen i matematik på gymna-
siet, som sedan 1908 mer än sexfaldigats.
Omfattningen torde kunna sägas vara ett uttryck för den
allt större vikt, som lagts vid en rationell
undervisning. Detta framgår än tydligare av en jämförelse
mellan uppläggningen av läroböcker nu och för 50
år sedan. Att den mer genomarbetade metodiken
medfört en betydande rationalisering av
undervisningen, är känt av varje initierad. Det framgår
också av att — såsom nyss påvisades — en väsentlig
utvidgning av kursen varit möjlig, och det trots att
timtalet minskats. (Abiturienten 1908 hade under
gymnasiet haft 26 veckotimmars undervisning, 1958
års abiturient hade på fyraårigt gymnasium 23
veckotimmar.) Hur vore detta möjligt, om förf. till
den ifrågavarande artikeln hade rätt i att metodiken
ej undergått några större förändringar?
Detta är inte något försök att hävda, att allt är bra
som det är. Den kontinuerligt fortsatta
verksamheten att successivt förbättra
matematikundervisningen har tvärtom stora uppgifter framför sig och når
aldrig målet. Det intresse, som nu visas från olika
håll, är välkommet. Ett samarbete från alla
intresserade parters sida är också något värdefullt. Men det
är inte någon lämplig metod för befordran av ett
sådant samarbete att — som i den nämnda artikeln
— komma med påtagliga felaktigheter och
överdrifter, vilket måste uppfattas som en förlöpning mot
dem som på olika sätt (inom Skolöverstyrelsen,
såsom läroboksförfattare eller i den dagliga
undervisningen) medverkat till att matematikundervisningen
har gjort åtminstone vissa framsteg under de
senaste 50 åren. Lennart Sandgren, C E Sjöstedt
De två författarna till detta inlägg torde kunna
räknas till de i Sverige för närvarande mest
kvalificerade att bedöma utvecklingen i
gymnasieundervisningen i matematik. När de alltså meddelar att mer
än hälften av de två högre gymnasieringarnas
matematikkurs torde ha tillkommit under de senaste 50
åren så skall de ej motsägas. Däremot kan det med
skäl hävdas, att denna ändring ingalunda
återspeglar den starka utveckling som matematiken som
vetenskap under denna tidsrymd har undergått och ej
heller motsvarar de krav som man från teknikens
sida kan ställa på det matematiska underlaget för
tekniska högskolestudier. Vi hoppas att få tillfälle
att återkomma till detta när den inom Svenska
Teknologföreningen påbörjade utredningen av
önskemålen om realgymnasiets matematikkurs som
underlag för civilingenjörsstudier har framskridit
längre.
En kraftigt vidgad beskrivning av
matematikkursens innehåll i metodiska anvisningar innebär ej
detsamma som en förnyelse av metodiken. Att man i
en tid av svår brist på kompetenta matematiklärare
måste ge de ersättningskrafter som man kan finna
en mer detaljerad handledning är självklart. Att den
"betydande rationaliseringen" ej har varit tillfyllest
visas av att eleverna ej har förmått smälta den
utvidgade kursen på ett mindre antal veckotimmar.
C E Sjöstedt har tidigare konstaterat en påtaglig
sänkning i kunskapsnivån så som denna
dokumenteras i de skriftliga studentexamensproven i
matematik och uttryckt sin oro häröver.
Det är i hög grad önskvärt att stora ansträngningar
läggs ner på en radikal förnyelse av
undervisningsmetodiken och att man ej inskränker sig till att lita
till intresserade läroboksförfattare och att skriva
mer utförliga metodiska anvisningar. Medan den
genomsnittliga matematikundervisningen i USA ej
utgör någon god förebild så borde dock den
utomordentligt livliga diskussionen om kurser och metodik
där få en god återklang i Sverige. GAH
376 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
