Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 31 - Den säkraste industrin — kärnkraftindustrin, av Irina Schaub - Skäl mot ett brittiskt rymdprogram, av GAH - Stockholms vattenförbrukning 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggning i Saclay arbetar två
tungvattensreak-torer avsedda för forskning, EL-2 och EL-3.
Båda har råkat ut för smärre tillbud till följd
av defekta bränsleelement, varvid en del
gasformiga klyvningsprodukter har trängt ut i
atmosfären. Jonbytarsystemet för rening av det
tunga vattnet möjliggjorde emellertid ett
återförande av reaktorerna i arbetsdugligt skick
på relativt kort tid.
Finansiella förluster orsakades som vid Chalk
River av reaktorernas stilleståndstid och
långvarig sanering av reaktorrummen. Smärre
skador på bränsleelement förekommer i reaktorer
med naturligt eller låganrikat uran på grund av
den stora mängden bränsle i reaktorhärdarna.
I tungvattensreaktorer föreligger också faran
av uran-vatten-reaktioner som kan leda till
explosionsartad bränsleelementskada och
allvarlig nedsmittning av härden och vattnet. I
motsats till förut nämnda reaktorer har
reaktorn Dido-Pluto med höganrikat bränsle såvitt
hittills är känt inte vållat några besvär.
I slutet av 1955 beslöt man vid Argonne att
utsträcka användbarheten hos den
experimentella avelsreaktorn EBR-1, som redan fullbordat
sitt planerade program, genom att göra några
experiment med överbelastning. Detta innebar
att reaktorn skulle arbeta utan kylning under
korta tidsperioder samt medförde att
bränsletemperaturen höjdes till 500—600°C.
Kontrollsystemet, som inte var avsett för dylika försök,
lämnades i huvudsak oförändrat.
Överbelastningsprovet skulle kontrolleras av
två personer, varav den ene observerade
instrumenten och den andre skötte regler- och
säkerhetsstavarna. På grund av ett
missförstånd försökte den senare att använda
regler-stavarna för finreglering i stället för att
nödstoppa reaktorn när order gavs att avbryta
provet. Efter ett dröjsmål på två sekunder
anbefallde både den förste operatören och de
automatiska instrumenten avstängning. Då hade
emellertid bränsleelementen redan smält. Små
mängder av radioaktivt material trängde ut;
för övrigt märktes inga tecken på att reaktorn
hade förstörts.
Utsläpp av radioaktiva substanser
Utsläpp av radioaktiva substanser kan få
långvariga genetiska effekter, omöjliga att
omedelbart konstatera. Förutom explosioner i
reaktoranläggningar och kontrollerade utsläpp av
radioaktiva avfallsämnen har hittills inga
allvarligare fall av besmittning av större
befolkningsgrupper förekommit. Spridning av
radioaktivitet omkring reaktorområdet
konstaterades dock både vid Windscale- och
NRX-olyc-korna. Vid åtskilliga tillfällen har radioaktiva
utsläpp från kemiska anläggningar
konstaterats. Dussintals icke rapporterade mindre
tillbud måste ha förekommit.
Vid Oak Ridge avstannade produktionen i tre
anläggningar efter en kemisk explosion i en av
de "heta" cellerna i försöksanläggningen
Tho-rex, avsedd för behandling av bestrålat bränsle
i plutoniumåtervinningsanläggningen. Olyckan
inträffade efter fullbordan av en
produktionscykel. Cellen rengjordes med ett kemiskt
lösningsmedel, vilket av okänd anledning
exploderade, sprängde bort celldörren och spred
radioaktivt material över en area på 16 000 m2.
Uppskattningsvis 600 mg plutonium föll ut i
cellens omedelbara närhet. Detta område är
tillsvidare otillgängligt för sanering på grund
av den intensiva gammastrålningen. För övrigt
tog saneringen 2,5 månader och kostade
300 000 $. Omkring 90 m vägbana måste
ersättas, taket på en byggnad måste besprutas
med tjära, väggar tvättades och ommålades,
och ett område på 500 m2 måste läggas om. Den
förstörda utrustningen värderades till 10 000 .$.
Ett omfattande undersökningsprogram
igångsattes för att bestämma den stråldos som
personalen hade utsatts för. Av 250 närvarande
visade sig nio personer ha mottagit så stor dos
att fortsatt läkarkontroll ansågs motiverad. Den
i kroppen absorberade plutoniummängden hos
dessa nio uppgick till 1 % av den maximalt
tillåtna. På grund av en undersökning av
olycksorsakerna samt en kritisk genomgång av
de använda tillverkningsmetoderna och
säkerhetsanordningarna avstängdes
försöksanläggningen Thorex,
metallåtervinningsanläggning-en samt anläggningen för högaktiva
klyvningsprodukter. De båda senare var inte inblandade
i Thorex-olyckan. Irina Schaub
Skäl mot ett brittiskt rymdprogram. Ett
brittiskt rymdprogram baserat på missilerna Blue
Streak och Black Knight skulle kosta lika mycket
som Storbritanniens hela nuvarande
naturvetenskapliga forskning (Tekn. T. 1960 s. 703). Nu kan en
mycket framstående vetenskapsman för utveckling
av en förstklassig ny idé få anslag på ca 100 000 £.
För ett första steg i ett brittiskt rymdprogram
begärs 60 M£. Detta skulle kallt räknat vara
motiverat, om man genom detta program skulle pröva och
utveckla 600 nya idéer. Det torde vara tveksamt om
man kan räkna upp tio!
Det har talats mycket om rymdprogrammens
ekonomiska betydelse. Den brittiska industrin har dock
inte uttryckt önskemål om att få satsa pengar på ett
rymdprogram. Detta torde få bli förbehållet
regeringen. Men man kan fråga vilken princip
regeringen i så fall följer, när den välvilligt till industrin
överlåter allt utvecklingsarbete på de vetenskapligt
oerhört betydelsefulla, stora räkneautomaterna, men
tar på sig kanske tio gånger så stora kostnader för
ett långt mindre viktigt rymdprogram.
Det har också sagts att ett uteblivet rymdprogram
i Storbritannien skulle medföra en utvandring
av-unga forskarbegåvningar. Detta måste dock vägas
mot den atmosfär av underskattning och njugghet
som ännu vilar över delar av den brittiska
naturvetenskapen och som skulle accentueras till
emigrationsgränsen av en överbetoning av det trånga
rymd-forskningsområdet (Fred Hoyle i New Scientist 11
aug. 1960 s. 394). GAH
Stockholms vattenförbrukning 1959 var 116
milj. ma, motsvarande 9,7 ’%> ökning från 1958; 58 °/o
levererades av Norsborgsverket och 42 "Vo av
Lovöverket. Medelförbrukningen per person och dygn var
369 I, motsvarande 9,2 ®/o ökning.
808 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
