Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 16 - Nybyggen - Radioisotoper ur klyvningsprodukter, av SHl - Fabrik för tillverkning av solbatterier, av SHl - Transportbåten »Vitsgarn», av C Fo — Ralph Grundell - Brittisk ponton för eldsläckning, av C Fo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anläggningen är konstruerad för utvinning av 200
kC/år cesium 137 och betydande kvantiteter cerium
144, strontium 90, rutenium 106, teknetium 99 och
prometium 147. Härigenom har redan priset på
dessa isotoper sjunkit. Strontium 90 kostar t.ex. nu
10 $/C mot tidigare 500 $/C och cesium 137 bara
2 $/C mot förut 14 $/C.
Man väntar att den ökade tillgången på relativt
billiga, långlivade radioisotoper skall medföra en
ökning av deras utnyttjande inom industrin, och ett
antal undersökningar av deras
användningsmöjligheter lär pågå (Chemical Engineering 16 nov. 1959
s. 97, 98, 100, 102, 104). SHI
Fabrik för tillverkning av solbatterier
Världens första fabrik för tillverkning av
solbatterier i industriell skala har satts i gång i El Monte,
Kalifornien. Man har där byggt världens enligt
uppgift största solbatteri som består av 7 800 kiselceller
monterade på en 1,2X2,4 m platta. Denna sitter på
en apparat som ändrar dess läge så att den hålls
vinkelrätt mot solstrålarna. Elenergin lagras i ett
ackumulatorbatteri så att ström kan erhållas även
på natten och vid mulet väder.
Tillverkningen av halvledarna är till stor del
automatisk. Kristallerna framställs sålunda i en
fullständigt automatisk ugn, och produktens elektriska
egenskaper kontrolleras med hjälp av en
automatisk räknemaskin (Chemical Engineering 28 dec.
1959 s. 34). SHI
Transportbåten "Vitsgarn"
Waxholmsbolagets flotta bestod 1934 av mellan 35
och 40 fartyg, vilka så gott som samtliga var byggda
före sekelskiftet. De eldades med kol och hade
besättningar på i medeltal åtta man (befälhavare,
styrman, tre däcksmän, maskinist och två eldare)
förutom kvinnlig städnings-, serverings- och
kökspersonal. Farten var 10—11 knop, i enstaka fall upp
mot 15 knop ("Norrtelje", "Express I"). I
jämförelse med moderna fartyg var fartygen för stora
och fordrade onödigt stor besättning. Fartygens
antal har också successivt minskats.
Saltsjöbanan lät 1953 i Tyskland bygga tre fartyg,
"Skraken", "Ejdern" och "Grisslan", vilka innebär
ett stort framsteg. Besättningsstyrkan består endast
av befälhavare, däcksman och motorman-däcksman.
Fartygen har två motorer och två propelleraxlar
samt manövreras från bryggan, vilket medger
snabba tilläggningar. Farten är ca 11 knop. Fartygen
kan ta ca 200 passagerare.
Då bilbeståndets fortsatta ökning under 1960-talet
trots vägutbyggnader sannolikt kommer att
ytterligare förvärra trängseln på vägarna har man på
senaste tiden diskuterat om det ej vore bättre att
återgå till det gamla sättet för persontransport,
direkt med båt från staden till landstället. En
förutsättning för att detta skall kunna ske är dock att
tonnaget förnyas. Waxholmsbolagets gamla tonnage
är inom en ej alltför avlägsen framtid dömt att helt
försvinna. Någon form av nyanskaffning måste ske,
då Stockholms skärgård ej kan lämnas helt utan
förbindelser.
Genom den pågående utrangeringen av
Waxholms-båtar har det uppstått svårigheter att tillfredsställa
behovet av skärgårdsbåtar för
underhållstransporter i krig. Det har därför varit angeläget för
marinen alt få fram en typ, som skulle kunna visa sig
ekonomiskt bärkraftig i fred och lämplig för
transporter i krig. Möjlighet för marinen att biträda
med ett förslag till ny båttyp, som skulle kunna
tänkas ersätta den gamla typen Waxholmsbåt, kom
i och med att Marinförvaltningen 1956 erhöll
bemyndigande att bygga ett fartyg avsett för
transporter inom Hårsfjärdsområdet.
Vid Stockholms Ångslups AB byggdes därför
fartyget "Vitsgarn", fig. 1. "Vitsgarn" är byggd av
stål med svetsat skrov och isförstärkt. Längden är
29,5 m, bredden 6,4 m och deplacementet 140 t.
Två överladdade dieselmotorer om vardera 175 hk
ger fartyget en fart av 11 knop. De två fasta
propellrarna, placerade i halvtunnlar, är av stål.
Lastförmågan, ca 40 t, möjliggör transport av ett
10 t fordon på akterdäck, ca 7,5 t gods inom
överbyggnaden och 250 passagerare (E G Eriksson i
Tidskrift för Sjöväsendet febr. 1960 s. 76).
C Fo — Ralph Grundeli
Fig. 1.
Transportbåten
"Vitsgarn".
Brittisk ponton för eldsläckning
En ny typ av sprutfarkost, som anses komma att
revolutionera eldsläckningen i hamnar, har nyligen
tagits i bruk i Swansea. Den är byggd för BP
Tanker & Co. av B S Hayes Ltd, Pembroke Dock, South
Wales.
Farkosten består av två pontoner, som är 18,3 m
långa, 4,25 m breda och 2,3 m djupa och placerade
med 2,4 m mellanrum, över pontonerna har lagts
Fig. 1.
Brand-släckningspon-tonen "BP
Fire-master".
430 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
