Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 21 - Nya material - Utskiljningshärdande austenitiskt stål, av SHl - Extra seg polyetenfolie, av SHl - Magnesiumlegeringar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya material
Utskiljningshärdande austenitiskt stål
Ett nytt material, som nu tillverkas industriellt i
USA, har fått betydande användning för gasturbiner
på grund av sina exceptionellt goda egenskaper för
vissa ändamål. Det kallas A-286 och är närmast ett
austenitiskt stål som gjorts utskiljningshärdande
genom tillsats av titan (jfr Tekn. T. 1959 s. 707, 756;
1960 s. 291). Dess nominella sammansättning är
< 0,08 »/o C, 1,6 °/o Mn, 0,65 °/o Si, 15,00 °/o Cr,
26,00 »/o Ni, 1,25 %> Mo, 2,10 «/o Ti, 0,30 «/o V, 0,20 %>
Al, 0,003 «/o B och resten järn.
Legeringen innehåller så mycket nickel att
auste-niten är stabil vid alla temperaturer; den
fasom-vandlas därför inte i fast tillstånd. Materialet har
utmärkt korrosionsmotstånd vid upp till 705°C i
alla slag av atmosfär som förekommer i gasturbiner.
Resistensen mot oxidation är tillfredsställande vid
upp till 815°C.
Stålet härdas genom utskiljning av Ni3Ti. Denna
fas bildas vid temperaturer under 900°C; om den
uppstått genom överåldring vid lägre temperatur,
löses den lätt genom upphettning till 925°C. Det
härdade materialet är stabilt, och dess hårdhet avtar
inte vid långvarig upphettning till högst 705°C.
Härdbarheten är starkt beroende av titanhalten
t.o.m. inom de föreskrivna gränserna 1,90—2,30 °/o
Ti. Då titan har stor affinitet till kol, syre och
kväve, måste man smälta och bearbeta legeringen
under betingelser som hindrar titanets reaktion med
dessa ämnen.
Man upplösningsbehandlar A-286 genom
upphettning 1 h till 980°C och kylning i olja. I detta
tillstånd har legeringen 63 kp/mm2 brottgräns, 21
kp/mm2 0,2-gräns och 40 °/o förlängning; den är då
tillräckligt duktil för formning och svetsning. Den
härdas genom upphettning 16 h till 720°C (tabell 1).
Härvid ökas materialets täthet med 0,6 °/o och man
måste därför ta hänsyn till en krympning av ca
1 mm per meter.
Det upplösningsbehandlade materialet kan lätt
kallformas och bearbetas med hårdmetallskär.
Liksom andra austenitiska legeringar hårdnar A-286
snabbt vid bearbetning, vilket vållar vissa
svårigheter. Materialet är svårt att svetsa och vissa
försiktighetsmått måste vidtas för att svetsarna inte
skall spricka.
Liksom många andra utskiljningshärdande lege-
Tabell 1. Högtemperaturegenskaper hos härdat A-286
Upplösnings- Provnings- Brottgräns 0,2-gräns
Förläng-behandladvid temperatur ning
°C CC kp/mm2 kp/mm3 °/e
900 540 91 68,5 16
900 650 78,5 70 23
900 705 66 62 20
■980 540 92 61 18
■980 650 72 61,5 13
■980 705 60 59 11
ringar har A-286 benägenhet för korngränskorrosion
vid betning med lösningar som förmår avlägsna
glödskalet. Det upplösningsbehandlade materialet
kan emellertid betas enligt en trestegsprocess,
bestående av oxidation i ett saltbad vid 480°C, 5 min
doppning i 20 "/o svavelsyra för neutralisering av
det alkaliska saltet och 20 min doppning i en 20°C
lösning hållande 35—40 »/o HNOs och 4 »/o HF (L J
Hull i Metal Progress dec. 1959 s. 76—80). SHl
Extra seg polyetenfolie
En amerikansk folie, klarare och starkare än andra
av samma material (jfr Tekn. T. 1960 s. 402), lär
erhållas av polymorf polyeten som till skillnad från
andra polyetentyper består av linjära och grenade
molekyler i reglerad blandning. Härigenom kan
man enligt uppgift reglera foliens kristallinitet vid
tillverkningen.
Den nya polyetenfolien sägs ha 10—15 B/o bättre
genomsynlighet än den vanliga, dvs. den är nästan
glasklar. Den har dock lika god hållfasthet som
den opaka polyetenfolien. Vid tillverkning av folie
av den nya polyetenen kan betingelserna varieras
inom vida gränser, medan man i vanliga fall måste
reglera dem noga för att få en folie med önskade
egenskaper (Chemical & Engineering News 1 febr.
1960 s. 38). SHl
Magnesiumlegeringar
En ny brittisk, bearbetad magnesiumlegering för hög
temperatur ZTY, innehåller 0,75 9/o Th, 0,5 %> Zn
och 0,6 o/o Zr. Den behöver inte värmebehandlas,
och den är billigare än andra magnesiumlegeringar
av samma typ (Tekn. T. 1954 s. 211; 1957 s. 422,
817; 1958 s. 850) på grund av dess låga toriumhalt.
Vid rumstemperatur är legeringens 0,1-gräns 13,4—
19,7 kp/mm2, dess brottgräns 23,6—28,4 kp/mm2 och
förlängning 10—20 %>. Vid upp till 160—170°C är
0,1-gränsen oförändrad och elasticitetsmodulen har
bara obetydligt fallit vid 240°C. Kryphållfastheten
vid kortvariga påkänningar lär vara utmärkt vid
upp till 350°C.
Legeringen bearbetas vid 350—400°C. Den kan
gas-bågsvetsas, och svetsarna behåller minst 85 ®/o av
sin hållfasthet vid förhöjd temperatur.
En ny brittisk magnesiumlegering för gjutning,
kallad MSR, innehåller 2,5 %> Ag, 2 °/o fraktionerade
lantanider och 0,6 °/o Zr (Tekn. T. 1959 s. 232). Den
är utskiljningshärdande och är tillgänglig i två
typer betecknade A och B. Dessa har olika stor
lantanidhalt och en minsta förlängning av 4 resp.
2 %>.
MSR har en 0,1-gräns på 15,8—21,2 kp/mm2, en
brottgräns på 24,4—29,2 kp/mm2 och en förlängning
på 2—10 »/o. Vid 0—250°C har MSR den högsta
0,1-gränsen av alla magnesiumlegeringar för
sand-gjutning, och dess elasticitetsmodul avtar minst med
stigande temperatur. Vidare har MSR vid 200°C
bättre kryphållfasthet vid kortvarig belastning än
någon annan magnesiumgjutlegering. Dess
kryphållfasthet är god även vid långvarig belastning,
och dess utmattningshållfasthet vid roterande
böjning är bättre än för någon annan
magnesiumgjutlegering.
Legeringen är stabil vid rumstemperatur men
överåldras sakta vid 200°C; efter 350 h vid denna
temperatur har dess 0,1-gräns fallit 20 °/o, men dess
brottgräns är nästan oförändrad. MSR har inte visat
någon benägenhet för spänningskorrosion. Man kan
lätt göra gastäta gjuten av MSR, och legeringen kan
gasbågsvetsas (Metallurgia nov. 1959 s. 224). SHl
582 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
