- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
561

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 20 - Andras erfarenheter - Lantmannabyggnader i USA, av B S - Syntetfiber i maskinfilt, av SHl - Hindrande av porositet i aluminiumlegeringar, av SHl - Ogräsbekämparen 2,4-D, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

digt. Den större regleras med termostat. Friskluften
i stallet tas normalt från skullen genom en 25 mm
springa i anslutningen mellan vägg och tak. Fönstren
är dubbla. Den inre av rutorna är så lufttätt insatt
som möjligt och den yttre är insatt utan tätning
(R Henriksson i Särtryck och förhandsmeddelande
nr 56 (1959) från Statens Forskningsanstalt för
Lantmannabyggnader). B S

Syntetfibrer i maskinfilt

I Sverige används till maskinfilt, särskilt inom
pappersindustrin, utom naturfibrer vissa syntetfibrer,
nämligen Tacryl (svensk akrylfiber) och Terylene
(brittisk polyesterfiber) i torkfilt och nylon eller
Perlon (tysk nylon) som förstärkning i våtfilt.
Syntetfibrerna är dyrare än naturfibrerna och är
svårare att hantera vid filttillverkningen. För att det
skall löna sig att använda dem måste därför
syntetfiberfilten ha vissa fördelar framför
naturfiber-filten.

Torkfiltar förstörs inte på grund av dålig riv- eller
nötningshållfasthet hos fibern utan genom kemisk
nedbrytning, hydrolys. Detta gäller såväl naturfibrer
som polyester- och nylonfibrer, medan
akrylfibrer-na, som består av molekyler med en obruten
kol-kolkedja, normalt är resistenta. Vid prov på
nedbrytningen i 2 %> aluminiumsulfatlösning har
Tacryl-fibern visat sig vara resistent, medan övriga
undersökta fibrer bröts ned starkt. Även andra
akryl-fibrer än Tacryl kan vara resistenta. Sådana filtar
bör därför ha större livslängd än naturfiberfilter.

En orsak till kassering av torkfiltar kan vara
dimensionsändringar som uppstår genom inverkan av
värme och stark spänning av filten. De första
filtarna av såväl polyester- som Tacryl-fiber krympte
och vållade stort besvär vid många bruk. Genom
användning av en lämplig teknik vid
filttillverkningen undanröjdes denna nackdel hos polyesterfiltarna
för flera år sedan, och Tacryl-filtarna har på senare
tid förbättrats mycket.

Tacryl-filtar har visat sig gå mycket jämnt och kan
i detta hänseende jämföras med de bästa ullfiltarna.
Härigenom fordrar de liten tillsyn vilket är av
ekonomisk betydelse. Man har klagat på att andra
syntetfiberfiltar går sladdrigt och instabilt, men detta
har i många fall visat sig gälla bomullsfiltar,
förstärkta med syntetfibrer.

Friktionen mellan fibrerna betyder mycket för
filtens stabilitet vid gång och dess dimensionsstabilitet.
Syntetfibrer har i allmänhet en glatt yta, som ger
låg friktion, men Tacryl-fibern har ett veckat skinn,
delvis uppsprucket i fjäll, varigenom den ger ett
motstånd mot trådarnas skridning som är okänt hos
andra syntetfibrer.

Man har antagit att de icke hygroskopiska
syntetfiberfiltarna skulle ge en minskning av
ångförbrukningen vid torkning av papper. Detta torde vara det
viktigaste argumentet för användning av de relativt
dyra torkfiltarna av syntetfibrer, eftersom 10 °/o
minskning av ångförbrukningen betyder mer
ekonomiskt än en fördubbling av filtens livslängd.

Akryl- och polyesterfibrer är inte hygroskopiska,
men de förras porositet är större vilket kan bidra
till minskning av ångförbrukningen. Denna har ännu
inte mätts för Tacryl-filtar i praktisk drift, men
laboratorieundersökningar har visat att en lätt och
porös Tacryl-filt ger förvånansvärt låg
ångförbrukning vid jämförelse med filtar av ull, bomull och
polyesterfiber.

