Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 20 - Nya metoder - Bestämning av vatten med kalciumkarbid, av SHl - Hårdlödning med het argon, av SHl - Trietylendiamin som katalysator, av SHl - Nybyggen - 15350 tdw bulklastfartyg för Kockums, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av lösningen pipetteras 40 ini i ett tryckkärl av
mässing (fig. 1). Ett glasrör innehållande överskott
på karbidpulver placeras i kärlets rörhållare, och
dess lock sätts på. Som packning används 3 mm
Neoprene-platta. En öppen 1 m
kvicksilvermanometer ansluts till sidröret och kärlet tempereras i ett
20°C vattenbad.
Efter utjämning av trycket genom tillfälligt
lossande av kvicksilvermanometern placeras tryckkärlet i
en skakapparat, karbidröret bryts sönder genom
nedskruvning av plungen, och kärlet skakas tills
trycket blivit konstant. Reaktionen tar vanligen 5—
10 min. Efter ny temperering i vattenbadet avläser
man trycket. Vattenmängden i provet erhålls
slutligen ur en kalibreringskurva, uppgjord för den
aktuella blandningen (S R M Ellis, R D Garbett &
H N Sadler i Industrial Chemist okt. 1959 s. 498—
500). SHl
Hårdlödning med het argon
Det är olämpligt att hårdlöda reaktiva metaller,
såsom uran och torium med acetylen-syrgaslåga
därför att metallerna lätt blir förorenade med syre,
kväve, koloxid och koldioxid från luften eller lågan.
Man har därför i Storbritannien konstruerat en
"brännare", i vilken en ström av argon upphettas
till mycket hög temperatur i en ljusbåge. Den ger
en fin stråle som upphettar arbetsstycket i en
skyddsatmosfär av argon. Gastemperaturen kan
regleras genom ändring av effekten till ljusbågen
(jfr Tekn. T. 1959 s. 322).
Argonbrämiaren kan också användas bl.a. för lokal
värmebehandling och avspänningsglödgning,
mjuk-glödgning av metaller vid bockning samt snabb
precisionsskärning av rostfritt stål (Atom jan. 1960
s. 4). SHl
Trietylendiamin som katalysator
Ehuru litet känd för bara några år sedan är
trietylendiamin, dvs. /,4-diazabicyklo(2,2,2) oktan, nu
tillgänglig i USA i kommersiell skala och med hög
renhetsgrad. Föreningen har hög smältpunkt (158°C)
och relativt låg kokpunkt (174°C). Dess struktur är
unik: två kväveatomer är sammanbundna med tre
etylengrupper till två ringar; molekylen blir
härigenom kompakt och symmetrisk.
Fastän trietylendiamin har stor kemisk reaktivitet
— den reagerar t.ex. med fenoler, olefinoxider,
peroxider och alkylhalogenider — är den mest
intressant som basisk katalysator bl.a. för omestring,
cyanoetylering, acetal-, aldol- och
acetättikester-kondensation samt för syntes av guanaminer av
dicyandiamid och nitriler. Som fri bas eller som
förening med sura ämnen, såsom fenoler och bisfenol
A, kan den användas som härdare för epoxihartser.
Trietylendiamins viktigaste användning i dag tycks
emellertid vara som effektiv katalysator vid
isocya-nats reaktion med hydroxylgrupper i organiska
föreningar och med vatten. Den förra reaktionen
ger kedjetillväxt och den senare hopkoppling av
existerande makromolekyler under utveckling av den
koldioxid som behövs för materialets uppblåsning
till skum.
Trietylendiamin är särskilt lämplig som
katalysator vid tillverkning av polyuretanskum (Tekn. T.
1954 s. 434) därför att den särskilt verksamt gynnar
diisocyanats reaktion med polyoler eller vatten,
varigenom bara litet katalysator behövs. Vidare
påskyndar den kedjetillväxten och
koldioxidutvecklingen i rätt proportion så att ett skum med god
struktur bildas. Många polyuretanskum har tillverkats
med trietylendiamin som katalysator, men det
viktigaste torde vara polyeterpolyuretanskum.
Vid användning av vanliga katalysatorer blir
reaktionsblandningens viskositet i början så låg att elt
stabilt skum inte bildas. Därför har man vanligen
gjort en förpolymer av tolylendiisocyanat och
poly-eter för att viskositeten skall bli tillräckligt hög när
förpolymeren blandas med katalysator, vatten och
erforderliga tillsatser. Vid användning av
trietylendiamin som katalysator behövs inte den tidsödande
framställningen av förpolymerer (A Farkas, G A
Mills, W E Erner & J B Maerker i Industrial &
Engineering Chemistry okt. 1959 s. 1299—1300).
SHl
I
nybyggen
15350 tdw bulklastfartyg för Kockums
M/S "Aleppo", fig. 1, levererades den 19 mars 1960
av Kockums Mek. Verkstads AB till det norskägda
Rederi AB Fraternitas, Göteborg. Fartyget är byggt
med helsvetsat skrov till högsta klass i Det Norske
Veritas och har huvuddimensionerna:
längd överallt ..................................................500’—3s/j" = 152,5 m
längd mellan perpendiklar ......................468’—0" = 142,6 m
mallad bredd ..................................................65’—0" = 19,81 m
mallat djup ......................................................40’—0" = 12,19 m
djupgående ......................................................28’—7’A" = 8,72 m
"Aleppo" är ett typiskt bulkfartyg men har även
egna lastnings- och lossningsanordningar. Det är
sålunda riggat med sex självstagande bompålar med
sammanlagt tio lastbommar. Varje bom betjänas av
en 5 t hydraulisk vinsch och en vajerdriven
toppvinsch.
Brygga, maskinrum och bostadsinredning är
förlagda akterut. Till skillnad från varvets tidigare
bulklastfartyg av "Cassiopeia"-typ har "Aleppo"
enkel bordläggning i sidorna. Lasten föres i fem
självtömmande lastrum, och barlasten fördelar sig
främst på vingtankar under däck samt dubbla
bottnen, vars tak är uppvinklat 45° bordvarts. De fem
lastluckorna är elektrohydraulisk! manövrerade
enligt varvets eget system. Samtliga luckor är
fyr-delade, och vid öppning dras två delar föröver och
två akteröver av två i vardera riktningen verkande
Fig. 1.
Bulklast-motorfartyget
"Aleppo", byggt
i Malmö.
558 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
