Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 32 - Magnetiten och bergshanteringen, av P G Kihlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strukturen varierar dock avsevärt, och man
kan nog tänka sig att vissa fyndigheter har
tillräckligt gynnsam struktur för renkrossning, i
varje fall om man utgår från utsovrad rik
styckemalm, som innehåller kompaktare
mag-netitpartier.
De kvartsiga järnmalmerna slutligen har
mycket omväxlande kornstorlek. Fogstrukturen kan
vara relativt gynnsam (fig. 17 t.v.) och
ren-krossningsbetingelserna kan därför för de
grövre magnetitkristallerna vara någorlunda goda.
Den övervägande finkornigheten och en ofta
mycket rik förekomst av
gråbergsinneslutning-ar (fig. 17 t.h.) i magnetitmineralet gör att
dessa malmer i stort sett ej lämpar sig för
extrem höganrikning.
Det naturliga råmaterialet för framställning
av superkoncentrat i Sverige är alltså i första
hand vissa av apatitjärnmalmerna, särskilt från
Malmberget i Norrbotten men även från
Grängesberg, Blötberget och Idkerberget i
Mellansverige. Ehuru de kvantitativa tillgångarna
är betydligt mindre, kan Kantorp-malmerna
och kanske någon av skarnmalmerna även
vara av intresse.
Produktion av gråbergsfria koncentrat
Endast i Malmberget och Grängesberg har man
i Sverige i stor skala framställt mer eller
mindre gråbergsfria koncentrat med över 71 % Fe.
Produktionen har de senare åren varit ca
300 000 t/år.
I Malmberget framställs A-10-slig genom
våt-malning och våtmagnetisk separering i två
eller tre steg ur det normala anrikningsgodset,
dvs. utsovrad magnetisk mellanprodukt.
Järnhalten höjs till 71,6—71,9 %, fosforhalten sänks
till 0,010 % eller därunder och Si02-halten
sänks till ca 0,5 % och vid extremt långt
driven målning till ca 0,2 % (fig. 18). Sligen
mals därvid till kM under 0,1 mm; pulverytan
blir över 70 m=/kg och lämpas allt efter
önskemål. Sligen går dels till
kulsinterframställning-en i Malmberget, dels till järnsvamp- och
järnpulverframställningen i Höganäs.
I Grängesberg framställs sedan mitten av
1940-talet en betydligt grövre A-10-slig med en
yta på 1,4 m2/kg och kg,, ca 0,3 mm.
Fosforhalten är under 0,01 % och Si03-halten ca
0,6 %. Sligen framställs genom utseparering av
grädden av gruvmullens magnetitinnehåll med
en kombination av flera processer.
Magnetit-mullen siktas, anrikas våtmagnetiskt och
därefter med skakbord; slutligen utlöses den med
magnetiten intimt förbundna apatiten genom
salpetersyralakning (fig. 18). Grängesbergs
A-10-slig går framför allt till järnsvampsverket i
Oxelösund.
I dag öppnar sig på grund av den
torrmagnetiska anrikningens utveckling betydligt
gynnsammare möjligheter än tidigare för
framställning av gråbergsfria magnetitkoncentrat,
eftersom den torrmagnetiska separeringen är
nära nog den idealiska enhetsoperationen för
avskumning av den bästa magnetiten.
Processen utformas lämpligen som en kombination av
torrmagnetisk och våtmagnetisk separering
samt därtill lämpade klasseringar. Det gäller
att i möjligaste mån utnyttja magnetitmalmens
struktur och att steg för steg isolera de bäst
utbildade magnetitkristallerna, som brukar ha
en kornstorlek av 0,2 mm eller något mer.
Kristallerna i Blötberg-magnetit har ren
struktur samt vanligen lösa kornfogar inbördes och
mot gråberget och kan därför lätt renkrossas.
Mindre väl utbildade kristaller, särskilt de
finkorniga och de, som är alltför mycket bundna
till gråbergsmassan, kan man däremot
lämpligen undvika att ta med i det extremt
hög-anrikade koncentratet. Man bör på detta sätt
kunna avsevärt förbilliga höganrikningen,
arbeta med grövre sliger och framför allt
framställa renare superkoncentrat.
Metallurgisk användning
Produktionen av A-10-slig i Grängesberg kom
väl ursprungligen till stånd för att utforska en
ny väg att ur apatitjärnmalmerna framställa
fosforfattiga sliger för de svenska
kvalitetsstålverkens behov. Detta problem kommer säkert
i en framtid att bli mycket aktuellt, eftersom
de svenska järnmalmstillgångarna
huvudsakligen utgörs av apatitjärnmalmer, medan
tillgången på fosforfattiga järnmalmer är
synnerligen begränsad.
Vid den vanliga masugnsprocessen kan man
emellertid inte dra nytta av A-10-sligens
gråbergsfrihet och därför får man väl anse att
denna slig är för exklusiv för användning
endast på grund av sin låga fosforhalt.
Kvalitetsstålverkens sligbehov för masugnarna kommer
säkerligen ännu många år att täckas från
mellansvenska skarn- och kvartsmalmer med starkt
ökad användning av blodstenssliger
allteftersom magnetitsligerna blir svåråtkomliga.
Av Malmbergets produktion av A-10-slig gör
man ju numera i stor omfattning kulsinter, som
exporteras huvudsakligen för användning som
färskningsmalm. Denna export kan ju få stor
omfattning och torde passa utmärkt för just
Lapplandsgruvorna, medan man i Mellansve-
Fig. 17. Kvartsig
järnmalm från
t.v.
örlinggru-van, Norberg,
t.h. Bispberg.
830 TEKNISK TIDSKRIFT 1960 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
