- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
678

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 25 - Andras erfarenheter - Syntetiska oljor för flygplansmotorer, av SHl - Framställning av europium och samarium, av SHl - Kärnenergiindustrins metalliska biprodukter, av SHl - Isbombardemang av jetplandetaljer, av Magnus Smedberg - Aktivering av kol med alkalimetaller, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tros till största delen bestå av neopentylglykolester.
Båda innehåller ett antioxidationsmedel för hög
temperatur, som uppges vara
5-etyl-10-10-difenyl-fenazasilan. Dessa oljor måste behålla önskad
viskositet vid upp till 205°C och skall tåla kortvarig
exponering i maskinen för 315—370°C under
oxiderande betingelser. De första syntetiska oljorna lål
150°C och kortvarig upphettning till 260—315°C.

De nya oljorna uppges kosta 75 $/gal (103 kr/1)
mot 3,50—4,00 $/gal (4,80-—5,50 kr/1) för diestrarna.
Bidragande till det höga priset på de nya oljorna
är antioxidationsmedlet, som kostar 200 $/lb (2 200
kr/kg); vid produktion i rimlig kommersiell skala
lär priset dock kunna sänkas till 5—10 $/lb (F Arne i
Chemical Engineering 25 jan. 1960 s. 62, 64, 66). SHI

Framställning av europium och samarium

De sällsynta jordartsmetallerna kan i regel
framställas genom reduktion av deras vattenfria klorider
eller fluorider med metaller. Undantag från denna
regel är europium, samarium och vtterbium som
bildar mycket stabila dilialogenider. De har emellertid
erhållits genom reduktion av oxiderna med lantan.

Vid en amerikansk undersökning har man nu
provat reduktion av europium- och saniariumoxid med
andra metaller. Metoden är byggd på förskjutning
åt höger av jämvikterna

Sm203 + 2M 2Sm + M203

Eu203 + 2M ^ 2Eu + M203
genom förångning av den önskade produkten. För
alt metoden skall lyckas fordras att den önskade
metallen har mycket högre ångtryck än sin oxid,
rcduklionsmetallen och dennas oxid.

Samarium och europium uppfyller det första
villkoret, och som reduktionsmetaller ifrågakommer
lantan, cerium, zirkonium ocli aluminium. Vid prov
med dessa reduktionsmedel har man funnit att
europium och samarium med hög renhetsgrad kan
erhållas genom reduktion av deras oxider med lantan
eller zirkonium. Både cerium och aluminium
reducerar visserligen oxiderna men har så högt
ångtryck att de förorenar produkten.

Genom reduktion med lantan kan europium
erhållas i utmärkt utbyte ocli med hög renhet vid
900°C, en temperatur som väl lämpar sig för
kommersiell tillverkning. Zirkonium är emellertid ett
mycket billigare reduktionsmedel och ger såväl
samarium som europium i gott utbyte vid 1 100—
1 200°C (T T Campbell i FE Block i Journal of
Metals nov. 1959 s. 744—746). SHI

Kärnenergiindustrins metalliska biprodukter

Vid upparbetning av förbrukade bränsleelement får
man som bekant ett avfall, bestående av
klyvningsprodukter som utgör en blandning av ett stort
antal element. Flera av dessa renframställs
numera, t.ex. cesium-137 (Tekn. T. 1959 s. 211). I USA
har teknetium varit tillgängligt i gramkvantiteter
och i Storbritannien har man nu isolerat 20 g av
denna metall som inte finns i naturen.

Den brittiska metoden för isolering av teknetium
består i dettas absorption med en jonbytare från
vilken det frigörs med stark salpetersyra. Det
erhållna eluatet indunstas och extraheras med
me-tyletylketon i vilken teknetiumsaltet löser sig.
Slutligen avdunstas lösningsmedlet. För att erhålla ca
20 g teknetium har man bearbetat mer än 100 t
klyvningsprodukter.

