Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Arbetsbesparande analysmetoder inom mejeriindustrin, av Börje Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
separering av
mjölk-lösningsmedelsemulsionen, destillationsapparaten, torkskåpet och
vågen till en enhet.
Även om en sådan anordning ökar
avverkningen av analyser högst väsentligt är
analyshastigheten dock inte alltid tillräcklig vid
undersökning av stora provserier. Vid
Mjölkcentralen används därför en enkel förgranskning
av skummjölksproven i mikroskop2. Man kan
då lätt se om mjölkens fetthalt över- eller
understiger 0,05 %. Endast i förra fallet görs en
kontrollbestämning enligt extraktionsmetoden.
Torrsubstanshalt
Med en Brabender-apparat av vanlig typ kan
man göra 120—130 torrsubstansbestämningar
per person och dag. Med två apparater kan
man möjligen nå upp till dubbla antalet, men
varken analyshastigheten eller apparaturen
fyller dagens krav.
Claesson vid Institutet för Husdjursförädling
vid Wiad har utarbetat en apparat, med vilken
en person kan göra 700
torrsubstansbestämningar per dag3. Med en mätspruta fylls 1 000
mg mjölk i en liten aluminiumskål av samma
form som kapsylen på en mjölkflaska. Skålen
är taravägd och förtorkad till konstant vikt
tillsammans med en skiva filtrerpapper.
Under fyllningen står 80 skålar i
nummerordning på en flyttbar metallbricka med styrlister
radvis. Brickan förs över till torkapparaten,
och skålraderna skjuts in på apparatens
transportband. I ugnen finns tre linjära
infraröd-strålare med reflektorer. Skålarna vandrar
genom det homogena strålningsfältet med sådan
hastighet att proven är färdigtorkade vid
utmatningen.
Härvid förs de på en transportbana till en
våg, på vilken de vägs mycket snabbt (fig. 1).
Därefter blåses varje skål bort från vågskålen
med en liten luftstöt. Vågen gör härvid en
rörelse som kompenserar stöten, när nästa skål
glider ned på vågskålen. Man behöver därför
inte arretera vågen mellan vägningarna.
Vägresultaten kan direkt stansas på hålkort
för central bearbetning i datamaskin.
Analysnoggrannheten är lika stor för Claessons
metod som för den officiella AOAC-metoden
(Official and Tentative Methods of Analysis of
the Association of Official Agricultural
Che-mists.USA). Analyshastigheten är emellertid
betydligt större för den förra och kan ökas
ytterligare. Största avverkning av analyser uppnås
när tre personer betjänar två apparater, varvid
en sprutar och två väger. Vid 100 000 analyser
per år blir kostnaden ca 6,7 öre per prov.
Claessons apparat kan naturligtvis användas
även för bestämning av torrsubstanshalten i
andra vätskor än mjölk. Det fordras bara att
vätskan är så homogen att ett prov på 1 ml
ger reproducerbara resultat och att
aluminiumskålarna inte korroderar under torkningen.
Proteinhalt
Att tillämpa Kjeldalil-principen för bestämning
av kväve i 15 000 prov per dag vore otympligt.
Man har försökt en snarlik metod enligt vilken
man gör mjölken alkalisk och direkt destillerar
av ammoniak. Dennas mängd omräknas till
mängd äggvita med hjälp av en
kalibrerings-kurva. Metoden, enligt Kofranyi, tillämpas
sedan 1957 i ett holländskt laboratorium, där
man gör 1 250 000 analyser per år, dvs. ca
4 000 analyser per dag. Den är emellertid
mindre noggrann och mera plats- och
arbetskrä-vande än en ny kolorimetrisk metod enligt
Steinsholt*.
Denna utnyttjas i ett laboratorium för 5
miljoner proteinbestämningar per år. Personalen,
inklusive arbetsledningen, tycks vara ca 10
personer5. Principen är mycket enkel, men den
använda instrumenteringen är raffinerad.
En mängd av 0,95 ml mjölk mäts upp i ett
provrör och försätts med 19 ml
amidosvart-lösning. Mjölkäggvitan förenar sig kvantitativt
med det mörkblå färgämnet till en olöslig
förening. Denna avlägsnas från överskott av
ami-dosvartlösning genom centrifugering i 5 min.
Därefter bestäms restfärgens styrka i fotometer
och resultatet omräknas till proteinhalt.
För biandprov av mjölk är
överensstämmelsen med Kjeldahl-metoden mycket god. För
prov från enskilda gårdar och enskilda kor
blir överensstämmelsen något sämre, men
avvikelserna stannar inom tolerabla gränser för
praktiska ändamål.
Vid analysen används pipetteringsmaskiner
för uppmätning av mjölkproven. En person kan
mäta 800 prov per timme. Med en liknande
apparat mäter en person samma antal
portioner amidosvartlösning. I en centrifug
behandlas 9x96 prov per timme. I speciella
kolori-metrar mäts provens färgstyrka sedan i rask
följd. Var och en av laboratoriets tolv
kolorimeter avverkar 180 prov per timme.
Provrören står i samma ställ under hela analysen och
behöver därför inte hanteras. De använda
rören diskar man slutligen i en speciell
diskmaskin.
Man behöver emellertid ingalunda en anlägg-
Fig. 1.
Automatisk vägning av
prov vid
bestämning av
torrsubstans
enligt Claesson.
wëcmoiMS
384 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
