Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 23 - Nya metoder - Utbytbara däckslitbanor, av EBr - Impregnering av grafit med metaller, av SHl - Smetfritt karbonpapper, av SHl - Pinensyra konkurrent till tvåbasiga organiska syror, av SHl - Framställning av etylbensen och styren, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Montering av separata
slitbaneringar.
Utbytbara däckslitbanor
På bilsalongen i Turin 1959 visades pneumatiska
bil-ringar, vilkas däck försetts med tre profilerade och
utbytbara slitbaneringar, som krängs över
däckstommens periferi (fig. 1). Dessa separata
slitbaneringar kan när de slitits ut eller skadats lätt bytas
mot nya (Genie Civil 15 jan. 1960 s. 43). EBr
Impregnering av grafit med metaller
I USA experimenterar man med metallimpregnering
av grafit vid flera företag. Sålunda behandlas grafit
i ett fall med titanånga, varvid man enligt uppgift
får ett material med grafitens
värmeledningsförmåga, som tål uppemot 1 100°C ocli har titans
korrosionsresistens mot t.ex. salpetersyra, svavelsyra
och våt, het klor. I ett annat fall sprutas titan direkt
på en fullständigt obehandlad grafityta.
Vidare impregneras grafitdelar, t.ex.
raketmun-stycken och värmeväxlare, genom införande av
titanånga i en vakuumkammare innehållande
upphettade grafitdelar. Metallen tränger in i
grafit-ytan och ger titankarbid. Processen kan regleras så
att ett tunt karbidlager bildas eller kan fortsättas
så att hela grafitstycket kommer att se ut som titan.
Med plasmastråle (Tekn. T. 1959 s. 53) kan man
anbringa volfram direkt på grafit, dvs. utan ett
dyrbart mellanskikt av t.ex. rheniuin. Enligt uppgift
tål det erhållna materialet en flamtemperatur på
ca 3 000°C och 35—70 kp/cnr tryck (Chemical
Engineering 28 dec. 1959 s. 24). SHl
Smetfritt karbonpapper
Ett amerikanskt karbonpapper ger enligt uppgift
smetfria genomslagskopior och kan användas upp
till 60 gånger. Dess färgande skikt består av
svamp-liknande vinylplast, vars celler är fyllda med en
flytande färg (fig. 1). När en skrivmaskinstyp
träffar papperet frigörs en del av färgen, och när
trycket upphör fylls de tömda cellerna med ny färg
från underliggande celler.
Vid tillverkningen av färgskiktet rörs
färglösningen in i en lösning av vinylplast. Härvid bildas en
mmu nnjtjnTTnTTT,
sorts vinylplastisol med vilken papperet beläggs i
en specialmaskin. Dessförinnan har papperet
belagts med ett limskikt som förmedlar plastens
bindning vid papperet. Plastisolens lösningsmedel
förångas i en luftström vid bestämd temperatur, och
efter torkningen beläggs papperet på baksidan ined
ett vinylplastskikt för att det inte skall rulla ihop
sig (Modern Plastics dec. 1959 s. 93). SHl
Pinensyra konkurrent till tvåbasiga
organiska syror
Genom oxidation av <x-pinen med ozon erhålls
pinensyra, 2,2-dimelyl-3-kai’boxicyklobutan-/-ät tiksyra,
med formeln
C(CH3)3
HOCOCH CHCHXOüll
Flytande färg
Plastsvamp
Fig. 1. Snitt
genom
smetfritt karbonpapper.
CH,
Den liar nu blivit en konkurrent till adipin-,
aze-lain- och pelargonsyrorna genom att man funnit
sätt att direkt förestra karbonsyragrupperna
selektivt och oberoende av varandra. På detta sätt kan
kommersiellt lovande monoestrar och blandestrar
framställas. Man kan även få inånga olika blandade
estrar och amider och polymerer av dessa.
Pinensyra tillverkas inte ännu kommersiellt, men
den kan bli ett billigt utgångsmaterial för
mjuk-ningsmedel och polymerer. Estrar, särskilt
dioktyl-estern, är t.ex. ett bra mjukningsmedel för
sampo-lymerisat av vinylklorid och vinylacetat, men de är
inte kombinerbara med polyvinylklorid, och estrar
av lägre alkoholer är för flyktiga. Hexyloktylestern
som nu kan erhållas enligt de selektiva
förestrings-metoderna bör emellertid kunna användas för båda
vinylplasterna.
Pinensyraetylenglykolpolymerer är föga tilltalande
glasartade material, vilkas molekyler har en
blandning av huvud-till-huvud- och
huvud-till-svans-konfiguration. Enligt de nya metoderna kan man
emellertid framställa polymerer med enbart
huvudtill-huvud- eller enbart
huvud-till-svans-konfigura-tion, och man är tämligen säker på att dessa
produkter är mera användbara än de tidigare kända
(Chemical & Engineering News 28 sept. 1959 s. 98).
SHl
Framställning av etylbensen och styren
Etylbensen tillverkas nu kommersiellt i USA genom
alkylering av bensen i närvaro av en ny fast
katalysator som består av fosforsyra på kiselgur. Den är
enligt uppgift relativt litet korrosiv och ger högt
utbyte av önskad produkt. Den skiljer sig från
tidigare använd katalysator av samma typ genom
fos-forsyra-kiselgurförhållandet och tillverkningssättet.
Som alkyleringsmedel används en gas,
innehållande 29 ®/o eten, varav 98,7 °/’o utnyttjas vid
alkyle-ringen. Katalysatorn gynnar i hög grad primär
alkylering av bensen, varför bara liten mängd
poly-merisationsprodukter bildas. Man får en produkt
som håller 99,9 vikt-°/o etylbensen. Dehydrering av
denna ger styren med 99,75—99,9 ®/o renhetsgrad.
Etenen erhålls genom ångkrackning av propen
och skils från den senare genom absorption och
avdrivning. Etenen och lättare gaser leds in i ren
bensen som löser etenen, och blandningen går till
katalysatorkärlet. När reaktionen gått till slut släpps
lätta gaser ut, och överskott på bensen återvinns
genom destillation. Härvid erhålls etylbensenen i
destillationsåterstoden. Denna destilleras, varvid ren
etylbensen tas ut som destillat, medan återstoden
TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 23 641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
