Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 20 - Internationella licensavtal, av Erik Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västtyskland, Kanada, Australien, Japan
Mexiko, Brasilien, Italien, Argentina^ Sydafrika,
Belgien, Holland, Sverige och Schweiz. Det
kan observeras att man skiljer mellan
Storbritannien och länderna i det brittiska
samväldet trots brittiska företags önskan att få
innesluta hela samväldet i licensavtalen. Det
kan ibland vara motiverat att i en licens till
USA även innesluta Kanada.
Att bestämma de ekonomiska villkoren
åtminstone i stora drag hör till de förberedande
åtgärderna även om vid de senare faserna av
uppgörelsen goda tillfällen ges att närmare
precisera önskemål och minimikrav. I affärer
av detta slag, ofta medförande mångårigt
förtroendefullt samarbete, gäller i särskild grad
att koordinera parternas intressen,
förtjänstmöjligheter och risktagande. Ersättningen till
licensgivaren plägar därför uppdelas sålunda:
En fast avgift vid avtalets ikraftträdande
avses utgöra den på den avsedda marknaden
fallande delen av licensgivarens redan gjorda
utlägg. Denna avgift har även den uppgiften
att göra licenstagaren mera mån om att
utnyttja den förvärvade licensen.
Royalty avser en avgift beroende på
försäljningsvolymen, helst i form av en viss procent
av ett definierat försäljningspris. Om detta
pris inte kan definieras, t.ex. därför att
licensen avser en metod eller en icke prissatt
komponent, plägar royaltyn utgå med en avgift
per försåld enhet. Detta medför tyvärr den
olägenheten, att ersättningen blir beroende av
den numera alltmera prononcerade inflationen,
vilket möjligen kan undvikas genom att
avgiften bindes till någon lämplig index.
Vidare utgår ofta ett fastställt årligt
minimibelopp, som dock ofta inte tas vit under det
första eller de första åren innan försäljningen
kommit i gång och licenstagaren ofta
samtidigt har kostnader för fabrikationens
igångsättande. Minimiavgiften kan i de fall, då
statliga förordningar lägger hinder i vägen för
dess införande i licensavtalet, ersättas med en
klausul om licensgivarens rätt till uppsägning
eller upphävande av exklusiviteten i ett avtal,
om ett visst minimum i utbetald royalty icke
uppnåtts. För att även i detta fall gardera sig
för inflationsrisken kan man knyta
minimi-klausulen till ett minimiantal försålda enheter
och sålunda inte till ett visst belopp.
Vissa licensavtal innehåller ett avsteg från
koordineringsprincipen, nämligen en glidande
skala för royaltyavgifterna, varigenom
licensgivaren tvingas avstå från en del av
gottgörel-sen vid ökad omsättning — ett arrangemang
med tvivelaktigt berättigande.
Saluförande
Saluförandet är en ofta mycket tidskrävande
procedur inte minst beroende därpå att
utbjudandet bör ske med ringa publicitet. Här kan
inte redovisas hur detta bör ske, därför att
förutsättningarna varierar med produktens
eller metodens karaktär, licensgivarens egen
erfarenhet av invecklade internationella affärer
och möjlighet till långvarig personlig kontakt
med licenstagare i avlägsna länder.
Annonsering i fackpress och anlitandet av officiella
eller privata förmedlingsmöjligheter kan också
komma i fråga.
Den initiativtagande licenstagarens kontakt
med licensgivaren kompliceras av att en
uttryckt önskan att förvärva en licens kan tolkas
som ett bevis på företagets svaga tekniska
ställning.
Det gäller att på ett tidigt stadium få
kännedom om eftertraktade nya erfarenheter. De
traditionella informationskällorna är
publikationer innehållande uppgifter om beviljade
patent, notiser 0111 nyheter i fackpressen, artiklar
och föredrag. Är nu dessa källor i allmänhet
lämpade för detta ändamål? Ett patent beviljas
ofta först fyra år efter det uppfinningen har
gjorts och avspeglar därför inte dagsläget.
Tidigare informationer kan kanske erhållas från
sådana länders beviljade patent, som inte
föregås av nyhetsgranskning och sålunda i tiden
ligger närmare dagen för uppfinningen.
Sådana länder är Frankrike, Italien och Belgien.
En tidskriftsuppsats beskriver ofta en produkt
eller ett förfarande, vars kommersiella
utveckling redan har fastlagts. Nyhetsförmedlingen
man och man emellan kan ge avsett resultat
men minskar sannolikheten för att bästa
ekonomiska utbyte uppnås.
Man bör sålunda söka andra vägar för att på
ett tidigt stadium få kontakt med licensgivaren.
Därvid har man i allmänhet icke vunnit någon
kommersiell erfarenhet att basera värdet och
därmed priset på, en olägenhet som
kompenseras av den värdefulla tidsvinsten och
licensgivarens benägenhet att göra priset delvis
beroende av det resultat, som licenstagaren uppnår.
Professionell förmedling
av tillverkningslicenser
Både licensgivaren och licenstagaren har i
dessa internationella affärer behov av att före
uppgörelsen känna sin motpart och dennes
möjligheter till ett fortlöpande och
inkomstbringande samarbete. De tekniska,
kommersiella, fiskaliska och juridiska aspekterna är
nästan undantagslöst komplicerade och
förutsätter ingående kunskap om förhållandena i
Sverige och i utlandet, varför det kan vara
motiverat att anlita utomstående sakkunskap.
Utöver sådan sakkunskap är det ett
oeftergivligt krav att den anlitade expertisen besitter
oomtvistad integritet. På licensgivarens eller
licenstagarens vägnar etableras kontakter och
fullföljes ofta tidskrävande förhandlingar
baserade på full kännedom om uppdragsgivarens
intentioner och de båda parternas lokala
förhållanden i alla de avseenden som kan påverka
uppgörelsen. Licensgivaren blir befriad från
tvånget att acceptera första bästa anbud,
eftersom hans erbjudande på ett betryggande sätt
går till ett större antal intresserade vars
lämplighet har undersökts i förväg.
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 18 541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
