- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
478

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 18 - De oförstörande provningsmetodernas fysikaliska bakgrund, av Sven Malmqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Relativ intensitet

Fig. 3. Våglängdsfördelning för, A ofiltrerad
röntgenstrålning, B genom 1 mm och C genom 2 mm tjock
blyplåt filtrerad strålning.

Relativ svarfning

Fig. i. Svärtningen som funktion av logaritmen för
exponeringen E för några olika filmmaterial.

En annan nackdel med användningen av
isotoper är den relativt låga, ur säkerhetssynpunkt
användbara, strålningsintensiteten hos
preparaten, vilket nödvändiggör ganske långa
exponeringstider. En fördel med isotoper framför
röntgenapparater är möjligheten att föra in
isotopen i relativt trånga utrymmen. Ett flertal
apparatkonstruktioner finns tillgängliga där
isotopen ledes till exponeringsläge genom
böj-bara metallrör. Givetvis avståndsmanövreras
denna förflyttning.

Fördelningen av röntgenstrålningen på olika
våglängder kan ändras genom att spänningen
på röntgenröret ändras men även genom att
strålningen filtreras, fig. 3. Genom att insätta
blyskivor filtrerar man bort en relativt sett
större del av den långvågiga strålningen.

Den fysikaliska lag som bestämmer
möjligheten att upptaga ett radiogram behandlar
absorption av strålning i materia och lyder
1 = I0e~i*x där I0 är den strålningsintensitet som
träffar och I den intensitet som lämnar ett
material med tjockleken x. u är en för materialet
karaktäristisk konstant, linjära
absorptionskoefficienten.

Ofta skrivs sambandet I = I0e~i’m ms där fim är
massabsorptionskoefficienten och ms massan

hos det material som strålningen har att
genomtränga räknad per ytenhet stråltvärsnitt.
Dessa konstanter är specifika för materialet.
Allmänt gäller att /um avtar med våglängden.
Ett stort värde hos iA.m innebär att materialet
absorberar strålningen kraftigt. Intensiteten I
varierar alltså med tjockleken hos det material
strålningen har genomträngt och ur
variationen hos I mellan olika punkter på materialet
kan dettas homogenitet bestämmas.
Röntgenstrålningen uppfångas på fotografisk film eller
skärmar som fluorescerar när de träffas av
röntgenstrålningen. Den speciella film som
användes för upptagning av röntgenbilder har i

Fig. 5. Oskärpa pä grund av diffus strdlspridning
kan undvikas om filmen placeras på något avstånd
från objektet; A spridd strålning, B direkt strålning.

C,

* _______

B |

Fig. 6. Avbildningsskärpans beroende av ljuskällans
dimension och avstånd; upptill punktformig
ljuskälla, i mitten större ljuskälla på litet avstånd,
nedtill större ljuskälla på större avstånd, B objekt, C
avbildningar på olika avstånd.

478 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 .H. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free