Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 22 - Nybyggen - Elfördelningssystem med god form, av Hugo Lindström - Finlands största ångkraftverk, av Wll - Avgiftningsanläggning för elektrolyseringsfabrik, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. Exempel
pä facettering i
hörn och fäst-
hållandena mellan höjd, bredd och djup var
fastlåst av konstruktiva skäl, men detaljbehandlingen av
hörnen, fastsättningsöronen, låshandtag, vred och
vridhandtag stod öppen för en formgivares
intentioner.
Av tillverkningstekniska skäl ville man göra
apparatlocken kupiga utåt. En sådan sak sknlle
emellertid ha gjort ett rätt oroligt intryck, varför
formgivaren försökte få teknikerna att prestera en
verktygsutformning som gav helt plana lock. Den saken
gick att ordna. För att förstärka intrycket av
tunn-het och planhet valde formgivaren sedan att arbeta
med mycket små radier i alla hörn som fick övergå
i nya plan — ett slags facettering. Han har varit
konsekvent; samma formspråk har kommit till
användning i hörnen, vid utformningen av fästöronen,
vreden och låshandtaget. Eventuellt kan man dock
säga, att just den sista detaljen avviker en aning
från det valda schemat, dess relativa mjukhet anger
en släktskap med Heribertssons
gatuarmaturform-givning.
Ett exempel på god detaljutformning är
Heribertssons placering av fästöronen i hörnen, fig. 2. Genom
att de börjar där hörnrundningen slutar har inga
störningar i helheten uppstått, utan i stället har han
Cyanidhalliqa vätskor
OPP- cell 1 Sura och alkaliska vätskor
pH cell 1
Fig. 1. Plan över avgiftningsanläggning för avloppsvatten från
elektrolytisk metallbeläggning.
fått fästena att bilda dekorativa element i ett
oupplösligt sammanhang med apparatlådan.
Det är glädjande när man som här kan konstatera,
att svensk industri använder sig av medveten
formgivning — och når resultat — på produkter som de
flesta människor skulle ha bedömt som så strängt
bundna till de tekniska kraven, att de betraktat dem
som "hopplösa" ur estetisk synpunkt.
Hugo Lindström
Finlands största ångkraftverk
1 Finland är nu över 40 %> av tillgänglig
vattenkraft utbyggd, och elförbrukningen ökar med ca
9 "/o per år. Emedan vattenkraften blir allt dyrare
att bygga ut, är det ekonomiskt att täcka en allt
större del av tillskottsbehovet med ångkraft i
kondensverk.
Landets hittills största ångkraftverk, som beräknas
tas i drift 1960, uppförs nu i Nådendal i närheten
av Äbo av det statliga kraftföretaget Imatran Voima.
I första utbyggnaden installeras ett 125 MW
aggregat. Kraftverket är främst avsett att täcka
energi-underskottet under vattenfattiga år och så
småningom kommer det även att behövas vid normala
år. Bränsleförbrukningen kommer då att bli av stor
betydelse, och anläggningen är konstruerad med
tanke på en god verkningsgrad.
Ångtrycket vid turbinens pådragsventil blir 180
kp/cm2 och ångtemperaturen 525°C. Ångpannan är
en Sulzer-panna med tvångsgenomströmning — den
avgjort största ångpannan i Finland med 47 m höjd
och 90 nr bottenyta. Angturbinaggregatet levereras
av AEG. Turbinen har tre cylindrar, en
högtryckscylinder, en kombinerad mellantrycks- och
lågtryckscylinder samt en lågtryckscylinder.
Ångpannan är avsedd för koleldning, och vid full
effekt blir kolförbrukningen ca 1 000 t/dygn. Kolet
lossas vid egen kaj med 10 m vattendjup.
Kraftverket kan även drivas med olja, men på grund av de
rådande låga kolprisen i Finland har man ännu ej
planerat att bygga något egentligt oljeupplag
(Mer-cator 18 mars 1960 s. 207). Wll
Avgiftningsanläggning för
elektrolyseringsfabrik
Av de kemikalier som förbrukas vid elektrolytisk
metallbeläggning går en del i utspädd form med
det från sköljkaren avrinnande vattnet, medan
huvuddelen finns kvar i koncentrerad form i de
förbrukade baden. Släpps detta avfall ut i en recipient
kan denna skadas mycket allvarligt genom
kemikaliernas giftverkan. Före utsläppet måste lösningarna
därför avgiftas.
Vid SAS:s jetmotorverkstad Lintaverken har man
nu en modern avgiftningsanläggning för 2 1/s
cyanid-haltigt vatten med i genomsnitt 10 mg/1 CN~ (högst
50 mg/1) och 8 1/s cyanidfritt vatten. Den kan
avverka högst 375 g/h CN~ och 20 mval/s syra.
Fordringarna på det från fabriken utsläppta vattnet är
högst 0,1 mg/1 CN", 10,0 mg/1 CNCT, 1,0 mg/1 Cu,
5,0 mg/1 Cr (som kromat) och 50,0 mg/1 eterlösliga
ämnen.
Avgiftningsanläggningen har två lika rännor
(fig. 1), den ena för cyanidhaltiga lösningar, den
andra för neutralisering av cyanidfria vätskor, samt
en sedimenteringsbassäng. Dessutom finns
utrymmen för alkalisering och klorering. Gängse metoder
för avgiftning tillämpas (Tekn. T. 1958 s. 519; 1959
s. 67).
Det cyanidhaltiga vattnet leds in i den vid rännans
inloppsända placerade reaktionsbrunnen, i vilken
TEKNISK TIDSKRIFT 19é0 H. 22 61 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
