Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 30 - Makroklimat och mikroklimat, av Gunnar Pleijel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5.
Solstrålningen värmer
marken, luften
värms, stiger
uppåt, utvidgas
och avkyls,
varvid vattenångan
kondenseras till
moln, som
minskar
strålningen.
värmning sker en vattenavdunstning och till
denna bidrar även vegetationens
vattenavgivning. Då luften värms, kan den ta upp större
mängder vattenånga. När luften sedan stiger,
utvidgas den vid det lägre lufttrycket på högre
höjder, och genom utvidgningen avkyls den,
och vattenångan utfaller i form av moln.
Sålunda tilltar ofta molnigheten fram mot
middagstiden, något som kan avläsas ur
molnighetsstatistiken. Lufttemperaturen uppvisar
också en daglig periodicitet som överensstämmer
med strålningens, men med en eftersläpning av
en eller ett par timmar, fig. 6.
Även strålningens årliga period följs av
temperaturen med en eftersläpning av ungefär en
månad. På grund av Sveriges fördelaktiga
geografiska läge, som gynnar värmetransporten
från söder, är lufttemperaturen hög, om man
jämför med andra trakter på jorden på samma
breddgrad, fig. 7. Medeltemperaturen under
sommaren är rätt lika i norr och söder med
värden på +15 resp. +18°C. Under vintern
däremot är skillnaden större. Då sjunker
temperaturen i norr till omkring -—10°C medan
den i söder knappt nedgår till 0°C. Den låga
temperaturen i norr sammanhänger med att vi
där har ett snötäcke under mer än halva året
och sjöarna är isbelagda under samma tid.
Snötäcket verkar isolerande, så att värmen
underifrån inte kan tränga upp. Både snön och
isen reflekterar huvudparten av strålningen,
som sålunda inte får tillfälle att värma upp
luften. Å andra sidan ger snöns reflexion vissa
fördelar ur byggklimatisk synpunkt i det att
strålningen mot vertikala ytor förstärks. Snön
kan även användas som isolationsmaterial i
samband med byggnaderna.
Vind
Vinden är en av de mest verksamma klimatiska
faktorerna. Dess rörelser orsakas till största
delen av strålningen och själv återverkar den
på strålningen genom molnbildning. Men även
i sig själv har den klimatisk betydelse. När
vinden rör sig utefter en kall yta avger den
värme och eventuellt även fuktighet, när den rör
sig utefter en varm yta upptar den värme och
fuktighet. Ju större hastigheten är, desto
starkare blir värmeöverföringen och
fuktighetsutbytet. Vindens styrka anges genom dess
hastighet. En måttlig vindhastighet är 6 m/s, går den
ned till 3 m/s talar man om svag vind, stiger
den till 10 m/s talar man om frisk vind. Storm
innebär vindhastigheter på ca 25 m/s. De
största i Sverige uppmätta vindstyrkorna är
ca 40 m/s. Dessa har uppmätts i fjällen och vid
kusten. I landet i övrigt verkar topografin och
vegetationen dämpande på vinden, och den når
maximalt ca 20 m/s vid marken. Denna
friktion mot marken gör att vindhastigheten
stiger med höjden över marken. På 30 m höjd
är hastigheten ungefär 50 %> större än vid
marken.
Mikroklimat
Mikroklimatet karaktäriseras av större eller
mindre lokala avvikelser från makroklimatet.
Dessa avvikelser kan gälla ett mindre område,
ett samhälle eller en stad, men de kan också
gälla den enskilda byggnaden. De kan bero på
topografin, fördelningen av land och vatten,
vegetationen och även på den inverkan som
byggnadsverksamheten har på klimatet.
Vad först strålningen beträffar så ger de
meteorologiska studierna vanligen endast
instrålningen på horisontalplanet vid fri horisont och
vid rådande molnighet. Även sådana
registreringar är ännu rätt fåtaliga, och resultaten kan
därför icke sägas gälla som medelvärden för
något större område, snarare är de
mikroklimatiska och gäller endast för den plats där de
erhållits med alla de lokala faktorer som är
karaktäristiska för denna plats.
Om man studerar dessa faktorer samtidigt
som registreringarna äger rum kan man genom
analys särskilja vad som är rent lokalt och
vad som är mer allmängiltigt. På detta sätt
erhålls de grundfaktorer varav strålningen är
sammansatt. Grundfaktorerna kan sedan använ-
Fig. 7. Normaltemperaturens
ärliga variationer pä olika
breddgrader i Sverige (enl. Ångström).
Fig. 8.
Solbestrålning av fasader i
Göteborg vid
rådande molnighet.
M/n1 rmoMj
60
ra
40
so
20
10
o
Fig. 6. Temperaturens dagliga
variationer vid olika årstider
i Stockholm (enl. Ångström).
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
