Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 20 - Nybyggen - »Draken» — första enhet i ny ubåtsserie, av N Lll - Andras erfarenheter - Anoder för elektrolytisk metallutfällning, av SHl - Lantmannabyggnader i USA, av B S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har i många fall ytterligare utvecklats. Styrningen
såväl i vertikal som horisontal led blir mer
avancerad än på någon föregående svensk ubåt och
medger alt fartyget manövreras så gott som automatiskt.
För personalens säkerhet är väl sörjt, och modern
utrustning har installerats, som medger säkrare fri
uppstigning från stora djup.
"Draken"- liksom "Hajen"-typens ubåtar skiljer sig
från våra under andra världskriget byggda ubåtar
genom att de är ett par hundra ton större, kan
dyka djupare, gör dubbelt så hög fart, är betydligt
mer motståndskraftiga mot sjunkbombsdetonationer
och kan medföra flera torpeder (enl. Kockums Mek.
Verkstads AB). N Lll
0 :•: andras erfarenheter
Anoder för elektrolytisk metallutfällning
Vid elektrolytisk utfällning av metaller förbises ofta
anodernas stora betydelse för ett gott resultat.
Undantar man felaktig rengöring av arbetsstyckena,
torde användning av dåligt fungerande anoder vara
den vanligaste orsaken till krångel vid elektrolytisk
metallutfällning. Vanligen skall anoden inte bara
leda strömmen utan också ersätta den ur
elektrolyten utfällda metallen. Den skall därför
lösas jämnt och med en hastighet, som är minst
lika med utfällningshastigheten under varierande
betingelser, och utan benägenhet för sönderfall,
polarisation eller passivering;
ha hög konduktivitet så att energiförlusten blir
liten;
ha hög renhetsgrad så att den inte förorenar
elektrolyten.
Det första villkoret kan uppfyllas bara genom val
av den anodtyp som är lämpligast för den aktuella
processen. Av särskild betydelse är härvid det sätt
varpå den tillverkats och värmebehandlats, men
också dess storlek och form inverkar på
utfällnings-resultatet. Värmebehandling kan påtagligt påverka
anodens löslighet.
Gjutna anoder tillverkas vanligen i kokiller; de blir
gärna grovkristalliniska ocli föga
korrosionsresistenta. Den grova strukturen gynnar i vissa fall
korngränskorrosion och partiellt sönderfall, men då
anodslammet blir grovkornigt, vållar det ofta
ganska litet besvär. Klotformiga eller ellipsoida anoder,
som används i ståltrådskorgar i cyanidelektrolyter,
är populära därför att de inte ger något skrot.
Valsade eller strängpressade anoder har en mycket
finkornigare struktur än gjutna. De har bättre
korrosionsresistens särskilt i mer aktiva elektrolyter.
De kan tillverkas i stora längder. Elektrolytiskt
utfällda anoder är renast, men deras användbarhet
begränsas genom ojämn struktur och ibland av stor
polarisationsbenägenhet. I alla händelser är en
exakt genomförd värmebehandling och glödgning
av stor vikt för deras rätta beteende.
Anodens form har ägnats stor uppmärksamhet, då
den direkt kan påverka anodarean och därmed
korrosionens jämnhet, den slutliga skrotförlusten,
avgången av gaser från ytan och benägenheten för
polarisation. Anoder med oval eller cirkulär
sektion, ibland med ribbor eller sandblästrad yta,
ersätter i stor utsträckning de tidigare använda plana
plåtremsorna.
Man fordrar numera i regel extremt hög renhet hos
anodmaterialet. Ibland är små tillsatser gynnsamma,
t.ex. kol och kisel i depolariserade nickelanoder,
och små halter av legeringsämnen kan användas för
ersättning av en viktig komponent i elektrolyten,
t.ex. fosfor i kopparanoder och kobolt i vissa
nickelanoder. I allmänhet har emellertid spårelement i
anoderna benägenhet att förorena elektrolyten eller
ge anodslam. Ofta minskar de anodens
ledningsförmåga.
Denna kan vara av betydelse inte bara genom att
en stor resistivitet hos anoden orsakar
energiförlust utan också genom att badets spridningsförmåga
kan påverkas. Det senare bör beaktas vid bestämning
av anodens optimala längd. Denna är vanligen några
centimeter mindre än katodens, men den måste
bestämmas empiriskt, om man fordrar största
jämnhet i utfällningens tjocklek.
Vid användning av inerta anoder kan dessas
resistivitet ibland utnyttjas för exakt reglering av t.ex.
den ström som når nedre ändan av ett rör som
beläggs på insidan. Detta möjliggörs genom
spänningsfallet längs anoden (D J Fishlock i Metal
Industry 2 okt. 1959 s. 162—166). SHl
Lantmannabyggnader i USA
Flera av de universitet som studerar
lantmannabyggnadernas problem i nordöstra delarna av USA
har försökt att få fram en universalbyggnad som
kan användas titi lösdrift — stall, maskinhus,
foderupplag — samt efter en enkel värmeisolering även
till svinhus eller hönshus.
Stommen till dessa byggnader består av stolpar
som sätts ned ca 1,5 m i marken. Om stolparna
tryckimpregneras anses livslängden kunna uppgå till
50 år. Avståndet mellan stolparna är normalt 4—
4,5 m.
Mellan stolparna byggs ett nätverk av sparrar och
åsar, på vilket takbeläggningen läggs. Då denna
takkonstruktion är virkeskrävande och stolparna
inne i byggnaden hindrar ett rationellt utnyttjande,
rekommenderar man numera spiklimmade
fribärande takstolar med spännvidder på 7—12 m.
Skarvplåtarna är av kryssfaner och limningen utförs med
kaseinlim. Prov på 7,2 m takstolar har visat att de
limmade takstolarna är dubbelt så starka som de
som hopfogas genom bultning och fyra gånger så
starka som de spikade. Taken täcks normalt med
förzinkad plåt, aluminium eller asbestcement. Den
förzinkade plåten skyddsbehandlas nästan aldrig.
Livslängden anses kunna uppgå till 15—20 år.
Försök med aluminiumbeklädd förzinkad plåt har
utförts. Samma material används även till
ytterväggarna, men där är väggar av plywood eller träpanel
även vanliga. Försök som har gjorts med
fenollim-mad kryssfaner anses ha visat, att detta är ett
lämpligt takmaterial.
Byggnader av betongelement anses även
ekonomiska. Elementen gjuts därvid på en golvplatta av
betong och resningen utförs med hjälp av gårdens
traktor. Försök har även utförts med byggnader av
ljusgenomsläpplig glasfiberarmerad plast.
I väggar som värmeisoleras sätts vanligen en
plastfolie på insidan som skydd mot fuktinträngning i
väggmaterialet. Fläktventilation används normalt
och då alltid mer än två fläktar. Om två fläktar
används är en dimensionerad för 25 %> och en för
75 fl/o av ventilationsmängden. Den mindre går stän-
560 TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
