Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 15 - Ferrokrom och metallotermiska legeringar med låg kolhalt, av Gerhard von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
termiskt. För tillverkning av ferrovanadin med
låg kiselhalt räcker inte kisel till som
reduktionsmedel utan bara aluminium kan
användas. I praktiken gäller detsamma vid
framställning av krom- och manganmetall, som
tillsammans med framställning av FeV kallas
het-gående aluminotermiska tillverkningar.
Reaktionstemperaturen är vid dem omkring eller
över 2 000° C.
Vid dessa höga temperaturer erhålls t.ex.
80-procentig ferrovanadin aluminotermiskt med
95_97 % utbyte och innehållande 2 % Al och
1 % Si. Krommetall kan framställas med ett
utbyte av ca 90 % vid 99 % renhetsgrad och
endast 0,1 % Al och 0,2 % Si.
Valet av framställningsmetod och
energiåtgången bestäms, utom av oxidernas
bildningsvärme, av metallens och slaggens
smältpunkter. Andra faktorer av betydelse är t.ex.
affi-niteten mellan ferrolegeringsmetallen och
reduktionsmedlet (slutproduktens
aluminium-halt), slaggkomponenternas (t.ex. silikatens)
bildningsvärme och en önskan att få en basisk
slagg.
En väsentlig anledning till användning av
aluminium som reduktionsmedel är, utom dess
stora affinitet till syre, att det ger mera värme
per viktenhet än kisel. Sålunda utvecklas t.ex.
vid reduktion av molybdentrioxid 4 000 kcal/
kg aluminium men bara 2 930 kcal/kg kisel.
Däremot binder kisel ca 28 % mera syre per
mol än aluminium.
Medan ren aluminiumoxid smälter vid 2 040°C,
smälter kiseldioxid redan vid 1 728°C. Detta
är emellertid inte avgörande för valet av
reduktionsmedel. Av betydelse är nämligen att
värmetillgången i förhållande till
smältpunkten för den förening av oxider som bildas i
slaggen är tillräcklig för att denna och
metallen skall bli så lättflytande att man får en
god separation av slagg och metall. Denna
fysikaliska separation innebär att
slaggdropparna hinner flyta upp ur metallen.
Valet av reduktionsmedel kan emellertid
också bestämmas av kemiska
separationssynpunkter. Skulle man t.ex. använda enbart
kisel för framställning av manganmetall, vilket
teoretiskt och praktiskt är möjligt, skulle man
antingen få en så sur slagg att flera tiotal
procent mangan skulle gå i slaggen, eller
också måste man sätta till så mycket kalk för att
neutralisera Si02 att värmebrist skulle uppstå.
En sådan kan emellertid fyllas genom tillsats
av ett oxidationsmedel, t.ex. KC104 eller Ba02,
som ger värme utan att förorena produkten,
genom förvärmning av ugn eller charge eller
genom ökning av reaktionshastigheten.
En metallotermisk smälta kan brännas på
åtminstone två olika sätt. Enligt det ena
tänder man en liten sats på ugnens botten och
matar på ny sats så småningom. Vid det andra
fyller man ugnen med färdigblandad charge,
tänder denna på ytan och låter den av sig
själv brinna ned till bottnen.
I senare fallet kan man reglera
reaktionshastigheten genom ändring av satsens kornstor-
lek; man kan t.ex. använda
aluminiumgranu-ler eller aluminiumpulver med olika
kornstorlek. Vidare kan den regleras genom ändring av
reduktionsmedlets sammansättning (t.ex. 45-,
75- eller 90-procentigt kiseljärn) och sättet för
järntillsatsen. Man kan sålunda använda
järnskrot, Fe304 eller Fe203; i de båda sistnämnda
fallen måste en stökiometrisk mängd
aluminium tillsättas för metallotermisk reduktion
av oxiderna.
När satsen tillförs successivt kan man utom
genom de nämnda åtgärderna reglera
reaktionshastigheten genom ändring av satsens
inmatning som kan ske kontinuerligt med en
bandmatare. En sådan smälta kan brännas
långsammare än en med topptändning, då det
Temperatur
Kolhalt
Fig. 7. Snitt genom ett Fe-C-Cr-diagram vid 70 ’lo
Cr;-soliduslinje för metalloxiden,–-solidus-
linje för ferrokromen. Det för torrfärskning i
vakuum lämpliga temperaturområdet har streckats.
Kolhalt
% —
0/6 —
mo 1500 1600 1700 X
Temperatur
Fig. 6. Kolhalten hos en kiselkromsmälta med 42 °/o
Si vid olika temperaturer - under upphettning,
.....- under avsvalning.
392 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
