- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
455

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 17 - Metoder för ozonisering av vatten, av Gudmund Næslund och Henry Åberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Metoder för ozoriisering
av vatten

Civilingenjörerna Gudmund Næslund och Henry Åberg, Stockholm

Behandling med ozon vid rening av vatten
vinner allt större spridning (Tekn. T. 1959
s. 1239). Metodens förmåga att i stordrift
konkurrera med andra för samma ändamål
ifrågakommande vattenbehandlingsmetoder beror i
väsentlig mån av kostnaderna för att bringa
vattnet och den ozoniserade luften i
tillräckligt intim kontakt med varandra.

Allmänt

Att det mekaniska tillsättningsförfarandet
spelar en för metodens ekonomiska användbarhet

Fig. 1.
Motströmsförfarandet enligt
Tindahl—De Frise;
a inkommande
vatten, b inpressad
ozonluft, c
renvatten, d silplattor.

66.094.3 : 628.163

relativt större roll än vid annan kemisk
vattenbehandling, sammanhänger med ozonets ringa
kemiska stabilitet. På grund av dess snabba
sönderfall blir aktiviteten endast kortvarig.
Härtill kommer att outnyttjade, ännu ej
sönderdelade ozonrester lämnar vattnet med den
avgående luften. Avsevärd förlängning av
verkningstiden uppnås inte genom ökad
ozontillsats, emedan ozonet av dessa anledningar
snabbt försvinner.

Ozonets begränsade verkningstid framgår i
viss mån av följande analysresultat, erhållna
vid ozonverket i S:t Gallen. Av ett
ozonöverskott i snabbfiltrerat och därefter ozoniserat
vatten på 0,045 mg/1 kvarstod 0,02 mg/1 efter
15 s, 0,01 mg/1 efter 30 s, 0,005 mg/1 efter 45—
60 s och 0 mg/1 efter 120 s.

På grund av den kortvariga aktiviteten kan
förändringar av vattnets beskaffenhet genom
ozontillsatsen närmast betraktas som en
momentan effekt. I praktiskt hänseende innebär
detta, att ozonet inte kan doseras i en punkt
av vattenmassan och sedan därifrån med
omrörare eller andra anordningar efter hand
spridas till övriga delar av vattenvolymen, som
man gör vid tillsättning av vanligen använda
kemikalier. Ozonet måste spridas och doseras
direkt till varje del av den vattenmassa, som
skall behandlas.

Härför fordras omfattande tekniska
anordningar, som kräver betydande
anläggningskostnader och har dragit för metodens
användbarhet hämmande driftkostnader. Under
senare år har emellertid ett koncentrerat
utvecklingsarbete nedlagts på att få fram en
apparatur, som ger väsentligt reducerade
driftkostnader med förbättrad teknisk effekt.

Erforderlig luftvolym

Proportionen mellan den vattenvolym och den
volym ozonluft, som skall bringas i kontakt
med varandra, bestäms av ozoniseringsgraden,
dvs. av den mängd ozon som vattnet behöver
ta upp per volymenhet av den ozonkvantitet
som förloras under avluftningen efteråt och av
luftens ozonhalt.

TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 17 455

G Næslund

H Åberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free