Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 30 - Plasttätning av betong, av Nils O Lidin och Åke Calminder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beständighet, såvitt nu kan bedömas, god, om
materialen används under lämpliga
arbetsbetingelser. Provning av åldringsbeständigheten
pågår, och de praktiska erfarenheter, som
gjorts framför allt med härdplasterna, tyder på
att man har rätt att vänta lika goda
åldringsegenskaper för flera av plasterna som för
byggnadsmaterial i allmänhet. För exempelvis
poly-ester har man erfarenhet av användning av
denna plast tillsammans med bensin,
åtminstone från omkring 1942. Av epoxiplasten, som
kom i marknaden omkring 1948, kan man
vänta en ännu bättre åldringsbeständighet.
Tätningsskiktet för cisterner görs vanligtvis
med ett skikt glasfiberväv, vilket med en
normal vävtyp ger en tjocklek om ca 1 mm. Dess
uppbyggnad kan lämpligen avslutas genom
påsprutning av ett eller två tunna lackskikt, så
att en säker försegling av ytan erhålles. Ett
sådant utförande av tätningsskiktet i bottnen av
en cistern är tillräckligt för att man skall våga
gå på golvet och rengöra det med icke alltför
skarpeggade eller hårda skyfflar eller andra
verktyg. Plastens temperaturbeständighet
tilllåter även rengöring av en cistern med
hetvat-tenspolning eller ånga.
Ett fackmässigt utfört arbete enligt angivna
riktlinjer ger ett tätningsskikt, som
tillfredsställer flertalet av de tekniska krav man
rimligen kan ställa på en cisterntätning.
Cisternkonstruktioner
Betongcisterner, avsedda för tätning med plast,
utförs med fördel glidformsgjutna. Mindre
cisterner utformas då lämpligen höga och smala,
så att fördelarna med glidformsgjutningen i
möjligaste mån kan utnyttjas. Vid större
cisterner måste man, med hänsyn till de stora
ringspänningar som uppkommer, minska
förhållandet mellan höjd och bredd.
Generellt utförs en betongcistern lämpligen
med en horisontell bottenplatta på sandbädd
eller eventuellt direkt på avsprängd bergbotten.
Mellan bottenplatta och vägg görs en glidfog
och för tätningsskiktet av plast görs en
avrundad utfvllning vid hörnet. Cisterntaket kan
göras endera på konventionellt sätt med fackverk
och plåt eller, vilket ger en mera enhetlig
konstruktion, som ett skalkupoltak av betong med
förankringsring på väggarna. Taket gjutes vid
marken och höjs sedan med lyftarna för
glidformen.
Konstruktioner för upptagande av manhål i
cisternväggarna är utarbetade. Förankringen
av plasten vid manliål och genomföringar
måste ägnas speciell uppmärksamhet.
Besläktade användningsområden
Det ligger nära till hands att tänka sig andra
tillämpningar av de angivna
skiktkonstruktionerna. Ett exempel är tätningar mot
grundvatten. På grund av epoxiplastens exceptionellt
goda vidhäftning även på fuktiga material kan
man täta på luftsidan av byggnadskonstruktio-
ner, mot både betong och icke alltför sprickiga
bergytor. Härvid arbetas plasten kraftigt ned,
så att den häftar vid ytan under det att
vattentrycket avlastas med kanyler, som borras in i
underlaget, exempelvis utefter en läckande
spricka.
Över sprickor och hål läggs sedan
glasfiber-väv, som förimpregnerats med plasten. När
denna härdat, kan kanylerna tas ut och hålen
tätas. Metoden har med framgång tillämpats för
tätning av källare och försöksmässigt för
tätning av luftsidan på dammar.
Ett mycket intressant försök att täta
dammdäck med skikt av i det föregående beskriven
konstruktion med bindeskikt har utförts av K.
Vattenfallsstyrelsen på serievalvdammen vid
Suorva. Här används ett mycket kraftigt skikt
av glasfiberarmerad epoxiplast. Tätningsskiktet
utförs med tre lager av kraftig glasfiberväv.
Försöket avser främst att klarlägga hur en
sådan konstruktion och speciellt bindeskiktet
uppför sig i praktiken, speciellt vid den stränga
kyla, som kan råda vid dammen. Däremot
behöver man icke befara någon nämnvärd
påverkan av is, vatten, luft eller ljus. För att ge
en uppfattning om skiktets styrka kan nämnas,
att man nätt och jämnt kan få hål på ett sådant
skikt genom att stöta en välspetsad båtshake
med kraft mot skiktet.
Man har all anledning att vänta, att
tätningsskikt av glasfiberarmerad plast om några år
kommer att användas i stor utsträckning för
dammkonstruktioner, dels för reparation av
äldre läckande dammar, dels vid
nykonstruktioner. Metoden lämpar sig då även för tätning
av fogar mellan berg och betonggjutningar samt
omkring dem. Tätningsmetoden används nu
rutinmässigt för reparation av läckande fogar
i byggnadsverk och för tätning av betongytor
i cisterner av skilda slag.
Detta var endast några få exempel på möjliga
och lämpliga användningsområden för plaster.
På grund av dessas enorma mångsidighet vid
användningen har byggnadsteknikerna fått
möjlighet att själva enkelt och ekonomiskt
åstadkomma lösningar på många svåra
fog-nings- och tätningsproblem.
Ekonomi
Plasterna är relativt nya och på grund av
plastindustrins mycket snabba expansion, befinner
sig materialpriserna i en ständig nedåtgång.
Vissa plaster är dock fortfarande så dyra, att
de har svårt att konkurrera med övriga
byggnadsmaterial. Detta gör att
anläggningskostnaden för plastkonstruktioner i vissa fall kan
bedömas bli hög.
I förbigående kan nämnas att polyester i
tonposter kostar ca 5 kr/kg, epoxiplast 12—18
kr/kg och glasfiberväv ca 15 kr/kg. Speciellt
för epoxiplast är priset på nedåtgående.
Arbetskostnaderna beror givetvis i stor
utsträckning på arbetsobjektets storlek. Då höga krav
ställs, är det lämpligare med tidlönsersättning
än ackordsersättning för arbetet.
782 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
