Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Ferrokrom och metallotermiska legeringar med låg kolhalt, av Gerhard von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ferrokrom och metallotermiska
legeringar med låg kolhalt
Bergsingenjör Gerhard von Hofsten, Trollhättan
Reduktionsenergi
Kcal/mol 02
0
Då de malmer, som används vid tillverkning
av ferrolegeringar, vanligen är oxidiska,
brukar man anse att reduktionen av
legeringsmetallernas oxider är den viktigaste
metallurgiska reaktion som man har att studera inom
denna industri. Enligt ett samband, som tämligen
generellt gäller för omsättningen 2 Me + 02 <=±
2 MeO, där Me är en metall vilken som helst,
blir ändringen i fri entalpi per mol syre vid
metalloxidens bildning mindre ju högre
reaktionstemperaturen är1. För bildning av Cr2Os ur
Cr vid 0°C är den t.ex. —167 kcal/mol syre,
Bearbetning av föredrag i Svenska Bergsmannaföreningen
den 23 oktober 1959.
2000 2500X
Temperatur
Fig. 1. Reduktionsenergi per mol bundet syre för ferrolegeringsmetallers
oxider vid olika temperaturer;–-frigjord energi vid jämvikten 2 C +
+ Ot 2 CO vid olika tryck och temperaturer.
669.263.1
medan den vid kroms smältpunkt 1 900° G är
—87 kcal/mol.
Man kan också säga att den energi som vid
1 900°C behövs för reduktion av kromoxiden
till krom är 87 kcal/mol bundet syre. Man
bör alltså ur energiekonomisk synpunkt
reducera kromoxid vid hög temperatur. Om man
i ett diagram över energibehovet vid
reduktion av ferrolegeringsmetallernas oxider vid
olika temperaturer (fig. 1) lägger in linjer,
som representerar frigjord energi vid
jämvikten 2 C + 2 CO, anger
skärningspunkterna mellan de förra och de senare linjerna de
temperaturer vid vilka metallerna eller deras
karbider är i jämvikt med metalloxiderna i
närvaro av kol.
Man kan härav dra bl.a. följande slutsatser:
alla ifrågakommande metalloxider reduceras
lättare vid hög än vid låg temperatur;
kromoxid är mycket svårare att reducera än
järnoxid, medan volfram- och molybdenoxid
reduceras lättare än järnoxid; krom kan
därför reducera ut järn och detta kan reducera
ut volfram och molybden;
för reduktion av t.ex. mangan- och kiseloxid
med kol vid atmosfärstryck behövs teoretiskt
ca 1 500° C, medan volfram- och molybdenoxid
kan reduceras vid 500—600°C; vid lägre tryck
räcker dock lägre temperatur;
vissa legeringsmetaller och deras
ferrolegeringar har så höga smältpunkter att
uppnåendet av dessa snarare än energibehovet för
reduktionen bestämmer valet av reduktionspro-
Ferrokrom
Man föreställer sig ofta att reduktionen av
kromoxid med kol kan representeras av
formeln
Cr„Os + 3C^2Cr + 3CO
En utredning av de termodynamiska
förhållandena visar emellertid att reaktionen
7 Cr„Os + 27 C 2 Cr7C» + 21 CO
är mindre endotermisk än den förra. Teore-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 15 389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