Det är viktigt för papperskvaliteten att torkningen
går jämnt så att torkrosor inte uppstår. Torkfiltens
förmåga att transportera fukt kan vara avgörande

för torkningens jämnhet. Vattnets rörlighet längs
fiberytorna är särskilt stor för Tacryl och andra
akrylfibrer, och man har också konstaterat jämnare
torkning tvärs över pappersbanan vid användning av
Tacryl- i stället för ullfiltar.

Väv av syntetfibrer får en mera utpräglad
trådstruktur hos ytan än t.ex. valkade ullfiltar. Därför
kan de, använda i första torkpartiet, markera
papperet. Denna olägenhet kan emellertid undanröjas
genom ruggning av filtytan. Både akryl- och
poly-esterfiltar kan ruggas, och de förra får härvid en
mycket slät yta. Utförs Tuggningen på rätt sätt, tovar
inte de fria fiberändarna ihop sig.

Hittills har nylon och Perlon använts som
förstärkning i våtfilt av ull, huvudsakligen för höjning av
filtens nötnings- och draghållfasthet. Vid försök
med pressfiltar av ull med 20 °/o Tacryl-fiber visade
sig dessa ha större livslängd än liknande
nylonför-stärkta ullfiltar. Orsaken härtill torde vara att
Tacryl-fibern har större spänst och ger större
friktion än nylonfibern varigenom filten förblir mera
porös. Vidare hindrar Tacryl-fibern ullens fortsatta
valkning starkare än någon annan hittills känd
syntetfiber (O Sundén i Svensk Papperstidning 30
sept. 1959 s. 656—660). SHI

Hindrande av porositet i aiuminiumlegeringar

Blåsbildning i aluminiumlegeringar, innehållande 0,1
—15 »/o Mg, under värmebehandling vid 205—400°C
kan enligt uppgift undvikas genom att man
upphettar legeringen i luft, innehållande 0,6—100 g/m3
vattenånga och minst 2,65 g/m3 bortrifluorid, bildad
genom sönderdelning av ammoniumfluoroborat. Man
kan också belägga arbetsstycket med ett organiskt
ammoniumfluoroborat som faller sönder vid
värmebehandlingstemperaturen och ger bortrifluorid.

För att bearbetade
aluminium-magnesiumlegeringar, t.ex. smiden, inte skall bli porösa vid
värmebehandlingen utsätts de först för en atmosfär
innehållande bortrifluorid, varvid bildas en ythinna som
hindrar upptagning av enatomigt väte.
Arbetsstycket upphettas sedan till över 400°C så länge att den
ockluderade gasen diffunderar ut i atmosfären. Det
bearbetas därefter för läkning av alla porer och
värmebehandlas slutligen (Light Metals okt. 1959
s. 232). SHI

Ogräsbekämparen 2,4-D

Tillverkningen av 2,4-D, dvs.
2,4-diklorofenoxiättik-syra, i USA under 1958 var visserligen ca 1 600 t
mindre än under toppåren 1955 och 1957 men
uppgick dock till 14 000 t. Bland ogräs- och
insektbe-kämpare är 2,4-D en av de mest använda. I
förbrukad mängd överträffas det bara av t.ex.
kopparsulfat, natriumklorat och DDT.

I dag används 2,4-D sällan som fri syra eller
natriumsalt. Omkring hälften förbrukas i form av
aminsalter och resten som estrar. De förra är mest
dimetylamin-, trimetylamin-, trietylamin- eller
di-etanolaminsalter, vilka är lättlösliga i vatten och
därför kan spridas i form av vattenlösningar.

Estrarna är däremot praktiskt taget olösliga i
vatten och används därför som oljelösning eller som
emulsion av en sådan i vatten innehållande ett
emulgeringsmedel. De är metyl-, etyl-, isopropyl-,
n-butyl- eller amylestrar. De svårflyktiga
preparaten, som får allt större användning är vanligen
butoxietyl-, butoxipropyl- el’er
butoxietoxipropyl-estrar. Dessa har fördelen att vara mindre farliga
vid sprutning nära nyttoväxter.

Vid framställning av 2,4-D bringas monoklorättik-

TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 20 561

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free