Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 26 - Legeringstillsatser för rostfritt stål, av Gunnar Lindberg - Nybyggen - Induktionssmältugn för vakuum, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romangan affiné. Manganmetall började
tillverkas i större kvantiteter omkring år 1955 och
samtidigt sänktes dess pris radikalt. I dagens
läge kostar manganmetall ca 20 % mer än
ferromangan affiné räknat per viktenhet
mangan. Den tekniska fördelen med manganmetall
är framförallt dess renhet och särskilt dess
låga fosforhalt (0,005 %).
Ferromangan affiné håller vanligen 0,100—
0,200 % P och då ståltillverkarna oftast har
svårt att hålla stålets fosforhalt under
föreskriven gräns, är det givetvis betydelsefullt att man
har tillgång till en manganlegering med låg
fosforhalt för stålkvaliteter med hög
manganhalt och då speciellt för de
mangan-kväve-legerade stålen. Kolhalten är även något lägre
i manganmetall än i ferromangan, men detta
är inte av lika stor betydelse. I regel glödgar
man manganmetallen efter elektrolysen för att
avlägsna det väte som ingår i alla elektrolytiskt
utfällda metaller.
Ferrotitan saluförs numera dels som
30-pro-centig legering, dels som 70-procentigt,
eutek-tiskt ferrotitan. Det senare tillverkas dels
genom vakuumsmältning, dels genom smältning
under skyddsgasatmosfär. Bägge typerna
framställer man av titanskrot eller av sekunda
titan-svamp.
Den vakuumsmälta typen är ur alla
synpunkter bäst, men den är så väsentligt mycket
dyrare än den andra att den endast fått
begränsad användning.
Den skyddsgassmälta legeringen har däremot
ofta hög vätehalt, som härrör från
utgångsmaterialet. Aluminotermiskt 40-procentigt
ferrotitan har helt försvunnit ur marknaden sedan
det visat sig att den 30-procentiga legeringen
ger betydligt bättre och jämnare utbyten.
Många stålverk har försökt använda
titanskrot direkt i stålugnarna, men de flesta har
misslyckats därmed på grund av att den
häftiga reaktionen vid tillsättningen ger ett lågt
och ojämnt utbyte. Vid något verk har man
dock trots detta ansett det lönande att övergå
till att använda titanskrot i stället för
ferrotitan.
Titanstabiliserat rostfritt stål har i Sverige
tillverkats i mycket stor omfattning under de
sista åren, medan tillverkningen av de
niob-stabiliserade stålen inte alls ökat i samma takt.
I både Tyskland och USA är visserligen
mängden titanlegerat stål fortfarande ungefär
dubbelt så stor som mängden nioblegerat, men
skillnaden minskar år från år. I Sverige har
tendensen varit den motsatta.
Slutord
Utöver de nämnda legeringsmetallerna finns
det många andra som används för tillverkning
av rostfritt stål. Då det här inte kommit några
väsentliga nyheter, förbigås de i denna
översikt som mer varit inriktad på att belysa de
förändringar, som skett under de sista åren
eller kan väntas komma, än att ge en
fullständig beskrivning av dagens praxis.
I
nybyggen
Induktionssmältugn för vakuum
För ett amerikanskt företag har Asea konstruerat
en induktionssmältugn för vakuum, vilken i sitt
slag uppges vara den största i världen. Den kan
ta en charge på 2,2 t, och göt på 0,1—2,2 t kan
tillverkas i den. Både formar och tapplåda kan
svängas utifrån under gjutningen.
Ugnen är delad i tre kamrar: en för satsning, en
för smältning och en för gjutning. Härigenom kan
man gjuta halvkontinuerligt. Kamrarna skils från
varandra av två 750 mm vakuumventiler. Vid
gjutningen rinner metallen från degeln i en ränna till
lapplådan i gjutkammaren (fig. 1 och 2). Då rännan
är flyttbar kan ventilen mellan smält- och
gjutkammaren stängas när som helst under smältningen så
att göten kan tas ut.
Ugnen chargeras till ca 60 %> genom topplocket och
därefter genom de två vertikala, cylindriska
behållarna bakom smältkammaren. Från behållarna
malas chargen in i degeln med en skruvtransportör.
Man kan chargera från nickelgranuler till skrotade
sjunkhuvuden. Vid gjutningen tippas hela
smält-kammaren tillsammans med satsningskammaren.
Detta har givetvis ställt stora fordringar på
konstruktionen av de vridbara tätningarna mellan smält-
Fig. 1. Vakuuminduktionsugn för 2,2 t charge; i förgrunden
gjutkammaren, bakom denna ugns- och satsningskamrarna, längst bort
pumpsystemet.
fi^O TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
