Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 18 - Sprickbildning i stål och lättmetall, av Evert Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Samma sätthärdningsskikt som i fig. 2; prov
etsat i Nitat; 350 X.
och samtidigt utsätts för mekaniska
spänningar. Det är även känt, att vid tillverkning av
exempelvis fjädrar, som varmförzinkats, kan
likartade sprickor uppkomma (tennsprödhet).
Vid varmförzinkning av detaljer, i vilka hål
stansats före förzinkningen, uppkommer ibland
sprickor vid hålen, där materialet har
kall-bearbetats vid stansningen. Proven är från en
förzinkad provstav, som hade underkastats
utmattning genom roterande böjning.
Under utmattningsförsöket hade provstaven
till följd av dels det stora antal
belastningsväxlingar, som den utsatts för per tidsenhet,
dels materialets relativt höga dämpning
uppvärmts, så att zinkskiktet hade smält och
zink-sprödsprickor uppkommit i materialet. Denna
uppvärmning hade skett partiellt inom ett
mindre område. Zinken har trängt in i den
delen av sprickan, som ligger närmast
zinkskiktet, fig. 8. I en spricka, fig. 10, har zinken
trängt in längs austenitkorngränserna, varvid
vissa korn har sprängts loss från grundmassan.
I detta sammanhang kan nämnas, att i
amerikansk litteratur har angivits, att
aluminium-tätade material är mindre känsliga för zink-
Fig. i. Transkristallina sprickor i
sätthärdnings-skikt, prov etsat i Nitat; 140 X.
Fig. 5. Samma sprickområde som i fig. 4; prov etsat
i Nital; 350 X.
sannolikt bildats vid omvandlingen från y- till
a-fas i samband med härdningen.
Dragspänningarna hade härvid blivit så stora, att
mar-tensitkornen hade slitits itu.
Ofta förekommer sprickor i anslutning till
större slagginneslutningar, fig. 6. Materialet
bestod av martensitiskt rostfritt stål med
0,35 % C, 0,35 % Si, 0,50 % Mn och 14,00 % Cr.
Slaggförekomsten hos materialet hade
upptäckts i samband med maskinbearbetningen av
detaljer, som hade tillverkats av 50 mm runt
stångmaterial. Slagginneslutningarna i fig. 6 är
belägna i centrum av stångmaterialet. En
tvärsnittsyta genom stångmaterialet har
fotograferats i oetsat tillstånd. Fina sprickor löper
mellan de olika slaggstråken.
Ett krommolybdenstål med 0,25 % C, 0,25 %
Si, 1,00 % Cr och 0,25 % Mo var seghärdat
till en brottgräns av ca 100 kp/ram1
Zink-sprödsprickor, fig. 7—10, uppkommer då
magnetiskt stål kommer i beröring med smält zink
^W ’"V*
Fig. 6. Slagg och sprickor i kärnpartiet hos
rostfritt martensitiskt ståt, sprickor mellan
slagginneslutningarna är markerade med pilar; oetsat prov;
70 X.
Fig. 7. Zinksprödspricka i stål; rester av zinkskiktet,
som varit smält, markerade med pilar,oetsat prov;
180 X.
474 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