Protaktinium är ett sällsynt radioaktivt ämne som
står närmast före uran i periodiska systemet. Det

är en av niellanprodukterna vid urans radioaktiva
sönderfall och finns därför i uranmalmer i mycket
liten mängd. Fastän man länge vetat detta har man
inte lyckats isolera metallen i nämnvärd mängd.
Därför är den litet undersökt och av betydande
vetenskapligt och tekniskt intresse.

Britterna har någon tid sysslat ined utveckling av
en metod för isolering av protaktinium ur avfall
från uranproduktionen. Detla arbete har nu
resulterat i framställning av 100 g protaktinium ur nära
60 t avfall. Storbritannien förfogar härigenom över
största delen av världens lager av protaktinium
vars pris nu är ca 1 000 £/g (14 500 kr/g).

Vid extraktionen av protaktinium löstes avfallet
i salpetersyra varefter protaktiniet avlägsnades ur
lösningen på en utfälld bärare. Denna löstes i
klorvätesyra, och protaktinium extraherades ur
lösningen ined diisobutylketon. Efter upprepning
av-fällningen och extraktionen erhölls ett rent
protak-tiniumsalt.

Den vid uranproduktionen använda processen har
nu ändrats så att inget avfall, lämpligt för
isolering av protaktinium kommer alt framställas, man
får därför reda sig med den kvantitet som finns
(Atom jan. 1960 s. 5, 6). SHI

Isbombardemang av jetplandetaljer

Vid flygning med jetplan på höjder omkring 10 000
m och däröver kan planen utsättas för ganska
kraftiga bombardemang av iskristaller. Flertalet
jetflygplan både för militärt och civilt bruk är
utrustade med tryckkabin ocli luftkonditionering. I
övertryckssystemet ingår en turbokompressor, vars
turbinblad ansetts särskilt känsliga för
isbombarde-manget. För att i laboratorieskala kunna prova
tur-binbladen under förhållanden, liknande flygning på
stora höjder har Garett Corporations avdelning för
turbokompressorer (med leverans bl.a. till Boeing
707) byggt en försöksapparatur, i vilken man med
hjälp av tryckluft skjuter 20 mm iskulor med en
takt av en kula per minut mot de roterande
turbin-bladen. Iskulorna uppnår en hastighet av ca 200 m/s
just när de når fram till bladen (Compressed Air
Magaziiie april 1959 s. 28). Magnus Smedberg

Aktivering av kol med alkalimetaller

Man har funnit att aktivt kols adsorptionsförmåga
för gaser och vätskor kan ökas avsevärt genom
behandling med natrium eller kalium. Metallerna
ändrar inte kolets förmåga att adsorbera selektivt. Kolet
anses bestå av plana skikt av atomer mellan vilka
metallatomerna tränger in. Härigenom uppstår nya
porer och strukturen kommer att likna en
honungskakas. De nya ytor som uppstått medför en ökning
av adsorptionsförmåga!!.

De bästa separeringsresultaten liar erhållits med
kaliumbehandlat kol, troligen därför att
kaliumato-merna är större än liatriumatomerna. De första
försöken bestod i separering av
kväve-argonblandning-ar. Det alkaliaktiverade kolet adsorberade härvid
dubbelt så mycket kväve som det obehandlade.
Senare har man studerat vätskeblandningar, bl.a.
n-heptan-toluen och n-heptaii-di-ri-propylsulfid,
varvid man funnit en liknande ökning av kolets
adsorptionsförmåga genom behandling med alkalimetall.

Alkalimodifierat kol framställer man genom att
röra in kol i smält alkalimetall tills blandningen är
homogen. Man har på liknande sätt behandlat aktivt
kol med kaliumhydroxidlösning, men härigenom
minskas kolets adsorptionsförmåga (Chemical &
Engineering News 11 jan. 1960 s. 38). SHI

fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free