Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ment till magnetitanrikningen genom insättning
av sättmaskiner och skakbord efter utländskt
mönster.
Brikettering och sintring
Med sin stora renhet passade den finkorniga
magnetitsligen förträffligt som råmaterial för
kvalitetsstål, under förutsättning att den
bringades i sådan form, att den kunde sättas på
hyttorna. Gröndal löste även det problemet med
sin briketteringsprocess och utnyttjade därvid
några andra av de förträffliga specifika
egenskaper, som magnetiten har.
Vid oxidation av Fe304 till Fe203 avges värme
inom magnetitkristallerna, och samtidigt
transporteras material inom kristallen mot
magne-titkornens yta. Detta medverkar till en god
bindning mellan sligpartiklarna i dessas
kontaktpunkter.
Med magnetit lyckades därför Gröndal tidigt
få fram hållfasta briketter enligt sin enkla
tunnelugnsprocess och kunde på så sätt till slut
klara hela produktionskedjan från fattig malm
till lättreducibla, högrena briketter. Metoden
utvecklades även för agglomerering av
blod-stenssliger och "purple ore" och statistiken
visar en snabb utveckling för briketteringen
under dessa år fram till efterkrigskrisen (fig. 2).
Under första världskriget introducerades
sug-sintringen i Sverige, och under den
efterföljande krisen trängde den ut brikettillverkningen,
samtidigt som användning av sinter medförde
en stark rationalisering av masugnsprocessen.
Med huvudsakligen magnetit som råvara kom
Sverige som första land att helt övergå till
sintrade beskickningar (fig. 3), och detta tredje
pionjärarbete var en av de faktorer, som bidrog
till att svensk järnhantering klarade sig genom
krisen.
Efter andra världskriget har sedan
kulsint-ringen införts under inflytande av det stora
utvecklingsarbetet i Minnesota för
tillgodogörande av takonitjärnmalmerna. Med
sugsint-ring för de grövre sligerna och kulsintring för
de finkorniga tycks agglomereringsfrågorna
numera vara lösta först och främst för
magne-titsligerna men även i viss omfattning för de
övriga järnmalmssligerna.
Den magnetiska anrikningens
utveckling
De svenska järngruvornas produktion är
inriktad dels på export av styckemalmer och
vissa sligkvaliteter, som bäst passar utlandets
järnhantering, dels på framställning av
finkornig rikmull och anrikade koncentrat för
den inhemska stålindustrin. Järnhalterna är i
båda fallen vanligen anpassade till normal
masugnsbeskickning, dvs. 58—60 % Fe för
mera basiska malmer och koncentrat samt
högre halter för surare sliger.
Magnetitmalmerna, som helt dominerar svensk
järnmalmsproduktion, anrikas till dessa halter
genom magnetiska sovringsseparatorer eller
At1905 1910 1915 1920 1925 1930
Fig. 1. Sveriges produktion av järnmalmsslig 1906—
1925.
våtmagnetiska finsligseparatorer, som i
huvudsak är konstruerade efter samma principer, som
introducerades vid sekelskiftet. De viktigaste
ändringarna gäller utformningen av
separatorbottnen, men eljest är stilen densamma som
den svenska våtmagnetiska anrikningen med
framgång följt i 60 år (fig. 4).
I slutet av 1940-talet föreföll tiden vara
mogen för en ny teknisk utveckling på
magnetit-anrikningens område. År 1947 tillsattes inom
Sinterandel
Produktion
Fig. 3. Tillverkning i Sverige av––sinter
och-tackjärn;–-visar sinterns andel i beskickningen.
Produktion
Mt
O_________
År 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930
Fig. 2. Tillverkning i Sverige av – briketter och
––sinter;–— totalt.
822 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
