Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 31 - Industritransformatorer, av Bror Sollergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. 500 kVA
ciskareltransf
ormator, tillverkad för Asea,
Ludvika.
len enligt tabellen för att ekonomisk balans
skall erhållas med resp.
jämförelsetransformator.
Det är intressant att se att vid värderingen av
tomgångsförlusterna P0 = 3 000 kr/kW och
belastningsförlusterna Pk = 1 000 kr/kW är det
praktiskt taget likgiltigt hur transformatorn
dimensioneras. En 28 % dyrare transformator
med medelinduktion i kärnan och extremt låg
strömtäthet i lindningarna ger precis samma
ekonomiska resultat som
referenstransformatorn. Hela variationsområdet för procenttalet
p ligger mellan + 2 % och —4 %.
Om vi beslutar oss för att göra en
standard-serie industritransformatorer, som är optimalt
dimensionerade för de nämnda
förlustvärderingarna, skall vi tydligen välja induktionen
B2 (ca 16 200 gauss) och en strömtäthet S2 eller
Ss (2,0—2,4 A/mm2). Låt oss välja det
billigaste utförandet, alltså den högre strömtätheten
Sa. Vi finner då om vi bortser från skillnader
mindre än omkring pius och minus ett par
procent, att denna transformator är optimalt
dimensionerad för tomgångsförlustvärderingar
mellan 1 500 och 4 500 kr/kW och
belastnings-förlustvärderingar 750—1 000 kr/kW med
relativt obetydlig försämring även för 1 500 kr/kW.
I praktiken måste självfallet dessutom hänsyn
tagas till att skräddarsydda transformatorer
inom detta område blir åtskilligt dyrare än
standardiserade typer, vartill ingen hänsyn
tagits vid utarbetandet av tabellen. Det är därför
ganska meningslöst att specialräkna.
Problemets kärna är endast att man bestämmer sig
för förlustvärderingar som i genomsnitt är
hyggliga medelvärden för olika typer av
industrier, t.ex. 3 000—4 000 kr/kW för
tom-gångsförluster och 1 000 kr/kW för
belastningsförlusterna. Om någon anser att
belastningsförlusterna för t.ex. en industri med
kontinuerlig drift måste värderas väsentligt högre är det
som regel ekonomiskt att välja en större
transformator än den som man först har kalkylerat
med.
Transformatorer med obrännbar olja
Bland olika alternativ för oljeisolerade
transformatorer för inomhusinstallationer skall först
behandlas specialutföranden med den normala
transformatoroljan ersatt av "obrännbar" olja.
Den kemiska sammansättningen för dylika
oljor är tämligen enhetlig (klorerade difenyler).
Fabrikanterna använder dock olika namn
såsom Pyranol, Clophén osv. Det neutrala
amerikanska namnet är askarel, som kan duga även
på svenska. Askarel är en obrännbar vätska
och borde alltså vara idealisk som
transformatorolja, i all synnerhet som dess dielektriska
hållfasthet, viskositet m.m. är jämförbara med
motsvarande egenskaper för normal
transformatorolja. Det är vidlyftigare att redogöra för
nackdelarna, och beträffande dessa går
åsikterna självfallet också isär en hel del. Rent
objektivt kan dock åtminstone följande konstateras:
Askarel är dyr; ca 4,50 kr/1 (täthet 1,55), vilket
gör att priset för transformatorn enbart av den
anledningen ökar med nära 25 % jämfört med
normal oljeisolerad transformator.
Transformatorerna måste också byggas på ett
speciellt sätt och detta av flera skäl, vilket ökar
priset ytterligare. Många fabrikanter har
bittert fått ångra, att de inte varit tillräckligt
omsorgsfulla vid materialvalet. Askarel är ett
kraftigt lösningsmedel, och det är absolut
nödvändigt att undersöka hur vartenda material som
ingår uthärdar askarelen och tvärtom. Dessa
problem är dock lösbara, men ingalunda enkla.
Askareltransformatorerna bör utföras
hermetiskt slutna och med en explosionsventil av
komplicerat slag, som efter sin funktion helst
sluter igen. På grund av den tunga vätskan och
det hermetiskt slutna utförandet får man en
tung och dyr lådkonstruktion. Sedan man har
vidtagit alla försiktighetsåtgärder erhålles till
slut en funktionsduglig transformator, vars pris
kan beräknas till 135—140 % av en
oljeisolerad transformators. Detta förutsätter dock att
det finns en marknad för inte alltför få
transformatorer av detta slag, annars går priset upp
ytterligare.
Aseas egen erfarenhet av
askareltransformato-rer är starkt begränsad rent praktiskt; förutom
noggranna materialundersökningar har endast
gjorts en enda 500 kVA transformator i
Ludvika och för säkerhets skull har man ställt upp
den utomhus, fig. 8. Den har expansionskärl,
men detta är hermetiskt slutet och blir därför
drygt dubbelt så stort som normalt. På grund
av utomhusuppställningen har man avstått från
den speciella explosionsventilen, men
transformatorn är försedd med en tryckvakt.
Förutsatt att materialvalet är
tillfredsställande synes det inte vara någon tvekan om att
askareltransformatorer kan göras lika
driftsäkra som normala oljeisolerade. I de länder där
dessa transformatorer har fått praktisk
användning (t.ex. USA, Frankrike, Tyskland) tillåts
uppställning inomhus utan några alltför
vidlyftiga säkerhetsbestämmelser.
Om vid fel på en askareltransformator skulle
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 801
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
