- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 90. 1960 /
905

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1960, H. 34 - Nya metoder - Formning och svetsning av termoplaster, av SHl - Termoelement för 2800°C, av Wll - Anodoxidation av magnsium, av SHl - Nya material - Glimmerkeramik för 750°C, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Varmluftskanol
Luftinlopp

^kruwtnrkp

Fig. A. Tillverkning av en fläns pä ett rör; A kärna,
B uppslitsad metallcylinder, C värmnings- och
formningsverktyg, D mutter.

skjuts in mellan fyra rätvinkligt böjda metallskenor
(fig. 3 nedtill), vilka gör arbetsstyckets hörn
rätvinkliga och kyler dem. Slutligen sluts trummans
fjärde sida genom stumsvetsning enligt tidigare
beskriven metod.

Flänsar pä rör görs med ett verktyg, bestående av
en kärna A (fig. 4) som förs in i röret. Detta
spänns sedan fast i ett rörskruvstycke med tre
käftar, och en uppslitsad metallcylinder B träs på
rörändan som slutligen omges med värmnings- och
formningsverktyget C. När plasten mjuknat pressas
formningshylsan mot rörändan genom åtdragning
av muttern D, och flänsen formas mellan den och
cylindern B (British Plastics mars 1960 s. 120—
121). SHl

Termoelement för 2800°C

Användningen av det vanliga termoelementet av
pla-tina/platina-rodium är begränsad till ca 1600°C,
medan man med större rodiumhalter kommit upp till
1 850°C (Tekn. T. 1956 s. 303) och med
iridium/ro-dium-iridium till ca 2 000°C.

Ännu högre temperaturer kan mätas med
termoelement, där volfram ingår, fig. 1. Sålunda kan man
med termoelement av iridium/volfram komma upp
till 2 200—2 300°C och med ett element av
volfram-rhenium/volfram till 2 500°C kontinuerligt och ända
till 2 800°C intermittent i reducerande eller inert
atmosfär eller i vakuum. För dessa höga
temperaturer har man dock inte ännu några isolermaterial
(Engineering 17 juni 1960 s. 806—807). Wll

Fig. 1.
Elektromotorisk kraft
för
termoelement.

Elektromotorisk kraft
m V

Anodoxidation av magnesium

Förhållandet mellan oxidens och metallens volym
per viktenhet är gynnsamt för eloxering av
aluminium men ogynnsamt för eloxering av magnesium.
Teoretiskt sett är det därför omöjligt att genom
anodoxidation åstadkomma ett hållbart oxidskikt på
magnesium. Trots detta föreslås ständigt nya
metoder för eloxering av denna metall.

Det uppges sålunda t.ex. alt magnesiumlegeringar
kan eloxeras i en lösning, innehållande 4,8 g/1
oxa-latjon som alkalimetalloxalat och 8,4 g/1 fosfatjon
som alkalimetallortofosfat. Lösningen kan också
innehålla 2,5 g/1 natriumhexametafosfat och etanol,
etylenglykol eller dietylenglykol. Dess pH bör vara
9—10,5. Den används helst vid rumstemperatur och
en anodströmtäthet av 0,6 A/dm2. För
åstadkommande av ett korrosionsresistent och vidhäftande
oxidskikt fordras 0,1—0,15 Ah/dm2 (Light Metals
maj 1960 s. 127). SHl

nya material

Glimmerkeramik för 750°C

Elektronikindustrin behöver i dag ett oorganiskt
isolationsmaterial som har låg förlustfaktor, tål hög
temperatur och är tillräckligt bearbetbart för
tillverkning av delar med stor precision. Under många
år har man använt glasbunden glimmer. Dessa
material uppfyller de nämnda fordringarna, men de
bearbetbara typerna tål högst ca 400°C, medan man
på senare tid för militära ändamål fordrar
hållbarhet vid 500—750°C.

Man har emellertid nu funnit att syntetisk
glimmer (Tekn. T. 1955 s. 95) eller råvarublandningen
för den är löslig i blyboratglas vid hög temperatur
och att glimmern kristalliserar ut i glaset vid
långsam kylning. Detta har man utnyttjat för
framställning av glasbunden glimmer. Materialet har en
täthet av 3,2—3,5 kg/dm3 och består av små,
oregelbundet orienterade glimmerplattor i en grundmassa
av glas. Plattorna har en diameter av högst 200 fi,
om man utgår från råvarublandning.
Omkristalli-serad fluorflogopit består av sexuddiga stjärnor med
5 ji genomsnittlig diameter.

Ett material, till hälften bestående av syntetisk
glimmer, har vid 25°C dielkonstanten 7,5 vid 0,1—
10 MHz samt förlustfaktorn 0,0023 vid 0,1 MHz,
0,0014 vid 1 MHz och 0,0018 vid 10 MHz. Vid 1 MHz
är dielkonstanten praktiskt taget konstant 7,4 upp
till 400°C, varefter den stiger med temperaturen.
Förlustfaktorn är nästan konstant 0,001 vid upp till
350°C och stiger sedan snabbt med temperaturen.
Genomslagshållfastheten vid 25°C är 100—120 V/mm
för ett 3 mm tjockt prov.

Den nya glasbundna glimmern tillverkas i bitar
med måtten 25 X 250 X 250 mm. Den kan bearbetas
med snabbstål eller hårdmetallskär till mycket
snäva toleranser och kan "lödas" vid både metaller
och glas med t.ex. borosilikatglas eller silver. Fullt
täta fogar lär kunna erhållas. Den liknar i mycket
den tidigare glasbundna glimmern men tål upp till
750° C.

TEKNISK TIDSKRIFT 19(50 H. 34 905

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1960/0931.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free