Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Åskrisk och åskskydd, av Dietrich Müller-Hillebrand - Svensk järnhantering första kvartalet 1960 - Andras erfarenheter - Eloxering av aluminium i malonsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En förutsättning för ett effektivt åskskydd är,
att alla större metallföremål i ett hus är
anslutna till åskledaren. Föremål, som ej direkt
kan förbindas med åskledaren, såsom
elledningar eller telefon, ansluts antingen över
skyddsapparater eller över en förutbestämd
överslagssträcka. Ju mer metallföremål som
ansluts, desto mindre är risken för
sidur-laddningar. Nästan oberoende av
övergångsmotståndet mot jord är en åskledare, som
omfattar hela huset (fig. 11), nämligen taknocken,
gavlarna, de fyra yttre hörnen och basen.
Detta utförande med 6 mm2 koppartrådar
föreslogs av James Clerk Maxwell13 1876; denne var
tydligen mer än 80 år före sin tid.
Litteratur
1. Golde, R H: The frequency of occurence and the
distribution of lightning flashes to transmission lines. AIEE Träns.
64 (1945) s. 902.
2. Neumann, L: Die Berechnung des Blitzschlagrisikos aus
den Versicherungsstatistiken. 4. internationale
Blitzschutz-Konferenz 1956 Meran.
3. Müller-Hillebrand, D: Rückwärtiger Blitzeinschlug in
Iiäuscr und Energieumsatz im eingeengten Blitzkanal. ETZ-A
78 (1957) s. 548.
4. Norinder, H & Olssön, C E: Blixtströmmar i
lågspänningsanläggningar. Tekn. T. 74 (1944) s. 553.
5. Norinder, H & Salka, O: Klgdonograf för massmätningar
au överspänningar. Tekn. T. 85 (1955) s. 546.
6. Schmidt, H: Untersuchung der Wirtschaftlichkeit der
Blitzableiteranlagen an Weichdachgebäuden. Untersuchung der
Wirtschaftlichkeit der Blitzableiteranlagen an
landwirtschaft-lichen hartgedeckten Gebäuden mit massiven Wänden.
Deutsche öffentlich-rechtliche Versicherung Beiheft 1935 nr 1,
1937 nr 1.
7. Mosel, C: Btitzschläge und Gebäude-Blitzschutz. Bull.
SEV 31 (1940) h. 8.
8. Müller-Hillebrand, D: Åskans skadeverkningar.
Brandskydd 43 (1960) h. 4.
9. Hylthén-Cavallius, N & Stromberg, ä: Field
measure-ments of lightning currents. Elteknik 2 (1959) s. 109.
10. Mac Gann, G D: The measurement of lightning currents
in direct strokes. AIEE Träns. 63 (1944) s. 1157.
11. A method of estimating lightning performance of
transmission lines. Träns. AIEE 69 (1950) s. 1187.
12. Reynolds, S E & Neill, H \V: The distribution and
discharge of thunderstorm charge-centers. J. Meteorology 12
(1955) s. 1.
13. Maxwell, I C: Ön the protection of buildings from
lightning. Report of the British Association for the
Advance-ment of science. 1876 s. 43.
£ andras erfarenheter
Eioxering av aluminium i malonsyra
Vid eioxering av aluminium används mest
svavelsyra som elektrolyt, men oxalsyra, fosforsyra,
salpetersyra och kromsyra förekommer (Tekn. T. 1955
s. 56, 116). Vid en brittisk undersökning har man
emellertid nu funnit att en kall malonsyralösning
som elektrolyt kan ge oxidskikt med stor hårdhet
och utmärkt resistens mot korrosion.
De utförda försöken visar att det ytskikt, som
bildas vid anodoxidering av aluminium i en
vattenlösning, hållande 125 g/1 malonsyra, tycks bestå av
ett inre spärrskikt och ett relativt porfritt, yttre
oxidskikt. Vid låg temperatur och stor strömtäthet
kan kopparfria aluminiumlegeringar beläggas med
ett hårt oxidskikt; på legeringar, innehållande
koppar eller zink, blir skiktet mjukare.
Vid höjning av arbetstemperaturen kan
strömtätheten ökas, men den hastighet varmed oxidskiktet
byggs upp avtar. Samtidigt faller
begynnelsespänningen och spänningsökningen under eloxeringen.
Vid 1,3 A/dm2 strömtäthet och 70°C var
begynnelsespänningen 80 V, och man erhöll ett tjockare
spärrskikt än vid eioxering i oxalsyra vid 20°C.
Ytterskiktets porositet växer avsevärt med stigande
arbetstemperatur, vilket framgår av viktökningen
vid oxidskiktets tätning i kokande, destillerat
vatten. Vid arbetstemperaturer under 55°C blir
viktökningen emellertid sällan över 6 ®/o vid någon
strömtäthet.
Vid eioxering i malonsyra blir spärrskiktet
relativt tjockt och porantalet i ytskiktet relativt litet
(fig. 1); i stället blir porvidden relativt stor. Till
följd härav får aluminium, eloxerad i malonsyra,
relativt stor korrosionsresistens, bestämd som total
viktminskning, men relativt stor benägenhet för
Svensk järnhantering första kvartalet 1960.
Produktionen, jämförd med första kvartalet 1959,
visade en ökning för tackjärn från 357 000 till
405 000 t och för götstål från 726 000 till 859 000 t.
Sammanlagda produktionen av handelsfärdiga
stålprodukter inklusive ämnen ökade från 475 000 till
559 000 t eller med 84 000 t.
Exporten av järnmalm ökade från 2,7 till 4,4 Mt.
Exporten av handelsfärdiga stålprodukter inklusive
ämnen ökade från 94 000 till 118 000 t eller med
24 000 t.
Importen av tackjärn ökade från 24 000 till 52 000 t,
medan importen av smidesjärnsskrot minskade från
78 000 till 54 000 t. Totalimporten av handelsfärdiga
stålprodukter inklusive ämnen har ökat från 168 000
till 325 000 t, varav grov- och mediumplåt från
54 000 till 122 000 t.
Sysselsättningen var under första kvartalet 1960
god. Marknadsläget är i stort sett oförändrat (enl.
Järnverksföreningen). WS
Fig. 1. Schematiska skisser av oxidskikt erhållna
genom eioxering av aluminium. Spärrskiktet är
sektionerat.
Svavelsyra
5,2 • 103 porer/mm2
Oxalsyra
0,57 ■ 10s porer/mm2
Kromsyra
0,81 ■ 10s porer/mm2
ca 900 A
Malonsyra
ca 0,15 porer mm2
600 Å
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
