Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Våtkolning av torv, av Sven-Erik Hägglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försöksanläggningen
Den processteknik (fig. 5), som från början
valdes och som alltjämt tillämpas i sina
huvuddrag, består i:
uppgrävning av råtorv på mossen med
gräv-verk;
intransport till anläggningen med järnväg;
beredning av en pumpbar råtorvsuspension;
uppvärmning genom indirekt värmeväxling
mot filtrat av 100° C från avvattningssektionen;
vidare uppvärmning genom att ånga, erhållen
vid stegvis trycksänkning av våtkolad
torv-suspension, kondenseras i råtorvsuspensionen
i motström ("direkt värmeväxling");
uppvärmning till slutlig temperatur med
direktånga, samt våtkolning av torven under 30
min;
avvattning av den våtkolade suspensionen till
lägst 50 9o torrhalt i pressgodset.
I anslutning till processens huvudsteg ges i
det följande en kort redogörelse för resultaten
av forsknings- och utvecklingsarbetet samt
tekniska erfarenheter av den under mer än 1 000 h
drift slutligt utprovade apparaturen i
försöksanläggningen (fig. 6).
Upptagning och intransport
Ett grävverk av släpskoptyp har använts för
upptagning av torven. Det har visat sig arbeta
väl, även under svåra vinterförhållanden.
Rå-torven har transporterats till anläggningen i
rälsgående tippvagnar. Man har även försökt
att redan på mossen bereda en torvgröt, som
kan pumpas till anläggningen. Därvid har en
grävmaskin, apterad för djupgrävning, försetts
med en skopa med inbyggt lösaraggregat av
den tvp, som omnämns i fortsättningen.
Metoden torde vara lovande, speciellt vid
välhumi-fierade mossar samt då transportavståndet är
litet.
Beredning av torvsuspensionen
Med den angivna uppläggningen av processen
är en riktig beredning av torvsuspensionen av
vital betydelse för ekonomin. Det gäller att
framställa en suspension med så hög
torrsub-stanshalt som möjligt, men som dock ger ett
antagbart tryckfall vid pumpning genom
värmeväxlarna. Suspensionen måste dessutom
vara så behandlad, att igensättningar och nötning
i anläggningen undviks.
Ett stort antal apparattyper liar provats i
avsikt att finna ett driftsäkert aggregat, som
ger den önskade målningen med ett minimum
av energiinsats. En för defibrering av
cellulosamassa i hög koncentration konstruerad
hyd-rapulper har visat sig mest lämplig. Den är
okänslig för stenar, rötter o.d., vilka den också
avskiljer effektivt.
För undvikande av igensättningar i
anläggningen måste torvsuspensionen genom silning
befrias från längre rottrådar och fibrer.
Svårigheten har varit att finna en sil, som ej blir
igensatt med åtföljande kapacitetsminskning.
En högfrekvensvibrationssil av tyskt fabrikat
Fig. 2. AB Svensk Torvförädlings forskningslaboratorium i Lund.
har visat sig lösa detta problem. Denna sil,
som industriellt huvudsakligen använts som
förtjockare, har gjort det möjligt att av
låg-humifierad torv framställa en suspension för
våtkolning utan att ekonomin därvid
nämnvärt försämras.
Fig. 3. Modell av försöksanläggningen för våtkolning i Sösdala 1954;
fr.v.t.h. direkt värmeväxling och reaktion, indirekt värmeväxling och
råtorvberedning, avvattning.
Fig. 4. Modell av försöksanläggningen 1960; fabrikens olika delar har
samma placering som tidigare.
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
