Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Bebyggelsesanering vid fastighetsreglering på landsbygden, av Elis Rydström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bebyggelsesanering vid
fastighetsreglering på landsbygden
Den klassiska gången vid laga skifte har varit,
att byarna sprängdes och gårdarna flyttades
ut på ägorna. Frågeställningen vid ett modernt
laga skifte har blivit annorlunda. Man vill
numera helst behålla bybebyggelsen samlad,
fast i sanerad form bl.a. emedan befintligheten
av traktorer, gummihjulsvagnar, transportabla
mjölkningsmaskiner, bilar osv. gör att
avståndet från brukningscentrum till ägorna inte
spelar så stor roll som förr.
Ofta är det också så, att byn, den samlade
bebyggelsen, lättare kan åstadkomma ett
ekonomiskt underlag för en förbättrad väg.
Överhuvudtaget förbilligar en samlad bebyggelse
gemensamhetsanordningar, inte bara vägar,
utan också ledningar för elkraft och för vatten
och avlopp. En annan viktig faktor i
sammanhanget är byggnadskostnaderna och de
ändrade byggmetoderna. En ladugård, som förr
kanske byggdes direkt på marken med liggtim-
I2 t3 t" 22 23 2V 3’A 3’B
nr1 nr 2 nr 3
Fig. 1. En by som uppstått ur tre gårdar från storskiftets tid. Gården 1
har senare delats i tre enheter, likaså 2, i båda fallen genom laga
förrättningar. Gården 3 har delats i tvä delar genom sämjedelning, dvs. av
ägarna själva utan officiell fastställelse.
Lantmätare Elis Rydström, Västervik
711.16
mer och alltså var relativt lätt att transportera
bort gjutes numera delvis i betong och muras
på ett sätt, som ingalunda inbjuder till
flyttning.
Det svenska jord- och skogsbruket har de
senaste århundradena omreglerats, dels under
storskiftesperioden från mitten av 1700-talet
till början av 1800-talet, dels under
enskiftes-och lagaskiftesperioden från början av
1800-talet till början av 1900-talet. I mitten av vårt
eget århundrade kan kanske sägas, att en tredje
rationaliseringsperiod har inletts.
Karakteristiskt för denna är att man gynnar
sammanslagningen till bärkraftigare enheter av de många
ofullständiga jordbruk, som har bildats genom
gårdsklyvningar främst under 1800-talet.
Bysprängningen under enskiftes- och
lagaskiftesperioden har berört större delen av
landet. Vissa landsdelar, t.ex. Dalarna, delar av
Kalmar län och Gotland, har kvar gammal
bybebyggelse på grund av att laga skiftet inte
fullständigt gått över dessa trakter.
Fastighetsindelningen i dessa, oegentligt kallade
oskiftade, byar härrör från storskiftesperioden. I
vissa delar av övre Norrland finns samlad
bebyggelse i byar, som både storskiftesepoken
och lagaskiftesepoken har gått förbi.
Storleksrationaliseringen, dvs.
sammanslagningen av gårdar till större och bärkraftigare
enheter innebär att pendeln svänger tillbaka
beträffande gårdantalet i byn. Nu börjar
trängseln lätta och hus stå tomma. Men hopköpen
av gårdar sker som regel inte så, att en
ursprunglig storskiftesgård, som sedermera delats
i kanske tre delar, fig. 1, åter har köpts ihop.
Då skulle bebyggelsesaneringen vara ganska
enkel. Samköpen går ju i själva verket efter
helt andra linjer. Ägaren till A har kanske av
olika skäl förvärvat exempelvis E samt G. Han
har då även blivit ägare till tre bebyggda
gårdstomter, belägna på olika ställen i byn.
Bysanering — tätortssanering
Sedan vissa samköp skett på sätt som nyss har
beskrivits, kanske det i byn nu finns fem
bruk-ningsenheter istället för åtta för hundra år se-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 960 H. 30 885
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
