Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 26 - Andras erfarenheter - Stålhus och brandprovningar, av BS - Explosionsrisk vid framställning av kromsyraestrar, av U T—h - Vattenavsaltning genom zonfrysning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken säkerhetsfaktor som tillämpas. I USA räknas
stålkonstruktioner med minst tvåfaldig säkerhet,
räknat för sträckgränsen. I Sverige räknar man
normalt med säkerheten 1,5—1,85. I Tyskland är
säkerhetsfaktorn ännu lägre.
I Sverige försöker man för närvarande få fram
likartade bestämmelser. Innan man fastställer
temperaturkrav måste man emellertid övertyga sig om att
även förbindningar o.d. klarar ifrågavarande
temperatur. För närvarande håller man på att undersöka
t.ex. hur friktionsförbanden beter sig (H Lindqvist,
G Lönnborg & Göte Larsson vid Stockholms
Byggnadsförenings sammanträde i mars 1960). BS
Explosionsrisk vid framställning av
kromsyraestrar
Schmidt & Schmidbauer har meddelat att en
våldsam explosion inträffat när de i laboratorieskala
skulle framställa kromsyrametylsiloxanester. De
upphettade en blandning av 56 g rnetylpolysiloxan
med 74 g kromsyra långsamt från 25°C till 140°C.
Temperaturhöjningen tog 1 h och blandningen hölls
sedan vid 140°C under 25 min. Härvid inträffade
explosionen, som orsakade stora skador i
omgivningen. Explosion kan alltså inträffa även innan
esterns destillationstemperatur uppnåtts.
Man uppmanar därför till ett försiktigt umgänge med
kromsyra även vid rengöring av glasvaror, speciellt
om kromsyran hålles uppvärmd (F C Saunders i
Chemistry & Industry 7 maj 1960 s. 523). U T—h
Vattenavsaltning genom zonfrysning
Vid försök att avsalta vatten genom frysning har
man funnit att de erhållna iskristallerna är praktiskt
taget fria från salter men att salt innesluts mellan
kristallerna och saltvatten hänger fast vid dessa.
För lösning av problemet förefaller emellertid rening
genom zonsmältning lovande (Tekn. T. 1954 s. 375,
1013; 1955 s. 796, 1014; 1956 s. 591; 1958 s. 113).
Man har därför vid Battelle Memorial Institute
provat zonfrysning i laboratorieskala. Härvid har
man funnit att praktiskt taget ren, klar is kan
erhållas under noggrant reglerade betingelser som ger
stora, orienterade kristaller, beroende på att
kristal-lisationsprocessen störs så litet som möjligt. Den
fryshastighet, vid vilken klar is erhålls, avtar med
stigande saltkoncentration i vattnet och växer med
stigande omröringsintensitet.
Grun lig is består av relativt små kristaller och
saltinneslutningar. Den är av minst två typer. Den
ena bildas plötsligt över hela gränsytan mellan fast
och flytande fas, medan den andra utgör en kärna
i för övrigt klar is. Grumlig is uppstår när en
underkyld lösning stelnar, när den naturliga
kristalli-sationshastigheten överskrids och när de växande
kristallerna hindrar varandra.
Genom dragning av iskristaller ur vatten vid
fryspunkten har man funnit att klar is kan erhållas vid
låg dragningshastighet och låg saltkoncentration.
När någon av dessa faktorer ökas når man
emellertid en gräns över vilken bara grumlig is med
saltinneslutningar erhålls. För havsvatten (ca 30 g/1
salter) är den största dragningshastigheten 4 mm/h;
vid 7—10 g/1 salt är den 12,5 mm/h och vid ca 1 g/1
är den 23 mm/h, den största som kunde uppnås
med den tillämpade tekniken.
Vid zonfrysningsexperiment i ett eller två steg har
man erhållit mycket lovande resultat.
Tvåstegsför-söken tycks nära motsvara dragning av iskristaller.
För lösningarna med 3 och 30 g/1 salt i tabell 1 har
man använt fryshastigheter nära den gräns som er-
Avfall
Till kylsystemet
5—Avsaltat vatten
hållits vid dragningsförsöken; för lösningen med
15 g/1 har fryshastigheten avsevärt överstigit
gränsen. Av resultaten framgår att man genom
zonfrysning i två steg kan erhålla ett utmärkt vatten ur
havsvatten, t.ex. med 30 g/1 salter, vid en
fryshastighet av 3,8 mm/h.
Man har studerat två apparater för praktisk
till-lämpning av zonfrysning. Den billigaste av dessa
har beräknats ge avsaltat vatten till 0,25—0,7 ct/gal
(3,40—9,60 kr/ms) vid en produktion av 380 m3/dygn.
Apparaten (fig. 1) består av ett antal vertikala rör
i vilka zonfrysningen sker. Rören passerar genom
tätt sittande horisontella skivor av isolerande
material. Rummen mellan plattorna är över
automatiskt manövrerade ventiler förbundna med
kylsystemets kompressions- och expansionssida. Genom
programmering av ventilstyrningen kan mellanrummen
göras till smältzon, fryszon eller neutral zon i en
viss ordning.
Rörens nedre ändar doppar ned i en behållare med
avsaltat vatten. Saltvatten fylls i rören uppifrån,
och genom lämplig manipulering av ventilerna
bildas frys- och smältzoner som rör sig uppåt i rören.
När en isplugg erhållits i ett rörs nederända och
sedan flyttas uppåt släpps luft in under ispluggen.
Lufttillförseln avbryts vid en lämplig tidpunkt,
varefter iszonen vandrar uppåt, följd av ett luftfyllt
rum. Under detta fylls röret med avsaltat vatten
som vilar på nästa isplugg.
När en isplugg nått rörets topp smälts den, och
saltvatten släpps in tätt ovanför nästa isplugg. Den
koncentrerade saltlösningen spolas ut och förkastas,
varefter röret fylls med nytt saltvatten (R C Himes,
5 E Miller, W H Mink & H L Goering i Industrial
6 Engineering Chemistry nov. 1959 s. 1345—1348).
SHl
Tabell 1. Data från frysexperiment med mekanisk
omröring
Råvattnets salthalt g/1 [-Fryshastighet-] {+Frys- hastighet+} mm/h Avlägsnat salt •/.
Enstegs frysning .......... 0—20 12,5 99,5
0—20 25 95
0—20 100 90-60
20—30 12,5 97,5
20—30 25 >70
30—70 12,5 82
Tvåstegs frysning ........ 3 25 >99,9
15 19 90,7
30 3,8 >99,9
ca 30* 3,8 >99,9
Fig. 1. Apparat
för avsaltning
av vatten genom
zonfrysning.
Havsvatten
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
