Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 16. Mikrofotografier av t.v. pegmatitisk malm frän Kantorp, t.h.
skarnjärnmalm frän Vingesbacke. X 60.
merna, men även de har tagit upp samma
förorenande grundämnen. De innehåller därför 71
—72 % Fe. De övriga malmgruppernas mineral
torde ha bildats vid låg temperatur oeh är med
Tabell 2. Kornklassanalyser av två sliger, torrmagnetiskt och
våt-magnetiskt separerade ur en mellansvensk skarnjärnmalm
Kornklass Torrseparatio Mängd-
Järnfördel- halt n Järnets fördel- Mängd fördel- Våtseparation Järn- Järnets halt fördel-
mm ning ’%> »/o ning »/o ning %> %> ning »/o
> 0,833 6,0 60,4 5,7 28,8 40,0 23,7
0,833—0,417 10,5 60,8 10,1 19,2 38,2 15,1
0,417—0,208 13,0 60,6 12,5 12,8 41,1 10,8
0,208—0,104 15,9 64,8 16,3 10,9 54,0 12,1
0,104—0,074 13,4 67,2 14,3 5,9 60,5 7,4
0,074—0,062 10,9 69,6 12,0 6,3 64,7 8,4
0,062—0,046 7,3 69,2 8,0 3,9 66,7 5,4
0,046—0,030 8,9 69,9 9,9 4,0 68,0 5,6
0,030—0,020 3,4 68,8 3,7 3,1 68,4 4,4
< 0,020 10,7 44,1 7,5 5,1 67,1 7,1
Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
Genomsnitt
63,1
48,5
Tabell 3. Magnetitens uppskattade föroreningshalt i olika svenska
malmtyper och dessas ungefärliga förekomst i Sverige
Magnetitens halt av
Järn- Mg Mn Al Ti V
mängd
Mt °/o %> o/o °/o %>
Ti tan järnmalmer 100 < 2 < 0,3 <4 < 10 < 0,4
Apatitjärnmalmer .. . . 1 500 0,2 — 0,1 0,1 0,15
Pegmatitiska järn-
malmer ........... 1 — — — 0,02 < 0,001
Skarn- och kalkjärn-
malmer ........... 20* — — — 0,01 < 0,001
Kvartsjärnmalmer . . . 20 — — — 0,02 0,01
Riktigare värde torde nu vara 100.
vissa individuella variationer i stort sett fria
från föroreningar.
Magnetitmineralets renkrossningsegenskaper
beror av åtminstone fyra faktorer:
aggregatutbildningen, kornstorleken, fogarnas enkelhet
och foghållfastheten. Alla dessa faktorer är
vetenskapligt mycket litet undersökta, och de
arbeten, som under senare år utförts vid
Anrikningsinstitutionen, ger bara en liten första
inblick i frågorna.
Titanjärnmalmernas kornstorlek och
fogstruktur kan vara rätt gynnsam, t.ex. för
Kramsta-malm, men mot de ultrabasiska
gråbergsmineralen tycks foghållfastheten i allmänhet vara
rätt hög. Särskilt gäller detta Smålands Taberg
(fig. 15 t.v.), som i magnetitgränserna mot
olivinet har ett ltoronamineral, bestående av
hornblände, med mycket hög foghållfasthet.
Järnmalmen i Smålands Taberg kan därför
knappast renkrossas trots magnetitens till
synes grova och enkla struktur.
Järnmalmer av Kiruna-typ, dvs.
apatitjärn-malmer, har alla en tendens mot
kompakt-malmsbildning (fig. 15 i mitten), som i hög
grad förbättrar renkrossningsbetingelserna
genom att begränsningsytorna mot gråberget blir
relativt små. Kiruna-malmen själv är finkornig,
men flertalet malmer av den här typen har
grövre korn med i varje fall någorlunda raka
fogar och ej alltför mycket inneslutningar i
magnetiten. I en klass för sig torde
Malmbergsmalmen (fig. 15 i mitten) vara; den är
synnerligen lämplig för renkrossning. Malmer från
Grängesberg (fig. 15 t.h.), Blötberget och
Idker-berget liar rätt gynnsam struktur och goda
renkrossningsegenskaper.
För dessa apatitjärnmalmers renkrossning är
det alltså av vikt att magnetitkornen i stor
omfattning gränsar till varandra i kompakt malm,
och att foghållfastheten i såväl dessa fogar som
i fogarna mot gråberget vanligen är
utomordentligt låg. Om den låga foghållfastheten
sammanhänger med från kristallerna utstött
material i kornfogarna vet man inte bestämt, men
hypotesen förefaller rimlig.
De pegmatitiska järnmalmerna i Kantorp (fig.
16 t.v.) har inte samma gynnsamma
kompakt-malmstendens men är mycket grovkorniga och
har rätt enkla kornfogar. På fig. 16
genomskärs magnetiten av ett skarnmineral, som ger
magnetitgränsen dess form. Foghållfastheten
är relativt låg och renkrossningen rätt god.
Typen är ju dock mycket speciell och finns i
relativt liten mängd.
Skarnjärnmalmernas magnetit har mycket
varierande kornstorlek, men den är ofta lika grov
och ibland till och med grövre än
apatitjärn-malmernas (fig. 16 t.h). Den har dock mycket
mindre tendens att bilda kompakta malmer
och kornfogarna är som regel mer
komplicerade. I många fyndigheter har också
magnetit-kristallerna en avsevärd halt av inneslutet
gråberg. Foghållfastheten är, ehuru i och för sig
relativt gynnsam, dock högre än för
apatitjärn-malmerna, och renkrossningsbetingelserna är
därför inte lika goda.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 829
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
